Analogt - Digitalt igen.......
- Trådstartare academic
- Start datum
Hobbe
Aktiv medlem
fjalstal skrev:
Jag tror nämligen inte att verktygen gör konstnären utan att det behövs anlag och vilja för att bli bra på nåt, och med fler möjligheter får vi också fler duktiga fotografer. Vilka verktyg som används är då för mig helt likgiltigt.
Sen undrar jag om vissa här verkligen har förstått att det är en kreativ syssla dom håller på med? Det blir ofta väldigt tekniskt... Med lite god vilja kan man nog hitta både diagonaler och gyllene snitt i vilken bild som helst
Som målande konstnär har jag fått frågan om en viss pensel eller penna är bra. Svaret är att den inte kan bli bättre än man duger till att hantera den...
I vissa fall kan jag hålla med i upphängadet av det tekniska, men jag vill tro att det för det mesta är ett fastsällande av ett foto man tycker om. Det är sant att vissa kompositioner är bättre än andra, men man får inte hänga upp sig på det. Ibland kan en bild vara mycket bättre centrerad än ocentrerad. Då är det lite synd att den bilden får dåligt betyg pga en inpräntad kompositionsidé.
Jag brukar försöka undvika att se namnet på fotograf innan jag bestämt mig vad jaf tycker om bilden. Är den bra så är den bra. Analogt eller digitalt säger inte mycket. Blir inte bättre för att det är det ena eller det andra. Kan man inte hantera sin kamera så blir det skit i vilket fall som hellst. Sedan finns det en del som kan det med teknik till fulländning men inte har bildseende, då faller det också tycker jag.
Nä, lära sig sin kamera, träna sitt bildseende och knäppa av sina bilder och slå dövörat till är nog en bra medicin
?janc
Aktiv medlem
Vad gäller detta med tekniska preferenser - inte specifikt inom foto - tycker jag mig ha märkt att motståndet mot en viss teknik väldigt förenklat kan delas upp i två kategorier.
Man gör en utvärdering och den (nya) teknik man ska ta ställning till uppfyller inte de egna kraven på att antal punkter. Därför använder man den inte men ser inget problem med att den används i andra sammanhang där kraven är annorlunda.
En kompetens man tillängnat sig i en viss teknik är helt plötsligt inte lika värdefull längre därför att ny teknik ger möjlighet att uppnå i det närmaste samma resultat betydligt enklare. Den "respekt" man fick för sitt kunnande är inte längre lika självklar. Det som tidigare entydigt visade på kompetens och erfarenhet gör det inte längre. Alternativt blir den kunskap man har om en viss teknik överflödig (detta gäller knappast inom foto dock..).
Det är i det senare situationen och det hot som kan upplevas jag tror man kan hitta förklaringen till det "hat" som man ibland kan uppleva hos personer mot ny teknik - sedan må det gälla foto, datorer eller andra samanhang där ny teknik innebär plötsliga förändringar.
Man gör en utvärdering och den (nya) teknik man ska ta ställning till uppfyller inte de egna kraven på att antal punkter. Därför använder man den inte men ser inget problem med att den används i andra sammanhang där kraven är annorlunda.
En kompetens man tillängnat sig i en viss teknik är helt plötsligt inte lika värdefull längre därför att ny teknik ger möjlighet att uppnå i det närmaste samma resultat betydligt enklare. Den "respekt" man fick för sitt kunnande är inte längre lika självklar. Det som tidigare entydigt visade på kompetens och erfarenhet gör det inte längre. Alternativt blir den kunskap man har om en viss teknik överflödig (detta gäller knappast inom foto dock..).
Det är i det senare situationen och det hot som kan upplevas jag tror man kan hitta förklaringen till det "hat" som man ibland kan uppleva hos personer mot ny teknik - sedan må det gälla foto, datorer eller andra samanhang där ny teknik innebär plötsliga förändringar.
berga
Aktiv medlem
Till Jan vill jag bara tillägna de erfarenheter som den grafiska industrin gjorde när layoutprogrammen på datorerna kom. Vinnarna var de gamla rävarna som tog till sig tekniken, och nykomlingarna som kunde tekniken men lärde sig yrket av de gamla rävarna.
De som inte ville lära sig den nya tekniken eller ta tillvara på den gamla kunskapen försvan.
