Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jodå, det har man haft (Minolta och Konica hade byggt kameror bra länge när Sony köpte deras gemensamma kamerautveckling). Däremot fanns det kanske inte lika stora utvecklingsresurser innan Sony köpte verksamheten.
Ja men Sony bröt rätt snabbt helt med Minoltas DNA. Minolta DSLR var elektromekanik och Sony lämnat det mesta av det bakom sig med E-mounthusen som blivit allmer av ren elektronik med allt mindre mekaniskt rassel utom möjligen då AS som ju blev SSS och dessutom blev användbart. Visst, det funkade i min D7D också (ett tag) men var oerhört känsligt för stötar. Den gick sönder av barnsjukdomar flera gånger för mig på ett sätt som vi aldrig senare sett i Sony-kameror vad jag vet. Sedan var det ju rätt märkligt att hela kameran blev obrukbar bara för att AS inte funkade och det spelade ingen roll om man stängde av AS, för kameran funkade inte ändå.
KonicaMinolta DSLR:erna var ren och djupt frustrerande skit som helt höll på att knäcka mitt intresse för foto. Dessutom har vi gudskelov lämnat AF-eländet som vi hade då med både KM:s och Sonys DSLR:er och Sonys SLT. Jag har aldrig haft några sådana eländiga systematiska fokusproblem med mina spegellösa som med det äldre rasslet. Det är nästan så jag tackar någon högre makt för att KM gav upp och vi fick Sony istället. Efter det har det faktiskt bara blivit bättre och bättre.
När jag skriver det jag skriver så menar jag A7rna för det var faktiskt då det blev ordning på torpet och det har väl tagit 4-5 år vad jag vet. Tiden innan vill jag nog helst glömma för den har inte mycket med det vi ser idag att göra.