Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Allmäna spånerier om Sony och annat

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är lyckligtvis länge sedan jag behövde bry mig om den typen av AF-problem jag hade med mina gamla DSLR-kameror och alla gamla mekaniska Minolta AF-objektiv jag hade. Det gör en väldig skillnad i min fotovardag. Ett tag övervägde jag på fullaste allvar att helt lägga ner foto för så taskigt tyckte jag faktiskt det funkade fram till att jag fick min NEX 7. Då släppte faktiskt allt strul som jag känt det sedan tidigare.

Nu skall man ju inte anta att de problemen som du haft med dina Sony/Minolta haft gäller precis alla moderna DSLR:er.

Hade de alla varit så dåliga som du vill svartmåla DSLR:er så hade de naturligtvis inte använts. Varken av entusiaster eller krävande yrkesfolk.
 
Och trots detta är det åtskilliga fotografer som lyckats göra fantastiska bilder under många år med kameror som inte uppfyller dessa "villkor". Jag har ägt och använt åtskilliga spegelreflexkameror med AF sedan 1985 (eller när det nu var Minolta 7000 kom), och faktiskt inte upplevt problem med någon. De som hörs och syns på nätet är de som har problem - inte de där allt faktiskt fungerar som avsett.

För oss amatörfotografer är det mycket sällan eller aldrig nödvändigt att ha koll på dessa "villkor. De felsta av oss kommer aldrig att drabbas av teknikens eventuella tillkortakommanden.
 
Och alla är nog inte klara med det fortfarande.

Det är ett 30 år gammalt problem, så det vore lite konstigt om inte kameraintresserad allmänhet och yrkesfotografer var väl medvetna om det redan innan det dryftades i en tråd på Fotosidan.


Halmgubbe. Jag har inte skrivit att vi ska sitta och vänta på statistik vi inte kommer att få.


De införde s.k. mikrojustering av AF i ESR-kameror sen åtminstone 10 år tillbaka, vilket jag tycker bör tolkas som ett erkännande av att det kan bli impedansmismatch mellan kameror och objektiv.

Innan (högupplösta) digitala spegelreflexkameror med AF började dyka upp så var det ett mindre problem. När vi fotograferade med film så ställdes inte lika stora krav på autofokusen, så jag tycker nog att kameratillverkarna reagerade i tämligen god tid och försökte parera problemet. Mikrojustering är förvisso inte en panacé för AF-problem i ESR:er, men det är bättre än ingenting.

Nä, nu pratar du. Det du nämner som kom kom i promodellerna men det kom inte i massor av enklare DSLR-er som riktade sig till massmarknaden. Problemen var inte ens löst för fasta brännvidder för dessa. Det tog allt ett tag till och jag vet inte om det ens finns i alla modeller idag ens.

Du när man använder den typen av tillmälen som jag inte ens vet vad du menar med, så har man kanske inte så mycket att tillägga i sak. Det jag reagerar mot är att du bortser helt från den stora mängd indikationer vi har på nätet om AF-problem med snart sagt varenda DSLR-modell över tid. Folk har ju lyft detta så sent som med modeller som fortfarande säljs och mikrojustering, som ju som bekant ofta inte gör någon vidare nytta med zoomar, hjälper ju inte just alla de just har fått sådana med sina billiga DSLR-paket.

Jag har sett väldigt många exempel över tid på folk som lever efter kartan istället för verkligheten. Det var vanligt bland projektledare av den gamla stammen som levde helt i sina Gantt och Perth-scheman länge men lyckligtvis har mycket av det försvunnit idag med mer agila metoder. Andra snöar in på att vänta på tillverkarnas egen statistik istället för att leva i användarverkligheten utan en susning om att de kommer få vänta tills fan kommer på besök.

Alla dessa vittnesbörd om AF-problem och rop på hjälp på nätet är ju verkligt påtagliga och verkliga för de som har dem. Men du verkar mest negligera dem därför att tillverkarna låtsas om som om problemen inte finns. Det är ju som sagt de verkliga exemplen på "fake news" här.

Jag litar faktiskt mycket mer på denna info från användare som upptäckt problem än på tillverkarna eller de internetmegafoner som bara ekar tillverkinfo och kallar det för "Reviews" utan att de kollat ett skit själva. Det senaste ganska avslöjande exemplet jag berördes personligen av var Sigmas MC-11 -adapter som många testare bara ekade positiv tillverkarinfo kring.

Jag skaffade adaptern och ett Sigma- 17-70mm och kunde snart konstatera att det var en helt oanvändbar kombo både för stillbild och inte minst video. Det visade sig att felet var "by design" och lika för alla. Alla hade problem. Kombon missade fokus t.o.m. i single shot på ett stilleben och vid följande AF i videos så lät det så illa, eftersom det aldrig hittade jämvikt i fokus utan hela tiden microjusterade med svårt oljud, att det helt förstörde filmerna.

Det fanns indikationer kring detta på nätet (och därför är just dessa livstecken från folk med problem så viktiga att lyssna på) men inget hände innan jag genom att visa felen för Scandinavian (som jag köpt grejorna av) fick dem att överlämna en problembeskrivning till japanerna. Jag ska inte helt ta åt mig äran för att ha fixat detta, det kan vara andra som också agerat men jag har lång vana att reda ut tekniska problem kring teknikprodukter som teknisk produktchef. Därför kan jag vara lite förvånad över att Sigma faktiskt inte själva sett och åtgärdat problemen för seriösa tillverkare brukar vara snabba att fixa sånt för att stävja onödigt dåligt rykte. Nu har det i alla fall kommit två nya FW sedan dess till både adapter och 17-70mm-objektivet som i den senaste FW explicit sägs vara åtgärdat.

Om vi inte skulle ta tag i detta själva skulle inte ett skit hända och många Canon-fotografer fick faktiskt hjälp med sina kameror och objektiv av Canon just därför att killar som Micke Risedal och Lennart Aspman testade och dokumenterade istället för att gå och vänta på att en leverantör självmant ska ta på sig "moder Theresa"-doket och förbarma sig över sina övergivna kunder och användare som Micke öppnat ögonen på.

Jag tror att du kostar på dig den hållning då har av några enkla skäl. Du har förmodligen inte några problem eller har inte brytt dig om att kolla eller så har du inte använt någon DSLR på evigheter då du säkert istället använt din lilla spegellösa med CDAF och då har man ju som bekant inga PDAF-relaterade problem. Kunder som har din inställning är själva förutsättningen för att tillverkarna ska kunna dra sig undan sitt kundansvar och slippa de stora utgifter som är förknippade med garantireparationer.
 
Jag har sett väldigt många exempel över tid på folk som lever efter kartan istället för verkligheten. Det var vanligt bland projektledare av den gamla stammen som levde helt i sina Gantt och Perth-scheman länge men lyckligtvis har mycket av det försvunnit idag med mer agila metoder.

Är en ganska van och hyfsat senior projektledare och portföljägare (förutom att jobba som managementkonsult, samt med enterprise arkitektur och strategi/rådgivning inom IT/verksamhetsstyrning).

Till stor del så jobbar jag agilt i de allra flesta projekten, men det finns faktiskt en del projekt och fall som kräver olika former av traditionell vattenfallsmetodik.

Det gäller främst projekt som styr mer mot tid än scope, och som har krav på en tajt koordination med andra tidskrävande aktiviteter (tänk en byggarbetsplats där olika entreprenörer bara kan göra sina saker i sekvens, och har beroenden med aktiviteter till varandra styrda i tid, och där man av fysiska och logistiska skäl inte kan jobba parallellt och samtidigt på samma yta eller moment).

Precis som med DSLR vs- spegellöst, eller Sony ögon-AF vs. alla andra kameratillverkare, så är världen inte fullt så svart-vit som du vill få den att framstå som.
 
Nä, nu pratar du. Det du nämner som kom kom i promodellerna men det kom inte i massor av enklare DSLR-er som riktade sig till massmarknaden.
För tio år sen kom mikrojustering i de större ESR-tillverkarnas mellanklassmodeller. Inte bara i promodellerna, alltså. Det var förmodligen en klok strategi. Massmarknadsmodellerna led troligen mindre av problemet eftersom de hade små sensorer (APS-C) och vanligen såldes tillsammans med ljussvaga objektiv, vilket båda leder till större skärpedjup i allmänhet än vad småbildskameror med ljusstarka objektiv ger.

Och, för att upprepa mig för säkerhets skull: det är ingen panacé för AF-problem eftersom det bara hjälper mot enkla typer av felfokusering. Vid allvarliga problem behövs ett verkstadsbesök.

I övrigt vill jag bara hänvisa till vad Anders skrev. Det är bara de som har haft problem som syns och hörs. Övriga, som med all säkerhet är en stor majoritet har ingen anledning att synas eller höras i den här frågan.

Och förstås: självklart ska man inte sitta och lida i tysthet om ens kamera har AF-problem.
 
För tio år sen kom mikrojustering i de större ESR-tillverkarnas mellanklassmodeller. Inte bara i promodellerna, alltså. Det var förmodligen en klok strategi. Massmarknadsmodellerna led troligen mindre av problemet eftersom de hade små sensorer (APS-C) och vanligen såldes tillsammans med ljussvaga objektiv, vilket båda leder till större skärpedjup i allmänhet än vad småbildskameror med ljusstarka objektiv ger.

Och, för att upprepa mig för säkerhets skull: det är ingen panacé för AF-problem eftersom det bara hjälper mot enkla typer av felfokusering. Vid allvarliga problem behövs ett verkstadsbesök.

I övrigt vill jag bara hänvisa till vad Anders skrev. Det är bara de som har haft problem som syns och hörs. Övriga, som med all säkerhet är en stor majoritet har ingen anledning att synas eller höras i den här frågan.

Och förstås: självklart ska man inte sitta och lida i tysthet om ens kamera har AF-problem.

Håller med om att det var ett framsteg i erkännandet att AF-problem fanns. Tyvärr visade det sig att det inte alltid var hållbart mer än med helt linjära objektiv. Detta gjorde att zoomar och macroobjektiv inte gick att microjustera tillfredsställande.

Egentligen blev det i dessa fall att objektivet blev perfekt vid ETT avstånd och i zoomarnas fall EN brännvidd, alternativt ett brännviddsområde som låg hyfsat linjärt. Sålunda kunde man råka ut för att en 24-70-zoom blev väldigt bra efter microjustering i exempelvis 24-35mm-området och risigt i 40-70mm-området eller vice versa.

Sedan är det självklart att det är de personer som upplever problem som hörs och diskuterar det. Hälsan tiger still heter det ju som bekant. Väldigt få, om ens någon uppsöker doktorn för ont i foten om de inte upplever smärta i foten. Fast det det kanske finns "objektivhypokondriker"? :):)

Hur som helst: Mina och Risedals AF-problem var klart synliga och i många fall katastrofala. Så vi led inte i tysthet och fick ordning på grejorna genom att påtala det hela.

Fick flera mail från andra under tiden detta debatterades i en tråd. Dessa personer upplevde liknande saker i större eller mindre utsträckning och skickade provbilder för jämförelse.

Glädjande nog tycker jag att AF-problemen har minskat betydligt i nyare kameror fast det är väl alltid någon som får ett taskigt exemplar.

Sedan visade det sig att det finns många användarfel som upplevs som AF-problem. Folk kollar inte upp hur stor area en fokuspunkt verkligen registrerar till exempel.
 
Martin Agfors skrev ett inlägg för kanske ett halv år sedan som överraskade på mig om just tåligheten med yrkeskameror, välskriven och utförligt som vanligt när det gäller Martin. Önskar att jag kunnat plockat fram det inlägget.

Yrkes kamerorna tål ju inte precis allt av stötar och slag, dubbla kameror hängandes på axlarna, 24-70f/2,8 objektivet gungar fram och tillbaks bland mycket folk, stolar och bord och många andra besvärliga situationer. Det blir ju lite massa som kommer i gungning, vad händer när änden på objektivet slår i något föremål där i trånga miljöer, 3 och 400 mm ljusstarka objektiv sitter väl också på någon av kamerorna.


Bra service avtal och uppbackning måste väl nästan bli totalt avgörande för en yrkesfotograf att fungera där ute i verkligheten, så att lämna in sin utrustning för kalibrering och justeringar, är väl en högst normal vardag för en yrkesfotograf. Men nog går det också att hitta mycket tips om att fota av linjaler och tumstockar, prova med stativ och testa med Live View osv, det dyker ju upp sådan där hjälp inlägg varje år.
 
Bra service avtal och uppbackning måste väl nästan bli totalt avgörande för en yrkesfotograf att fungera där ute i verkligheten, så att lämna in sin utrustning för kalibrering och justeringar, är väl en högst normal vardag för en yrkesfotograf. Men nog går det också att hitta mycket tips om att fota av linjaler och tumstockar, prova med stativ och testa med Live View osv, det dyker ju upp sådan där hjälp inlägg varje år.

Vill nog understryka att de yrkesfotografer (som fortfarande finns) som plåtar i de miljöer du beskriver (kortade ditt inlägg lite) har stenkoll på sin utrustning och därmed god kontakt med sina serviceverkstäder.

Kameror och objektiv blir givetvis utsatta i sådana miljöer. Men diskuterar vi exempelvis objektiv som är dåligt justerade redan när de packas upp av köparen kommer saken i ett annat ljus. Speciellt när det drabbar icke yrkesverksamma utan serviceavtal, d v s privatpersoner.

Hur som helst ger jag dig rätt i att just det ämnet är tämligen väl belyst ett antal gånger i trådar på FS och knappast behöver tas upp längre här eftersom det är så många från den breda allmänheten som inte är medlemmar på FS och läser sådana trådar.

Om vi ska snacka Sony och yrkesfotografer som vistas i utsatta miljöer är jag fortfarande skeptisk till om Sony är villig att bygga upp ett så snabbt servicenät över världen som C och N har bara för den krympande skaran yrkesfotografer.

Jag kan möjligen se att det eventuellt skulle bli en realitet den dag Sony eventuellt sålt in sig ordentligt hos yrkesfotograferna. Samtidigt tror jag att de inte kan sälja in sig där utan att kunna garantera god och snabb service. Lite av ett moment 22 alltså om Sony inte vågar ta den ekonomiska risken att först börja bygga ut servicenätet.

Men jag har ingen kristallkula så det är personligt tänkande.
 
Ja det måste fungera bra för vanliga konsumenten också vad gäller service och reparationer, dom stora aktörerna drar ju in på tätheten dom också av vanlig hjälp. lämna in hos Scandinavian Photo är väl bra för dom som bor hyggligt nära, men hur blir det för alla andra i detta avlånga land.
 
Är en ganska van och hyfsat senior projektledare och portföljägare (förutom att jobba som managementkonsult, samt med enterprise arkitektur och strategi/rådgivning inom IT/verksamhetsstyrning).

Till stor del så jobbar jag agilt i de allra flesta projekten, men det finns faktiskt en del projekt och fall som kräver olika former av traditionell vattenfallsmetodik.

Det gäller främst projekt som styr mer mot tid än scope, och som har krav på en tajt koordination med andra tidskrävande aktiviteter (tänk en byggarbetsplats där olika entreprenörer bara kan göra sina saker i sekvens, och har beroenden med aktiviteter till varandra styrda i tid, och där man av fysiska och logistiska skäl inte kan jobba parallellt och samtidigt på samma yta eller moment).

Precis som med DSLR vs- spegellöst, eller Sony ögon-AF vs. alla andra kameratillverkare, så är världen inte fullt så svart-vit som du vill få den att framstå som.

Som vanligt antar du en massa saker om vad jag tycker. Självklart finns det många situationer där man tillämpar traditionell projektledning och det kan funka fint om kommunikationen fungerar men riskerna ökar med stora och komplicerade projekt över tid att "kartan" åker isär från verkligheten. Så är det med många projekt både inom byggsektorn och inte minst IT-sektorn. Många och dyra IT-projekt har exv. gått åt skogen genom dålig och inflexibel planering och det är faktiskt precis lika svart-vitt och binärt som du säger att jag ser världen. Ett havererat projekt = 0. Så ser verkliga världen också ut och ibland ser en del "kartor" bra ut ända in i kaklet.
 
Senast ändrad:
Vill nog understryka att de yrkesfotografer (som fortfarande finns) som plåtar i de miljöer du beskriver (kortade ditt inlägg lite) har stenkoll på sin utrustning och därmed god kontakt med sina serviceverkstäder.

Kameror och objektiv blir givetvis utsatta i sådana miljöer. Men diskuterar vi exempelvis objektiv som är dåligt justerade redan när de packas upp av köparen kommer saken i ett annat ljus. Speciellt när det drabbar icke yrkesverksamma utan serviceavtal, d v s privatpersoner.

Hur som helst ger jag dig rätt i att just det ämnet är tämligen väl belyst ett antal gånger i trådar på FS och knappast behöver tas upp längre här eftersom det är så många från den breda allmänheten som inte är medlemmar på FS och läser sådana trådar.

Om vi ska snacka Sony och yrkesfotografer som vistas i utsatta miljöer är jag fortfarande skeptisk till om Sony är villig att bygga upp ett så snabbt servicenät över världen som C och N har bara för den krympande skaran yrkesfotografer.

Jag kan möjligen se att det eventuellt skulle bli en realitet den dag Sony eventuellt sålt in sig ordentligt hos yrkesfotograferna. Samtidigt tror jag att de inte kan sälja in sig där utan att kunna garantera god och snabb service. Lite av ett moment 22 alltså om Sony inte vågar ta den ekonomiska risken att först börja bygga ut servicenätet.

Men jag har ingen kristallkula så det är personligt tänkande.

Det beror väl främst på hur Sony ser sig som tillverkare framöver. Om de satsar på att bygga proffskameror som ingen köper för att de saknar service så måste de väl se till att skaffa en sådan. De har de ju tydligen lyckats med när det gäller videomarknaden. Så varför kan de inte anställa några mänskor som tar sig an proffskameror för stillbild/video som en underavdelning till den videoservice de redan har. Varför skulle det vara så svårt? Pengar tjänar de ju nu och de har bra momentum i E-mountsegmentet.

Men frågan är om de nu skulle behöva få in så många kamerahus på rep som ska in för samma typ av justering som konkurrenternas DSLR-hus. En A9 behöver ju inte få fasdetekt-AF justerad eftersom den ju jobbat med hybrid-AF och justerar sig själv varje gång AF används. Det är ju mest elektronik och allt mindre av känslig elektromekanik i de moderna E-mounthusen. De kanske inte får så många hus att jobba med framöver i jämförelse med hur det sett ut tidigare faktiskt. Men objektiven är ju en annan sak om de går sönder men förmodligen behöver inte heller objektiven justeras med en A9:a för att AF ska funka på det noggranna sätt som måste ske med DSLR-objektiven vid fasdetekt-AF användning.
 
Proffsservice är väldigt mycket mer än fokusjustering.

Ja Anders, det är det säkert men med DSLR-system så är det nog en väldigt vanlig verksamhet man ägnar sig åt än idag. Det borde väl vara en standardrutin att även kolla fokussystemens justering och funktionen vid de flesta tillfällen när man ändå lämnar in grejorna. Ungefär som de standardprogram man följer på bilverkstäderna när bilar gått en viss sträcka.

Du kanske t.o.m. vet vilka de vanligaste serviceåtgärderna är. Vore faktiskt lite kul att veta men märkesverkstäderna kanske inte vill prata om det. Sen är det ju en sak vad de gör åt de som betalar för servicen och en vad de gör med garantireparationer som man tvingas till genom att man levererat ut produkter det faktiskt är fel på.
 
Jag tror den vanligaste servicen för yrkesfotografer handlar om att laga kameror som är trasiga på riktigt. Inte att finjustera fokus. Press- och sportfotografer som uppenbarligen är målgruppen för t.ex. A9 är inte sååå himla kinkiga med fokus, men tappar kameror då och då eller har sönder dem på andra sätt (eller får dem stulna).
 
Jag tror den vanligaste servicen för yrkesfotografer handlar om att laga kameror som är trasiga på riktigt. Inte att finjustera fokus. Press- och sportfotografer som uppenbarligen är målgruppen för t.ex. A9 är inte sååå himla kinkiga med fokus, men tappar kameror då och då eller har sönder dem på andra sätt (eller får dem stulna).

Tar man så många bilder som en del sportfotografer så kanske de måste byta slutare kanske. Är verkligen tappade kameror det vanligaste scenariet tro?

... och om man får sina kameror stulna så kan väl det knappast vara ett fall för verkstan eller hur?
 
Tar man så många bilder som en del sportfotografer så kanske de måste byta slutare kanske. Är verkligen tappade kameror det vanligaste scenariet tro?

... och om man får sina kameror stulna så kan väl det knappast vara ett fall för verkstan eller hur?

Det är en tjänst som en proffsservice måste tillhandahålla - lånekameror oavsett vad som hänt. Slutarbyte tror jag inte är så himskans vanligt faktiskt.
 
Det är en tjänst som en proffsservice måste tillhandahålla - lånekameror oavsett vad som hänt. Slutarbyte tror jag inte är så himskans vanligt faktiskt.

Definitivt lånekamera vid behov. Dock har många redan något kamerahus i reserv. Slutarbyte är mindre vanligt, men förekommer naturligtvis. Precis som du skriver.

Allvarligast och viktigast har alltid varit tillgång till låneobjektiv under servicetiden. Och det är ofta inga fjuttiga kortzoomar det är tal om utan längre ljusstarka telen och telezoomar.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar