Att fotografera utsatta människor?

[carllarsen]

Frågorna lyder: finns det några utsatta människor? Vem är utsatt och vem är inte utsatt? Hur vet man det? Vem bestämmer det? Vad är dom i så fall utsatta för?

Jag vill erinra om att enligt fotosidans experter finns det inga kränkande bilder på människor. Jag delar uppfattning med experterna. Gör inte du det?

Lars E

 

[Kalle_B]

carllarsen skrev:

Jag vill erinra om att enligt fotosidans experter finns det inga kränkande bilder på människor. Jag delar uppfattning med experterna. Gör inte du det?

Lars E

Lätt att säga i ett forum, men jag vill höra samma uttalande efter att jag har smygfotograferat din dotter under kjolen och lagt ut på internet.

Jävligt plumpt uttryck av mig och förbaskat provocerande, inte heller vet jag om du har en dotter och inte helelr skulle jag drömma om att göra liknande jag beskrev innan, men likväl så kanske du förstår innebörden.

Självklart finns det bildersom är kränkande. Ofta så är det inte du och jag som avgör av som är kränkande, det är snarare "offrets" syn på det hela som avgör om det är kränkande.
Att vi sedan har en viss uppfattning om vad som kan vara kränkande är ju till för att förhindra att idiotsaker sker.

Men att påstå att det inte finns kränkande bilder är ju skitsnack.

Nu ska jag lägga mig efter att ha varvat ner efter en underbar valvaka!

 

[M_G]

Utifrån mitt eget perspektiv...

------------------------------------------

Finns det några utsatta människor?

Självklart finns det utsatta människor. På olika sätt givetvis.

Vem är utsatt och vem är inte utsatt?

Det beror på situationen. På en brottsplats finns offer och vittnen. Offret är utsatt och vittnen inte utsatta.

Hur vet man det?

Det syns väl ganska tydligt, om inte så bör man skaffa sig lite insikt.

Vem bestämmer det?

Ödet?

Vad är dom i så fall utsatta för?

Kan vara allt från mord till kreditkortsbedrägeri.

 

[carllarsen]

Snyggt försök!

Hej Mattias!

Ja, he, he! Snyggt försök!
Men det är inte riktigt svar på mina frågor. Viljan fanns där, men du nådde inte riktigt ända fram.

Du förstår, "finessen", om man nu kan kalla det för det, med mina frågor är att dom är i grunden meningslösa.Man kan kalla en fråga för meningslös om man anser att det inte finns några svar på frågan.

Vem är utsatt och vem är inte utsatt?

Det som efterfrågas här är givetsvis inte ditt svar, att det beror på ...

Det som jag vill veta är regler eller riktlinjer som jag måste känna till för att kunna bedöma olika situationer. Vilken definition sätter du på att någon är utsatt?

Försöker du skämta till det när du säger att folk kan bli utsatta för mord och kontokortbedrägeri eller är det bara som du inte förstår frågeställningarna här? Skämta får du gärna göra för mig om du känner för det. Ha! Ha! Det är värre om du inte förstår att frågan handlade om att fotografera utsatta människor. Utsätter man en människa för något om man tar en bild av en människa och vad utsätter man i så fall en människa för? Inte är det mord eller bedrägeri i alla fall. Men vad?

En del diskussioner har inbyggda egenskaper som efter en kort tid verkar så att diskussionen övergår spontant till att upphöra att vara en diskussion om det ursprungliga och blir istället en diskussion om betydelsen av de ord man använder i diskussionen.

På frågan hur man skall kunna veta om en person är utsatt eller inte så svarar du att det syns väl eller så får man skaffa sig insikt. Det är inte några regler eller riktlinjer som kan vara en till hjälp när när man skall bedöma saken. Den som får ett sådant svar blir inte klokare av svaret. Det vill vi helst bli, om vi kan.

Om det uppstår delade meningar ifråga om någon är utsatt eller inte, hur skall man avgöra vem som har rätt? Vem bestämmer det? Ödet?

Jag hoppas att jag har förtydligat frågeställningarna för dig och kanske några till med dessa rader. Det är viktigt att man först förstår problemet innan man löser det.

Därför måste jag underkänna dina svar men du får ett plus för att du försökte åtminstone. Du visade ett intresse för frågorna och engagerade dig och det är ett tecken som måste uppmuntras.

Den som söker skall finna ...

Lycka till!
Lars E

 

[ulltand]

carllarsen skrev:
...enligt fotosidans experter finns det inga kränkande bilder på människor...

Moraliskt eller enligt lagen?
Enligt fotograferna eller enligt personen på bilden?

Ett litet udda exempel:
En person sitter på ett utedass, väggarna rasar och han sitter där och ser sig omkring innan han hinner få upp byxorna.
En fotograf råkar passera, och tar massor bilder, som sedan hamnar i Expressen, både i papperstidningen och i webbupplagan.

Ingenting av ovanstående är olagligt, men är det etiskt? Vem avgör om bilderna är kränkande?
Var det moralskt rätt att publicera bilderna?
Ser man olika på bilderna om det är en privatperson eller en kändis?
Skulle publicering vara okej om det var Hagamannen men inte om det var Kungen?
Var det moralsikt rätt att ens ta bilderna?

Alltså, juridiskt finns inga hinder för publicering, men jag anser att den finns etiska hinder.

(i fallet ovan kan Pressens Opinionsnämnd anse att publiceringen är oetisk, men det har inget med lagen att göra).

 

[stoltz]

carllarsen skrev:
Jag vill erinra om att enligt fotosidans experter finns det inga kränkande bilder på människor. Jag delar uppfattning med experterna. Gör inte du det?

Nej, det gör jag inte...

När den som blivit fotograferad inte har fått något val/möjlighet till att avböja en publicering/fotografering, då har fotografen bidragit till en potentiell kränkning.

 

[CreativeMind]

Som fotojournalist så kommer du ofta i kontakt med vad nog kan samsas om är "utsatta människor".

För mig blir då motivet till att bilderna tas det avgörande.
Några exempel:

1.Arbetar jag för en organisation som hjälper just dessa personer? = Ok att fota

2. Vill min uppdragsgivare (tidning, TV, webb) publicera bilderna i samband med tex ett reportage som kan påverka situationen positivt? = Ok att fota

3. Sysslar jag med social turism? Dvs ingen har bett mig fotografera, jag saknar egentlig kunskap och utrustning men tycker att det är tex "coolt" = INTE OK att fota enl. mig :-(

Detta är inget uttömmande svar men några enkla riktlinjer som funkar för mig!

 

[jorgene]

Re: Re: Att fotografera utsatta människor?

stoltz skrev:
Nej, det gör jag inte...

När den som blivit fotograferad inte har fått något val/möjlighet till att avböja en publicering/fotografering, då har fotografen bidragit till en potentiell kränkning.

Artikeln behandlade inte publiceringsfrågan, utan behandlade enbart *själva fotograferingen*. Som jag ser det, kan en person omöjligen bli mer kränkt för att någon också fotograferar det denne (och förmodligen flera andra) faktiskt kan se med sina egna ögon. Går vi däremot vidare med *publicering*, ja då blir det knepigare.

Med resonemang om "potentiell kränkning" och liknande, blir det ju i förlängningen omöjligt att fotografera på allmän plats. Som fotograf vet du ju aldrig vem i en folkhop som känner sig "kränkt" av att bli fotograferad; den påstådda orsaken kan ju vara långt ifrån uppenbar, eller hur?

 

[stoltz]

Re: Re: Re: Att fotografera utsatta människor?

jorgene skrev:
Som jag ser det, kan en person omöjligen bli mer kränkt för att någon också fotograferar det denne (och förmodligen flera andra) faktiskt kan se med sina egna ögon.

Nu gällde ju inlägget utsatta människor och inte enbart något så diffust som "en folkmängde".

Är det bara su som fotograf som avgör vad som är kränkande?

Vet den som blir fotograferad vad bilden skall manvändas till?

Kan den som blir fotograferad lita på dig som fotograf?

Lite märkligt att det är bara fotografen som nkan avgöra vad som är kränkande, eller hur?

 

[alf109]

Sebastião Salgado har uttryckt det mycket bra tycker jag:
"Fotografering för mej handlar om mänsklig värdighet"

Sen tycker jag att det för en person som är utrustad med en gnutta empati borde vara ganska enkelt. Det är bara att ställa sig frågan om man själv i en motsvarande sittuation skulle uppskatta att bli fotograferad.

Sedan handlar det även om syftet med fotograferingen. Men om det är tex ren socialporr där fotografen endast plåtar och publicerar för att få egen uppmärksamhet tycker jag att man är riktigt fel ute.

Och handen på hjärtat, hur intressant är det med ytterligare en lösryckt skitbild på människor som missbrukar/svälter/tigger eller är utsatt på annat sätt?

 

[jorgene]

Re: Re: Re: Re: Att fotografera utsatta människor?

stoltz skrev:
Nu gällde ju inlägget utsatta människor och inte enbart något så diffust som "en folkmängde".

Är det bara su som fotograf som avgör vad som är kränkande?

Vet den som blir fotograferad vad bilden skall manvändas till?

Kan den som blir fotograferad lita på dig som fotograf?

Det är omöjligt att definiera vad/vem som är "en utsatt människa". Förvisso ganska uppenbart ibland, men poängen är att du *aldrig* kan veta vem som *upplever* kränkning av att bli fotograferad, och vem som totalt kan missuppfatta din kameras närvaro. Det kan vara folk med operationsärr, förföljda flyktingar, andra som "skyr kameror", personer med vittnesskydd, utsatta yrkesgrupper, personer med psykiska sjukdomar, illegala invandrare, misshandlade kvinnor, paranoida individer, personer med dålig tandstatus, dolda missbrukare, brottslingar, osv i all oändlighet... Poängen? Du kan aldrig veta vem som kan känna sig "kränkt" av ditt fotograferande -- oavsett om de står för sig själva, eller i en folksamling.

Min slutsats står fast: är man överdrivet rädd att "kränka" någon, så blir det svårt att t.ex. bedriva gatufoto och liknande.

Nej, det är naturligtvis inte bara jag som fotograf som avgör vad som är kränkande. Men, följderna blir ju lite märkliga om det är "oetiskt" att ta en bild av det man ändå kan se med blotta ögat. Den logiska följden blir ju nämligen att det då skulle vara "oetiskt" att också komma ihåg och minnas det man faktiskt sett. Ett sådant resonemang hänger inte logiskt ihop.

Den stora faran för kränkning ligger naturligtvis i publiceringen, och inte i själva fotograferingen. Vad bilden sedan (personligt bruk, ej publicering!) skall användas till, är tämligen irrelevant. Fotografens yttrandefrihet torde stå *minst* i paritet med motivets rätt till en privat sfär då denne befinner sig på *allmän plats*.

Och ur en strikt juridisk synvinkel finns inget sådant som "kränkande bilder"; bilder på allmän plats är tillåtna (såvida inte andra brott, som tex sexuellt ofredande, begås samtidigt. Typ, fotografera under kjolar, etc).

 

[jorgene]

alf109 skrev:
Sen tycker jag att det för en person som är utrustad med en gnutta empati borde vara ganska enkelt. Det är bara att ställa sig frågan om man själv i en motsvarande sittuation skulle uppskatta att bli fotograferad.

Sedan handlar det även om syftet med fotograferingen. Men om det är tex ren socialporr där fotografen endast plåtar och publicerar för att få egen uppmärksamhet tycker jag att man är riktigt fel ute.

Håller helt med. Naturligvis skall det finnas ett syfte med en sådan bild. Bara för att man får/kan göra en sak, så innebär det ju inte att man måste.

Däremot är det viktigt att slå fast det faktum att vi i Sverige faktiskt *har* denna frihet. Tyvärr verkar det också vara nödvändigt att förklara *varför* dessa friheter är/kan vara viktiga.

Personlig integritet (på allmän plats?!?) i all äro -- men yttrandefriheten är också värd att försvara.

 

[stoltz]

jorgene skrev:
Personlig integritet (på allmän plats?!?) i all äro -- men yttrandefriheten är också värd att försvara.

Och med yttrandefriheten kommer en hel del skydligheter - Bla det syfte som bilden skall användas i. Yttrandefriheten kommer också med en del juridiska begränsningar om det jag t ex skriver kan t ex tolkas som hets mot folkgrupp osv.

Att gatufotograferingen inte skulle kunna fungera under sådan premisser är nog ett tomt argument - Hur svårt kan det vara att prata med den eventuellt utsatta individ som man har fotograferat? Om det är så att man inte vågar prata med individen som man precis har fotograferat, då skall man för fasen inte fotografera dom.

Mitt perspektiv är att jag är gäst i andra människors verklighet och vardag om jag fotograferar dom, oavsett om dom är utsatta eller ej. Som gäst i någon annans hem, så frågar jag om lov om jag får använda toaletten, som gäst i någon annans verklighet frågar jag om lov.

Detta kan göras efter fotograferingen.

Yttrandefrihet och gatufotografering är väl inte på något sätt väsensskilt från vanlig medmänsklig respekt?

 

[Kalle_B]

stoltz skrev:
Och med yttrandefriheten kommer en hel del skydligheter - Bla det syfte som bilden skall användas i. Yttrandefriheten kommer också med en del juridiska begränsningar om det jag t ex skriver kan t ex tolkas som hets mot folkgrupp osv.

Att gatufotograferingen inte skulle kunna fungera under sådan premisser är nog ett tomt argument - Hur svårt kan det vara att prata med den eventuellt utsatta individ som man har fotograferat? Om det är så att man inte vågar prata med individen som man precis har fotograferat, då skall man för fasen inte fotografera dom.

Mitt perspektiv är att jag är gäst i andra människors verklighet och vardag om jag fotograferar dom, oavsett om dom är utsatta eller ej. Som gäst i någon annans hem, så frågar jag om lov om jag får använda toaletten, som gäst i någon annans verklighet frågar jag om lov.

Detta kan göras efter fotograferingen.

Yttrandefrihet och gatufotografering är väl inte på något sätt väsensskilt från vanlig medmänsklig respekt?

Amen

JAg tycker mig notera att många fotografera anser sig vara helt skyldightsbefriad och enabrt har rättigheter. Lagarna ger oss rätt till mycket framförallt om man vänder och vrider på dom lite, men fria från skyldigheter är vi verkligen inte. Normalt bondförnuft kommer man man långt på och framförallt "gatufotografer" borde komma ner lite från sina 100meters hästar. Menar inte att alla går under denna kategorin, långt ifrån alla, men hur svårt kan det vara att gå fram till en person som man precis plåtat och ärligt berätta vad man pysslar med och fråga om det är ok. Man behöver inte dra fram en lång deklaration över fotografens rättigheter och samla in namnunderskrifter på ett avtal, man kan bara gå fram och verbalt fråga.

Jag förstår inte varför detta ska vara så svårt.

 

[Kalle_B]

Mycket handlar om respekt, medmäsnklighet och förtroende att göra också.

jag kan ärligt säga att jag skulle aldrig vid mitt liv välja att vistas nära trådskaparen om det tex arrangerades en fototräff eller vad som om bibehållen attityd gör sig gällande. Jag har helt enkelt inget förtroende för personen.

 

[jorgene]

Jag förstår inte varför det just på Fotosidan skall vara så vansinnigt svårt att föra diskussioner som i viss mån separerar det juridiska (= Vad säger en domstol om detta?) och det moraliska (= Vad säger mina vänner till mig om detta?). Naturligtvis lever vi inte isolerade från våra medmänniskor när vi fotograferar, men icke desto mindre kan det väl vara intressant att diskutera hur en domstol ser på saken?

Som jag i många trådar tidigare påpekat, så är etik och moral ett knepigt område pga det enkla faktum att alla håller sig med en egen version. Vems version är då "rätt"? Den med mycket låg tolerans för gatufoto, eller den med mycket hög tolerans? Varför skulle den enes ståndpunkt vara mer värd eller mer giltig än den andres?

Det är där det juridiska kommer in. I vårt land är vi så lyckligt lottade att många av våra grundlagsskyddade friheter är i det närmaste totala -- just pga att man insett problemet med att alla har sin egen syn på "etik & moral". Alla har sin syn på vad som är "lämpligt" och inte.

 

[jorgene]

Kalle_B skrev:
JAg tycker mig notera att många fotografera anser sig vara helt skyldightsbefriad och enabrt har rättigheter.

Ja, och i strikt juridisk mening har de ju i princip rätt i det, vad gäller fotografering på allmän plats. Det är en i det närmaste absolut rättighet. (Undantaget foto mot skyddsobjekt och sådant som utgör andra brott, såsom ofredande, etc).

Pratar vi sedan *moral*, ja då lär du få en svarsvariant för varje person du frågar. Däri ligger problemet.

 

[carllarsen]

Inte kränkade att skita!

Nej, Ulf!

Det är inte kränkande att sitta på ett utedass och skita. Vi måste alla skita och det bör betraktas som helt naturligt.
En förbipasserande fotograf tar massor av bilder på en person som sitter och skiter, ja kanske, men vad är det för intressant motiv? Bilderna hamnar i Expressen? Ha! Ha! Ha! Det tror du väl ändå inte? Är det något som är av allmänt intresse? Orealistiskt exempel!

Moral? Vad har moral med ditt exempel att göra?
Bättre än så måste det vara.

Lars E

 

[Niclasfoto]

Alla som fotograferas utsätts för en kamera. Det är i sig ett faktum, ett faktum så påverkar alla mer eller mindre.

Själva syftet för fotograferandet kan vara högst olika, syftet avgör också lite om det skall anses vara/bli kränkande handling eller inte. Om syftet inte är att kränka så kan det upplevas som kränkande ändå..

Tänka efter före gäller väl..

Att smyga med kameran rekommenderar jag aldrig.

Situationsintegrering är ordet som gäller här (enligt mig iaf). Alltså att vara delaktig och synlig utan att påverka själva settingen nämnvärt.
Den som smyger med kameran uttrycker bara sin egen osäkerhet. Det kan förståss förstärkan en handling som KAN uppfattas som kränkande.

Naivitet kan på rätt sätt vara en fin kvalitet hos en fotograf. Har ni tänkt på det vetja? Naivitet är en egenskap jag håller högt i mitt liv generellt, det hjälper mig bla att inte dömma andra för mycket för fort...
När en fotograf är lite naiv så aggerar han/hon månne lite i ett oskylldigt syfte?

Skriv i denna färsta men nästan orörda tråd om ni gillar ämnet och vill skriva om hur det fungerar mer i praktiken... Jag tycker att det är intressant!
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=788395#post788395

MVH Niclas,

 

[carllarsen]

Att kränka sig själv, går det?

Om du smygfotograferar min dotter under kjolen, Kalle, och lägger ut bilden på Internet, och talar om hur du gått tillväga, då är det sannerligen inte min dotter som du kränker, utan du kränker bara dig själv.

Lars E