Började som du med skanner (Epson 4490) i mitt fall. Funkade bra för papperskopior men mindre bra för dian. Berodde på olika tjocka ramar, ramar med Newton-ringar eller glas som blivit mjölkiga och på film som min skanner inte gillade. Kodachrome 400 t.ex.
Med skannern följde även mjukvara för att parera damm och annat störande men det innebar bara att skanningen tog galet mycket tid. Oerhört ineffektivt.
Testade med Ohnar diaduplikator och blev inte nöjd med den heller. Egentligen samma problem där med ramarna, vilket gjorde dem suboptimala som objekt att digitalisera.
Då testade jag tethring med Lightroom. Eftersom jag kör Sony så fanns inget standardstöd för detta utan man måste in med en plug-in som någon ryss knåpat ihop. Det funkade med var väldigt rudimentärt. Reprofotade ett antal magasin men var inte helt nöjd. Hade en Sony A7r med 36 MP och ett Tamron 90mm makro. Problem med detta AF-makro som inte hade tillräcklig precision för manuell fokusering. Första försöker gjordes med mitt stativ men det är en usel lösning eftersom stativet står på golvet och ljusbordet på ett bord. Det lilla golvet rör sig med det skärpedjupet gjorde att det gick bort. Dessutom alltför stökigt att ställa in.
Köpte digitaliseringsbord för reprofoto (Kaiser RS 2 XA) som jag är väldigt nöjd med för ett par tre tusen men den lilla LCD-platta man skickade med (Dörr LP-100) var ett skämt. Alldeles för ljussvag för att vara användbar. Det ledde till ISO:n på 3200 eller 6400 och det är inte helt optimalt ens med sensorn i A7r som ändå då var state of the art (sitter ju i D800 också).
Ändrade belysningen till en 100W dagsljuslampa och gjorde hål i digitaliseringsbordet så jag kunde belysa underifrån. Blev bättre men inte helt bra det heller.
Sedan tog jag tag i detta på allvar:
Skaffade RAW-konverteraren Capture One som är det bästa som finns idag för avancerad tethering. Skaffade en ny kamera A7 II som dessutom till skillnad från A7r har fullt stöd även för displaybilden i kameran i Capture One och som har fullständigt dubbelriktat kommgränssnitt åt båda hållen kamera till dator och dator till kamera. Underbart!
Skaffade Samyang 100mm makro som är konstruerat enbart för manuellt fokus vilket är helt perfekt för detta jobb, eftersom det verkligen har en helt annan precision än mitt Tamron 90mm.
Pricken över i var sedan den Nissin Di700A-blixt jag skaffade. Den kan nämligen fjärrstyras via Nissins Air 1 sändare som radiostyr fjärrblixtarna och inte kräver fri sikt till blixten för att funka. Nu kom jag ner i ISO 100, 1/250 sek slutartid vid bländare 8-11 beroende på motiv och då var jag hemma. Nissinblixten har en inbyggd diffusior och nä man drar ut den så zoomar blixten ut till en bildvinkel som motsvarar 24mm, vilket var perfekt för mig då ljuset annars blir för koncentrerat och starkt. Jag har även en annan 60W dagsljuslampa som jag har på som fokuseringshjälp hela tiden.
För tricket med dia som ju har en bråkdel av den DR och den info som finns i kamerans egna bilder idag är att tappa så lite kvalitet det bara går. Lyckligtvis har jag varit ganska konsekvent i min exponering så normalt är bilderna bra exponerade (en aning underexponerade som dian ska vara för att färgerna ska träda fram). Detta gör att jag inte behöver pressa dem för hårt för det finns verkligen inte mycket svängrum att justera sådant.
Jag skrotar dessutom alla diaramar och lägger bilderna i bensin 5-10 minuter innan fotograferingen. Då lossnar alla klisterrester (från mina gamla Agfaramar) fint i det första badet och i det andra sköljs de helt rena. Sedan är det bara att blåsa av dem så blir de helt kemiskt rean från klister, damm och allt annat störande och sätta dem i filmhållaren (från min Epsons-skanner) och fota.
Det är stor skillnad mot mina första försök och jag har nog digitaliserat en del av mina bilder 3-4 ggr innan jag nu hittat helt rätt för mitt vidkommande.
Jag gör konsekvent en annan sak också med mina gamla resebilder och det är att skita helt i färgerna eftersom de olika kanalerna klarat sig olika bra. Jag kör nu i princip det mesta av min efterbehandling i DxO och har upptäckt att varken Lightroom eller Capture One kan mäta sig med den effektivitet jag får ur DxO. Jag klonar vid behov även i DxO som tycker jag gör det bättre än LR. Jag använder konsekvent en preset som lägger på en lite varm brun ton på det svart/vita.
Vill jag retuschera kör jag ut en DNG-fil ur DxO och gör det i LR med hjälp av de utmärkta Adjustment brush presets jag skaffat från SLR Lounge. De funkar fint till porträtt också.
Det har varit en väldigt lång resa som tagit flera år men jag tycker det varit värt det för det värsta jag vet är att veta att jag faktiskt inte gjort det bästa av en del av dessa helt unika bilder som jag faktiskt tagit under en del av mina resor när jag var ung. Jag gläder mig mycket åt resultatet även om det kostat massor av jobb och en hel del pengar också.
Det märkliga är att batterierna som ju kritiserats hårt i Sonys A7
r inte känns som något större problem vilket jag faktiskt befarat att det skulle göra. Jag ser bara till att ha laddade batterier hela tiden även om de räcker förvånansvärt länge. Detsamma gäller batterierna i blixten.