De som inte ville lära sig den nya tekniken eller ta tillvara på den gamla kunskapen försvan.
Hobbe
Aktiv medlem
Ja jisses, vem minns inte de gamla blysättarmaskinerna man skrev in texten på som skulle sättas i tryckramar? Ett stort hie med rör runt en med kokande bly - inte sällan brast ett sånt rör och stackas typaren fick kokande bly över sig. När datorn kom med tillbehör som skötte allt detta var det inte bara snabbare, utan säkrare. Sedan byttes de gamla Heidelbergarna (vingen *)*** ) ut mot offset som kunde trycka 4färg på båda sidor samtidigt. Revolution i grafisk industri och plötsligt var även de små tryckerierna kostnadseffektivt slagkraftiga och kunde överleva genom småkunder. Så tekniken inom grafisk industri har lett till snabbare arbete, säkrare och kostnadseffektivt - SAMT att det uppstod små billiga tryckerier. Hade inte varit möjligt med den gamla tekniken. Kameran är också en likvärdig utveckling. Blir snabbare, kostnaseffektivare och leder till att fler fotografer kan överleva på sin hobby.
Som jag ser det så är nog Analogt jämförbart med målande konstnärers syn på aquarellpapper. Man klipper inte kanterna på sådant papper - det rivs. Det hör till attkanterna skall vara luggade på ett aquarellpapper. Är dem inte det så är det inte en riktig aquarell. För motivet spelar det ingen roll. För arbetet bakom spelar det inte heller någon roll - men känslan man får som "producent" inför sitt arbete är enormt. Jag skriker i högan sky om någon vill klippa kanterna på ett aquarellpapper. Fjånigt? Det må så vara, men det är en sådan sak som bara är, utan vettig förklaring. Däremot så säger jag inte till andra konstnärer att det är synd att dem klippt kanterna. Den åsikten håller jag till mina egna aquareller
Kvalitetsmässiga skillnader mellan ett klippt eller rivet aquarellpapper och dess motiv? Finns ingen. Skulle det finnas en så skulle det ju innebära att jag tar ett rivet papper och klipper och får en bild med sämra kvalité......
*)*** ) ut mot offset som kunde trycka 4färg på båda sidor samtidigt. Revolution i grafisk industri och plötsligt var även de små tryckerierna kostnadseffektivt slagkraftiga och kunde överleva genom småkunder. Så tekniken inom grafisk industri har lett till snabbare arbete, säkrare och kostnadseffektivt - SAMT att det uppstod små billiga tryckerier. Hade inte varit möjligt med den gamla tekniken. Kameran är också en likvärdig utveckling. Blir snabbare, kostnaseffektivare och leder till att fler fotografer kan överleva på sin hobby. Som jag ser det så är nog Analogt jämförbart med målande konstnärers syn på aquarellpapper. Man klipper inte kanterna på sådant papper - det rivs. Det hör till attkanterna skall vara luggade på ett aquarellpapper. Är dem inte det så är det inte en riktig aquarell. För motivet spelar det ingen roll. För arbetet bakom spelar det inte heller någon roll - men känslan man får som "producent" inför sitt arbete är enormt. Jag skriker i högan sky om någon vill klippa kanterna på ett aquarellpapper. Fjånigt? Det må så vara, men det är en sådan sak som bara är, utan vettig förklaring. Däremot så säger jag inte till andra konstnärer att det är synd att dem klippt kanterna. Den åsikten håller jag till mina egna aquareller
Kvalitetsmässiga skillnader mellan ett klippt eller rivet aquarellpapper och dess motiv? Finns ingen. Skulle det finnas en så skulle det ju innebära att jag tar ett rivet papper och klipper och får en bild med sämra kvalité......
jpersson
Aktiv medlem
Om du gör en parallell med diskussionen så håller jag inte med dig. Det tekniska är något man kan lära sig och det finns gott om lärare och utbildningsmaterial. Det är mycket svårare att lära sig se bilden, att lära sig förstå betraktaren och att lära sig förstå sig själv. Om man har den mjuka kompetensen så är det inte svårt att gå över till digitalt från den traditionella tekniken.
Sedan ska man inte glömma de med mindervärdeskomplex som går i bräschen för ny teknik. De är väl så jobbiga som de som fastnat i gammal teknik.
jpersson
Aktiv medlem
Vi har en del fotokvällar i min lokala fotoklubb där vi tittar på varandras bilder. Jag försöker att se till bildidén men finns där uppenbara tekniska missar så blir jag lätt lite blind. Samtidigt är det synd på en bra idé när den inte får den presentation som den förtjänar. Se till exempel på en del modern konceptkonst.
janc
Aktiv medlem
Vet inte riktigt vad du menar med parallell här men jag menar egentligen bara det jag skriver. Ny teknik generellt ger nya förutsättningar för att uppnå tekniska resultat och det gör att vissa resultat som tidigare per defenition var kopplade till en ett visst mått av skicklighet eller prestation inte är det med samma självklarhet längre.
När det gäller foto och teknik håller jag med dig till 101% i det du skriver om att lära sig se bilden och att lära sig ny teknik. Men jag ser som jag skrev tidigare inte att detta men inställningen till ny teknik är något som är speciellt för foto, det gäller i de flesta sammanhang.
Rabiata och fanatiska personer är jobbiga oavsett vad de slåss för (analogt, digitalt, Mac, PC, Linux, tygblöjor...) och om det är mindervärdeskomplex som driver eller något annat.
Damocles
Aktiv medlem
Dom gamla rävarna som har hängt med och tagit fasta på det nya brukar vara ruggigt trevliga att ha och göra med, dom både kan sina saker och då dom varit med innan och sett förändringarna, har en ödmjukhet som unga pojkspolingar som jag brukar sakna..
Sen tror jag att en del som kanske inte hängt med kanske känner sig lite förnärmade av den självklarhet som många unga har i dagens teknik, dock har dessa inte fått se hur det var innan.
Samt att fler folk får access till och "inkräktar" på områden som dom ansåg sig ha en viss exklusivetet i att syssa med.
Och med tanke på utveklingstakten idag så får det även folk som jag själv att känna likadant i flera avseenden. Lite osnällt brukar jag kalla den halva generationen efter mig för peka och klicka generationen, dom har inte sett vad som fanns före windows, inga LP skivor, knappt musikkassetter, etc.
Tror kanske att det är lite omvänt, dom som är duktiga på teknik är troligen det för att dom suttit och läst mycket och har lätt att ta till sig sådana saker, medans andra kanske varit ute och prövat och tittat på saker istället, och då tränat sitt bildseende. Men det ena utesluter givetvis inte det andra. Eller att man övergår från det ena till det andra senare i livet.
Jag tycker att jag själv har både bra musik öra och ett bra bildseende, sen att jag precis börjat utveckla förmågan att använda mig av bildseendet är en annan femma.
Det är svårt att lära en tondöv spela musik, men det går... se en känd kompositör t.ex.
Samt att jag som inte kan spela för fem öre, fortfarande har ett väldigt bra öra för musik och vad som låter bra, och enligt en god vän, bätte än honom själv för att höra hårfina skillnader på högtalare etc... men han som inte klarar det, är å andra sidan superduktig på att skapa musik. Vem har då bäst musiköra. Troligenvis ingen, men vi utnyttjar det olika. Men han har ett klart mer kreativt musiköra.
Samma sak vill jag påstå gäller bildseendet, vissa är bra på att se, vissa bra på att skapa, vissa är bra på både och, tror att det återföljer att man blir bättre på att se desto djupare ner man går i skapandet. Men att lära någon helt utan bildseende är klart svårare än att lära någon som har ett otränat sådant.
Lite förändras ju tyckandet efter vilket person det är som har tagit ett foto, gjort en film, etc. Även om det i sig själv kan vara bra dåligt, är man då van vid någon som brukar göra bättre ifrån sig kanske man inte håller resultatet lika högt då man vet att det kunde varit bättre.
Samma sak om man ser en normalbra bild från någon som normalt producerar skräp. Då är den kanske en bra bild. Samma sak tycker jag gäller film, skådespelare, etc.
Tar man helt bort namnen ur ekvationen så är det en annan femma iofs.
Undantaget från allt detta är ju kritikerna som alltid tycker tvärt emot alla andra, oavsett vad dessa tycker, bra eller dåligt.. samtidigt...
Sen tror jag att en del som kanske inte hängt med kanske känner sig lite förnärmade av den självklarhet som många unga har i dagens teknik, dock har dessa inte fått se hur det var innan.
Samt att fler folk får access till och "inkräktar" på områden som dom ansåg sig ha en viss exklusivetet i att syssa med.
Och med tanke på utveklingstakten idag så får det även folk som jag själv att känna likadant i flera avseenden. Lite osnällt brukar jag kalla den halva generationen efter mig för peka och klicka generationen, dom har inte sett vad som fanns före windows, inga LP skivor, knappt musikkassetter, etc.
Aj, då, jag får nog börja tagga ner på tekniksnacket då det verkar oförenligt med estetiken.....
Tror kanske att det är lite omvänt, dom som är duktiga på teknik är troligen det för att dom suttit och läst mycket och har lätt att ta till sig sådana saker, medans andra kanske varit ute och prövat och tittat på saker istället, och då tränat sitt bildseende. Men det ena utesluter givetvis inte det andra. Eller att man övergår från det ena till det andra senare i livet.
Jag tycker att jag själv har både bra musik öra och ett bra bildseende, sen att jag precis börjat utveckla förmågan att använda mig av bildseendet är en annan femma.
Det är svårt att lära en tondöv spela musik, men det går... se en känd kompositör t.ex.
Samt att jag som inte kan spela för fem öre, fortfarande har ett väldigt bra öra för musik och vad som låter bra, och enligt en god vän, bätte än honom själv för att höra hårfina skillnader på högtalare etc... men han som inte klarar det, är å andra sidan superduktig på att skapa musik. Vem har då bäst musiköra. Troligenvis ingen, men vi utnyttjar det olika. Men han har ett klart mer kreativt musiköra.
Samma sak vill jag påstå gäller bildseendet, vissa är bra på att se, vissa bra på att skapa, vissa är bra på både och, tror att det återföljer att man blir bättre på att se desto djupare ner man går i skapandet. Men att lära någon helt utan bildseende är klart svårare än att lära någon som har ett otränat sådant.
Lite förändras ju tyckandet efter vilket person det är som har tagit ett foto, gjort en film, etc. Även om det i sig själv kan vara bra dåligt, är man då van vid någon som brukar göra bättre ifrån sig kanske man inte håller resultatet lika högt då man vet att det kunde varit bättre.
Samma sak om man ser en normalbra bild från någon som normalt producerar skräp. Då är den kanske en bra bild. Samma sak tycker jag gäller film, skådespelare, etc.
Tar man helt bort namnen ur ekvationen så är det en annan femma iofs.
Undantaget från allt detta är ju kritikerna som alltid tycker tvärt emot alla andra, oavsett vad dessa tycker, bra eller dåligt.. samtidigt...
per75
Aktiv medlem
Även om detta inte har ett dugg att göra med fotografering var jag tvungen att kommentera ovantående. En vanlig CD kan inte återge toner över 20kHz (halva samplingfrekvensen, det finns dock andra digitala format som kan, DVD-Audio och SACD). Dessa toner finns inte lagrade på skivan. Däremot är det går det praktisk taget att lagra hur låga toner som helst. När det gäller vinylskivan så är det däremot svårt att lagra låga toner eftersson då skull spåren blir för breda (därför använder man RIAA-filter). Däremot finns det nålar som iallafall kan regristrera upp till 60kHz (Har dock ingen aning om hur bra graveringen är).
Lev väl
mvh Per
berga
Aktiv medlem
Det intressanta är att både vid vinyl och cd-produktion som brukar toner högre än c 18khz-20khz att filtreras bort.
Hade det varit högre frekvens så skulle många billigare nålar på konsumentskivspelare få fnatt och inte kunna återge ljudet.
Jag har hört flera ljudtekniker som är imponerade över personer som hör toner över 20kzh på vinylskivor eftersom det inte skall finnans några toner där p.g.a. filtert.
Hade det varit högre frekvens så skulle många billigare nålar på konsumentskivspelare få fnatt och inte kunna återge ljudet.
Jag har hört flera ljudtekniker som är imponerade över personer som hör toner över 20kzh på vinylskivor eftersom det inte skall finnans några toner där p.g.a. filtert.
