Att söka motiv och komposition

[Wolfgang]

Det är nu inte meningen att det skall bli en tråd betr fast optik mot zoom eller brännvidd mot brännvidd, utan en diskussion om hur man bäst visualisera bilden, dvs föreställer sig bilden innan man trycker på knappen.

Personligen har jag nämligen märkt, om jag endast har en fast brännvidd på kameran
(eller zoom med förutbestämd "låst" brännvidd), så har jag mycket lättare att hitta motiv och
visualisera bilden i huvud. Jag har övat detta många gånger.
Först med 50:an några år, numera med 24:an.
Man blir tvungen att hitta bästmöjliga komposition för just den valda brännvidden, och denna koncentration gör att man kan ´prova ut de flesta kompositionsmöjligheter för just det fototillfället.
Samtidigt blir man mycket rörlig tack vare att man bär lätt. Det blir så att säga "mer spring i benen".
Samtidigt lär man sig den valda brännviddens möjligheter och begränsningar.Man kommer på, vad man saknar och nästa inköp av objektiv blir på så sätt mycket genomtänkt.
Har jag däremot flera olika brännvidder i väskan (eller zoomar), så känner jag det som en omöjlighet att ta vara på alla kompositionsvarianter som erbjuds. Det finns helt enkelt för många möjligheter och "man ser inte skogen för bara träd".
Nu tänker jag på hemmafotografering, inte på resefoto där det oftast finns mindre tid att pröva allt i kompositionsväg, när man har resesällskap.
Vilka erfarenheter har ni på det området?

 

[gunte]

Jag är som dig lite inne på samma linje, kanske inte direkt minimera antalet gluggar men däremot hålla mig till fasta brännvidder som överensstämmer med min tanke om bilden. Har ett nytillskott på en 24 mm som har fått ta över efter en 20-35 zoom,dels för att 24 är en ofta använd brännvidd men mest för den trevliga närgränsen på 18 cm som 24:an ger.
Och där kommer det in som du tänker på att visualisera bilden, med 24 får jag det jag eftersträvade men inte gick att få med zoomen.

Däremot ställer jag mig nog lite tvekande mot att

""Man blir tvungen att hitta bäst möjliga komposition för just den valda brännvidden""

Känner nog att ordet "tvungen" kan ställa till mer oreda än ordning i bildtänkandet.

Känns inte utsnittet bra med den för stunden valda linsen så tycker jag inte man ska backa för att byta .

""Samtidigt lär man sig den valda brännviddens möjligheter och begränsningar.Man kommer på, vad man saknar och nästa inköp av objektiv blir på så sätt mycket genomtänkt.""

Det håller jag med dig om till 100%.

mvh/Gunte..

 

[Wolfgang]

gunte skrev:


Däremot ställer jag mig nog lite tvekande mot att

""Man blir tvungen att hitta bäst möjliga komposition för just den valda brännvidden""

Känner nog att ordet "tvungen" kan ställa till mer oreda än ordning i bildtänkandet.

Känns inte utsnittet bra med den för stunden valda linsen så tycker jag inte man ska backa för att byta .

Tack för Ditt inlägg, Gunte. Med "tvungen" menar jag egentligen att jag på så sätt kan hitta en komposition som jag gått miste om ifall jag byter till annan brännvidd.
Oftas har jag flera objektiv med, men ibland känns det nyttigt att bara ha ett enda med.

 

[jpersson]

Det går en annan diskussion för tillfället om exponeringsautomatik. För mig finns det tillfällen när automatiken är oersättlig men i övrigt känner jag att den manuella kontrollen ger mig mer. På samma sätt känner jag att det finns tillfällen när zoomobjektiv är oersättliga men i övrigt ger mig de fasta objektiv mig mer. Orsakerna ligger inte långt från de som Wolfgang nämnde.

 

[gunte]

Wolfgang: OK då är jag med..eller kanske ett utsnitt som känns "så där" men som tycks ha möjlighet att "mogna" med tiden..
mvh/Gunte..

 

[forstheim]

Vilket arbetssätt man föredrar är förstås personligt. För min egen del använder jag hellst fasta brännvidder. Dessutom upplever jag att det är bättre att hålla sig till en eller ett par liknande brännvidder när man är ute och strövar i naturen. Detta eftersom man (jag) då är helt koncentrerar på en viss typ av bilder och motiv.

Jag kan känna att om jag inte är inriktad på en viss typ av bilder med en bestämd brännvidd (eller åtminstone liknande brännvidder) är det lätt att man bara går omkring och inte "hittar någonting" som är värt att hamna på film.

Jag föredra därför att i förväg bestämma i vilket område jag ska fotografera, vad i området som jag i första hand ska koncentrera mig på och vilken typ av objektiv jag ska använda (vidvinkel, tele, macro etc). Väl på plats försöker jag sedan fokusera på motiv som kan passa för tex en 24:a och en 35:a..eller en 70-200 och en 300:a beroende på vad jag har bestämt mig för innan.

Men visst..jag har ändå alla objektiv med mig ut i naturen eftersom det faktiskt kan hända att man springer på ett helt annat motiv än vad man från början hade tänkt sig. Det är ungefär som när man ska färdas från punkt A till punkt B. Man är fokuserad att ta sig till punkt B via den stora vägen..men så dyker det upp en intressant sidoväg som man gärna passar på att svänga in på. Det tar lite längre tid och man får se lite andra saker än man från början hade tänkt sig..men slutligen kommer man ändå fram till punkten B som var målet för resan. Så lite flexibel kan man ju faktiskt vara ändå.. :=)

 

[gors]

Intressant ämne Wolfgang.

Min arbetsmetod som yrkesfotograf är den rakt motsatta. Jag föredrar att:

1) hitta den bästa fotograferingspunkten där huvudmotiv, bakgrund och förgrund så att säga "faller på plats". Finna den bästa vinkeln helt enkelt, oavsett jag betraktar motivet genom en kamera eller inte.

2) från denna punkt bestämma utsnittet, vad ska vara med och inte. Först då vet jag vilken bildvinkel jag vill använda.

3) kolla om jag har med mig något objektiv som klarar den bildvinkeln jag helst skulle vilja ha.

Väskan full med zoomar med andra ord (och en trött rygg många kvällar).



Som privatfotograf gör jag däremot ofta precis som du beskriver, en enda fast glugg. Men det är också mycket av bekvämlighetsskäl.

 

[jpersson]

gors skrev:
Min arbetsmetod som yrkesfotograf är den rakt motsatta.

Motsatt? Du fotograferar fortfarande med benen istället för med zoomen. Det exakta arbetsflödet är irrelevant för mig. Ibland använder jag brännvidden för att betona perspektivet och då prioriterar jag det före bildvinkeln.

 

[sagan]

Jag ser inget som helst problem med "för många" möjligheter, jag väljer ju först ut varifrån jag vill fotografera (perspektivet) och sedan väljer jag utsnittet (brännvidden)...fungerar perfekt för min del...zoom m.a.o

 

[Arleklint]

Jag undviker - som Wolfgang önskade - att diskutera fast/zoom i denna tråd.

För min del väljer jag först utnitt. Utsnittet är det första som faller på plats när jag får en bildidé, därefter väljer jag perpektivet. Då har jag en given brännvidd.

Men jag ser absolut en poäng i Wolfgangs resonemang. Genom att bestämma sig för en brännvidd under en fototur kan man bryta gamla invanda tankesätt och hitta nya vägar. Som ett lärande, ett sätt att vidareutveckla sig och hitta nya bildtänk!

 

[gors]

jpersson skrev:
Motsatt? Du fotograferar fortfarande med benen istället för med zoomen. Det exakta arbetsflödet är irrelevant för mig. Ibland använder jag brännvidden för att betona perspektivet och då prioriterar jag det före bildvinkeln.

Jörgen, jag tror att du blandar samman två olika begrepp. Bildvinkel är den vinkel objektivet ger. Alltså samma sak som du kallar "brännvidd".

Mitt arbetssätt är motsatt för att jag väljer fotograferingsvinkel (eller betraktningspunkt om man vill kalla det så) och utsnitt först. Metoden Wolfgang beskriver går ut på att man först väljer bildvinkel (genom objektivvalet) och därefter anpassar betraktningspunkt och utsnitt efter den.

Alltså, precis som Kim.

 

[Smikehead]

Jag hoppar över brännviddernas och spännviddernas relation till fotografens tänk. Den som söker han finner (eller hon förståss) ut ett sätt eller två och det löser sig alltid på något sätt i slutändan. Alla sätt är bra utom dom dåliga som dom säger. Det viktigaste är att man känner att huvet tänker under sina fotosessioner och att känslan får styra utrustningen.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det där egentligen - men det kändes bra

Jag brukade ofta förr, lite mindre nu, men jag ska börja igen för det funkade bra. Att ta med mig en diaram som jag hade tejpat fast på en större svart kartongbit (utskuret hål för diaramens öppning förståss). På så vis kunde jag traska runt och betrakta motiv utan att behöva se allt genom kameran hela tiden. Jag brukade till och med ha med den utan kameran för att reka och tänka bild.

En variant - fast det är ju ingen höjdare när det går undan förståss.... "Ooomtagning! Kan ni köra den där tacklingen en gång till, det kommer bli en kanonbild...."

 

[Graal]

Smikehead skrev:
Jag brukade ofta förr, lite mindre nu, men jag ska börja igen för det funkade bra. Att ta med mig en diaram som jag hade tejpat fast på en större svart kartongbit (utskuret hål för diaramens öppning förståss). På så vis kunde jag traska runt och betrakta motiv utan att behöva se allt genom kameran hela tiden. Jag brukade till och med ha med den utan kameran för att reka och tänka bild.

En mycket bra arbetsmetod. Använder själv en liknande. Istället för diaram har jag skurit till ett par vita karatongvinklar 3-4cm breda (som vinkelhakar). På dessa har jag markerat hur jag ska hålla dem sinsemellan för att utsnittet ska motsvara mina brännvidder när jag håller dem framför mig med rak eller böjd(för vidvinklarna) arm. Tittar med ett öga och får då en bra uppfattning (bättre än att titta i sökaren) om hur den slutliga bilden blir. Ställer ifrån mig kameran på stativet (sitter oftast där) och går sedan omkring i lugn och ro för att välja kameraposition och brännvidd med mina passepartoutvinklar. När jag bestämt mig hämtar jag stativet med kameran och sätter på den brännvidd jag valt (använder endast fasta). Detta arbetssätt är mycket skonsamt och mera lättarbetat då jag inte behöver byta brännvidd hela tiden för att prova hur det ser ut. Dessutom behöver jag inte springa omkring och bära på kameran eller kameraväskan med mina objektiv när jag visualiserar bilden.
Hälsn, Nils.

 

[jimh]

Fast rammetoden funkar ju inte så bra om man vill använda vidvinklar.

 

[Graal]

jimh skrev:
Fast rammetoden funkar ju inte så bra om man vill använda vidvinklar.

Ja det har du rätt i och där funkar mina passepartoutvinklar bättre.

 

[jimh]

Graal skrev:
där funkar mina passepartoutvinklar bättre.

Gör de? Du kan väl fortfarande inte se ett vidvinkligt utsnitt utan att röra blicken och förlora uppfattningen om ramningen?

Här finns mer (och lite lördagsskoj längre ner) om metoden.

 

[Arleklint]

Man kan väl se på samma sätt som man kan i sökaren, men utan att behöva släpa runt kameran, eller fattar jag fel?

 

[Graal]

jimh skrev:
Gör de? Du kan väl fortfarande inte se ett vidvinkligt utsnitt utan att röra blicken och förlora uppfattningen om ramningen?

Här finns mer (och lite lördagsskoj längre ner) om metoden.

Jag har ganska stora vinklar och när jag håller dem med böjd arm ser jag mycket bra det utsnitt som min 25mm ger. Med min 15mm kollar jag istället genom tillbehörssökaren som går att ta lös från kamerahuset, men ofta får den sitta kvar då kameran med optik och sökare inte är större än att de går ner i jackfickan och dessutom ganska lätta.

 

[jimh]

arleklint skrev:
Man kan väl se på samma sätt som man kan i sökaren, men utan att behöva släpa runt kameran, eller fattar jag fel?

Inte när det blir vidvinkligt. Då måste man använda periferiseendet och är bara halvt medveten om vad som händer i rutan. För att kunna förvisualisera en vidvinkelvy behöver man ha optik. Fast ingen skulle bli gladare än jag om någon bevisade motsatsen, för då skulle jag slippa den här.

 

[jimh]

Graal skrev:
Jag har ganska stora vinklar och när jag håller dem med böjd arm ser jag mycket bra det utsnitt som min 25mm ger.

Vad har du för mått på rutan för 25 mm och hur långt från ögat håller du den? Tittar du med ett eller två ögon?