Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

allvarliga människor

Produkter
(logga in för att koppla)

ariadne

Aktiv medlem
varför ser människor på äldre fotografier så allvarliga och strama ut?
åtminstone såna som är tagna i atelje

är det för att fotografi var en så pass mkt större grej än vad det är nu ( mer avslappnat nu därför att det inte är så märkvärdigt att gå till fotografen)
beror det på andra ideal ? det var kanske inte idealiskt att vara "crazy" och avslappnad. däremot ordning och reda pengar på freda
 
Jag tror att det var för att det tog mycket längre tid att ta ett fotografi förr i tiden. Slutartiden var längre. Då var det lättare att ha en allvarlig min än att le i flera minuter. Så tror jag att det var.
Sedan är det säkert så också att det minsann inte var så ofta som folk i allmänhet blev fotograferade, det var kanske väldigt dyrt och sällsynt och då är det stundens allvar som lyser igenom. Tror jag.
 
Det kan bero på att människorna dels blev äldre fortare och att ett fotografi var en lyx och mycket kostsamt. Fotografen tog porträtt som skulle hänga framme år efter år. Det var tvunget att bli rätt, så något flams fanns det inte pengar till. Exponeringstiderna var långa förr tiden och den bästa sättet var att vara avslappnad i ansiktet för att få skärpa i bilden.
 
ariadne skrev:

är det för att fotografi var en så pass mkt större grej än vad det är nu ( mer avslappnat nu därför att det inte är så märkvärdigt att gå till fotografen)

Det tror jag är orsaken..att låte fotografera sig var en stor och allvarlig sak...det gjorde man kanske bara 2-3 gånger på en livstid.
 
det där med tiden tänkte jag inte på, det inverkar nog en hel del ja.

får mig att tänka på när jag och pojkvän byggde lådkamera, vi skulle ta porträtt av oss inomhus, med låååånga tider, och vi skulle vara allvarliga och blickstilla i alldeles för många minuter. jo, tjena...gick inte så bra.
 
Första gången jag stötte på fotografen Disfarmers bilder väcktes teorin om att människor inte lärt sig att på bild skall man se glad och lycklig ut. De bara ställde sig framför kameran och ”var”.

Jag tänker ofta på det.
 
Jag tycker att det onaturliga är dagen ständiga flin i bild. Makthavare och andra har lärt sig att se glada ut till varje pris - de är ju en del av ett kommersiellt budskap. Det har smittat av sig och alla försöker skapa en image av sig själv i stället för att visa vem man är
Bra foto på människor är när dom är sig själva, inte tillgjorda.....
Att på bild fånga en individs personlighet är en hög form av fotografi där flinet oftast inte ingår.
 
mipert - jo, det ligger nog mkt i det.
åandrasidan så kan man ju se det lite så här också - även om många säkert inte lärt sig att man minsann ska le på kort, så tror jag inte att människor då var sig själva i högre utsträckning. menar att en persons eventuella sprallighet inte fick komma fram pga av andra ideal, man skulle vara proper, ordentlig, det fanns inte plats för någon sprallighet eller utsvävning. menar att jag tror att det "allvarsamma" också är en spegling av den tidens ideal lite grann. sen är man ju inte mer sig själv idag om man klistrar på världens smile som bara sätts fast för att det ska vara så. både nu och då så fanns det säkert masker och ideal av olika slag
men som sagt, det ligger något i det du skriver!
 
Slutartiderna förr i tiden låg ju runt 15 miuter, så människorna som skulle få sitt porträtt taget fick huvudet åtstramat och fixerat för att det inte skulle bli rörelseskärpa. Dessutom; vem kan hålla ett tillgjort leende i en kvart?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar