Annons

Allmäna spånerier om Sony och annat

Produkter
(logga in för att koppla)
Bara för att se det helt historiskt korrekt: När D3 kom tappade faktiskt Canon en hel del andelar på den svenska proffsmarknaden. Men visst hängde Canon kvar i en typ av topposition.

I mina tidigare inlägg har jag alltid hävdat att A7-seriens efterträdare (A9) skulle göras aningen större. Detta efter att hängt på längre "bananer" via adapter på min A7R innan jag sålde den.

Så Agfors bevisade bara att Sony kunde tänkt efter före OM nu syftet var att erövra promarknaden. Ett verktyg må vara hur bra som helst, men sitter det dåligt ergonomiskt i användarens händer så blir det på det viset Agfors påvisar.
 
Ja Nikon körde hårt med fina erbjudande för att locka över till dom när det begavs sig med D3 och D3s där den senare kom 2010 tror jag det var, och visst var det så att flera nappade och D3s var redan då för 7 år sedan ovanligt bra på höga Iso och står sig fortfarande mycket bra mot dom flesta kameror av mycket nyare modell.


Så min poäng är att det inte bara räcker med att bygga en jäkligt konkurrens kraftig kamera, för det är ju inga tvivel om annat än att Nikon gjorde precis det. Jag tycker inte att det är konstigt alls om hela världens redaktioner köpt på sig Canon objektiv med tillbehör, skrivit avtal om service och allt annat som du Lennart vet mycket mera om än mig. Då behöver det väl komma någon kamera från framtiden som kanske kan gå själv och prata med fotografen om det skall vara värt att byta.

Handla A9 med två/tre fina nya objektiv, då är man väl över 100000 Kr, sen kan man inte greppa kameran ordentligt, hur tänkte man där egentligen.
 
Vi har diskuterat det här förr, tror jag.

Vilken slags statistik stödjer du det påståendet på? Hur många var det som hade problem förutom de som diskuterade saken i tråden på fotosidan?

Risedal och Aspman och Joakim (Suede II) som kom in lite senare gjorde ju mängder med empiriska tester och redovisade dessa i tråden jag syftade på. Aspman skickade ju tillbaka ett antal hus till Canon själv för justering eller utbyte.

Det var Risedal som konfronterade Canon och deras servicepartner i Malmö (Intervision) med problemen och de erbjöd sig att åtgärda inte bara de hus och objektiv som det var garanti kvar på utan även andra. De kunde alltså konstatera att Risedal hade rätt i sina påståenden genom att han verkligen hade bra på fötterna med empiri. Så jag tror inte ens att Canon anser att dessa problem inte fanns :).

Dessutom var det ju ett antal andra Canon-användare som upptäckt exakt samma problem.

Man konstaterade vidare att en del av de billigare modellerna exv. 40D och den då nya 50D inte var lika utsatta för dessa problem.
 
Tänk att det ständigt (i Sonytrådar) återkommer att Canon hade problem med AF på vissa kameror för tio år sedan. Det har förstås förekommit problem också med nyare kameror, men det har det också med Sonys spegelfria kameror där fokuseringen varit långt från pålitlig i alla lägen (och fungerat jättebra i andra).

Det finns för övrigt gott om yrkesfotografer som fortfarande med framgång använder den utskällda 1D Mk III (som alltså är den som hade de värsta problemen). Hur många yrkesfotografer använder idag tio år gamla Sonykameror? ;)

Svaret på den frågan är väl kort och gott inga. Sony A100 som var Sonys första DSLR var inte en proffsmodell utan avsedd för massmarknaden. A700 som väl var den första entusiastkameran kom först senare (Review hos dPreview i dec 2007) och A900 fick vi vänta på ännu längre (okt 2008).

Du kan inte jämföra ens de tidigaste spegellösa eller för den delen NEX 7 som väl var den första mer avancerade, eftersom de ju hade ett helt annat fokussystem. De hade alla kontrastfokus och inte fasdetekt AF. De kameror som hade kontrastfokus hade återförng och kan alltså per definition inte ha liknande problem som de kameror kan ha med PDAF. Där finns ingen naturlig insvängning vid ett transient svar till en jämvikt i fokus. Med de klassiska PDAF-systemen (gäller alla tillverkare), så lever AF-systemet sitt eget liv i förhållande till kamerans sensor. Det måste alltså justeras så för sig så att jämviktläget mot fokussensorn verkligen synkar mot när huvudsensorn verkligen är i fokus med objektivet som kameralogiken med hjälp av fokussensorn ställt det. Jag har ju faktiskt haft en kamera med dubbla system som man kunde välja mellan och det var Sony A580. I det fallet fanns ju microjustering att tillgå men den är bara tillgänglig för fasdekt-AF för kontrast-AF behövs den som sagt inte.

Det är ju också av detta skäl som det är relevant att påpeka att PDAF måste kompletteras med en återkoppling om man ska kunna lita på att det faktiskt hittar sin jämvikt när objektivet som det är justerat av automatiken verkligen är i fokus mot huvudsensorn. Det är idag bara de spegellösa som använder huvudsensorn som infokälla för AF för både sökare och display. Så de problemen måste tas om hand på annat sätt med en DSLR för att det ska funka även för OVF.
 
Senast ändrad:
Jo, yrkesfolk och företag är oftast lite mindre "känslomässiga" och religiösa än många privatpersoner (även om det finns undantag, och förekommer till en lite mindre del i vissa fall), och kör normalt på system och kameror som främst levererar och fungerar tillförlitligt för det mesta (enstaka skitmodeller eller något enstaka produktionsproblem har alla leverantörer mer eller mindre).

Hade de inte fungerat, och tex. inte tålt den ganska stressiga och hårdhänta vardagen som många yrkesfotografer utsätter sina utrustningar för, så hade de naturligtvis bytt för länge sedan till saker som fungerar bättre.

Man har normalt inte råd som yrkesperson att vara allt för fanatisk eller religiös i sina verktygsval (varje fall inte så långt att man håller kvar med saker som inte praktiskt fungerar i en stressad och krävande yrkesvardag).

Men då fanns det väl inga alternativ att byta till. Alla hade ju samma problem i varierande grad.
 
Risedal och Aspman och Joakim (Suede II) som kom in lite senare gjorde ju mängder med empiriska tester och redovisade dessa i tråden jag syftade på. Aspman skickade ju tillbaka ett antal hus till Canon själv för justering eller utbyte.

Det var Risedal som konfronterade Canon och deras servicepartner i Malmö (Intervision) med problemen och de erbjöd sig att åtgärda inte bara de hus och objektiv som det var garanti kvar på utan även andra. De kunde alltså konstatera att Risedal hade rätt i sina påståenden genom att han verkligen hade bra på fötterna med empiri. Så jag tror inte ens att Canon anser att dessa problem inte fanns :).

Dessutom var det ju ett antal andra Canon-användare som upptäckt exakt samma problem.

Man konstaterade vidare att en del av de billigare modellerna exv. 40D och den då nya 50D inte var lika utsatta för dessa problem.
Om det handlade om EOS-1D Mark III så är det klartlagt att det fanns ett konstruktionsfel i AF-spegeln (som speglar ner ljus till AF-sensorn i botten av kameran). Canon åtgärdade det åt alla som hade det problemet.

Vad gäller Canonkameror i övrigt så har jag inte sett några evidenser för att det märket hade värre AF-problem än andra märken. En lång diskussionstråd på Fotosidan med en handfull deltagare som delger sina erfarenheter räknas faktiskt inte. Alla spegelreflexkameror med AF har potential att ha dåligt intrimmad AF med tanke på hur pass komplicerad mekanik det handlar om.

Så ett påstående om att just Canon hade stora problem med AF för cirka 10 år sen är mer eller mindre taget ur luften.
(Såvida inte mera fakta framkommer framöver).
 
Men då fanns det väl inga alternativ att byta till. Alla hade ju samma problem i varierande grad.

Det var en generell kommentar.

Vad jag menar är; hade det generellt varit så enormt känsligt och otillförlitligt med DSLR och dess AF-teknik (som du och andra Sony/E-mount-folk alluderar till), så hade naturligtvis yrkesfolk, med dess ganska stressiga och hårdhänta slitage på produkter, och en vardag som kräver pålitliga verktyg, bytt till bättre fungerande lösningar sedan flera år tillbaka.

Enskilda skitprodukter och produktionsproblem har, mer eller mindre, alla tillverkare. Denna "Canon-incident" lägger jag personligen själv ingen vikt vid, eller speciellt intresse vid (det kan ni andra som är specialintresserade av det fallet gräva/diskutera vidare utan mig).

Vet att både Nikon och Fuji haft sina konstruktions- och produktionsproblem med alla möjliga saker genom tiderna (så Canon som tillverkare är långt ifrån ensamma att gjort vissa grodor gällande konstruktion och/eller produktion).

Jag talar personligen i generella termer och lösningar. Hade Canon, eller DSLR, generellt haft så här stora problem med samtliga sina produkter under en lång tid, så hade yrkesfolk gått någon annanstans för länge sedan (att de inte på stört skiftar ut alla sina investeringar direkt pga. en kortare "hicka" eller enstaka skitmodell stämmer säkert).
 
Det var en generell kommentar.

Vad jag menar är; hade det generellt varit så enormt känsligt och otillförlitligt med DSLR och dess AF-teknik (som du och andra Sony/E-mount-folk alluderar till), så hade naturligtvis yrkesfolk, med dess ganska stressiga och hårdhänta slitage på produkter, och en vardag som kräver pålitliga verktyg, bytt till bättre fungerande lösningar sedan flera år tillbaka.

Enskilda skitprodukter och produktionsproblem har, mer eller mindre, alla tillverkare. Denna "Canon-incident" lägger jag personligen själv ingen vikt vid, eller speciellt intresse vid (det kan ni andra som är specialintresserade av det fallet gräva/diskutera vidare utan mig).

Vet att både Nikon och Fuji haft sina konstruktions- och produktionsproblem med alla möjliga saker genom tiderna (så Canon som tillverkare är långt ifrån ensamma att gjort vissa grodor gällande konstruktion och/eller produktion).

Jag talar personligen i generella termer och lösningar. Hade Canon, eller DSLR, generellt haft så här stora problem med samtliga sina produkter under en lång tid, så hade yrkesfolk gått någon annanstans för länge sedan (att de inte på stört skiftar ut alla sina investeringar direkt pga. en kortare "hicka" eller enstaka skitmodell stämmer säkert).


Martain det framgår ju att dom fick hjälp av interversion, så dom löste ju problemen som var, sedan körde dom vidare, INTE behövde dom tänka på att byta kamera, sedan är det som du säger att kamerorna fick ta en hel del stryk, inte så konstigt att saker händer med yrkeskameror som får stå ut med tuffa prövningar i bland.
 
Martain det framgår ju att dom fick hjälp av interversion, så dom löste ju problemen som var, sedan körde dom vidare, INTE behövde dom tänka på att byta kamera.

Ok.

Kan inte alls detaljerna i just detta fallet, och som sagt inte heller riktigt så intresserad av det, men det var ju bra att de fick en lösning på problemen ivf.

sedan är det som du säger att kamerorna fick ta en hel del stryk, inte så konstigt att saker händer med yrkeskameror som får stå ut med tuffa prövningar i bland.

Jo, jag har förstått att det gäller alla yrkesprylar (mer eller mindre) som används dagligen och under många gånger stressade miljöer.

Frun fyllde 50 för ett tag sedan, och för några helger sedan så hade vi ett stort partaj. Skulle fylla en lokal på ca 120 kvm (och en 80 gäster) så hyrde PA från en känd firma (hyr ut ljudutrustning till Operan, Volvo, ABB, etc, men även många DJ och konserter). Var riktigt rejäla både slutsteg och högtalare att hämta och rigga upp.

Nu var både effektstegen till mellan/diskanter, och även effektstegen till 18/20"-basar rätt moderna i switchad teknik, så vägde säkert inte i sig så mycket, men allt var inskruvat rejält i fasta 19" rack i riktigt gedigna lådor, som gjorde att det ändå var ansenlig tyngd att släpa på. Samma sak med 18/20"-bas (som tur var så hade den låda inbyggda rullhjul på ena sidan). Allt var skyddat med rejäla plywoodskivor (säkert 1,5-2 cm tjocka) under transport med ordentliga metallhörn och gedigna metallspännen över allt.

Man förstår att sådan här "yrkesutrustning" får mycket slag, stötar och omild behandling under transport och riggning, med tanke på hur mekaniskt rejält skyddat allt var.

Kanske lite OT vid en första anblick, men mycket bra och tydligt exempel då man förstår att proffsprylar måste tåla rejält mycket mer än prylar för oss vanliga konsumenter.

Kan tänka mig vilken riktigt omild behandling som dess yrkesinriktade kameror och objektiv utsätts för!
 
Det har varit flera diskussioner tidigare om bland annat FW och att tillverkarna lämnar över för mycket till kunderna att senare få fixa olika buggar och andra fel, och att även då har det hänt att kameran börjat krångla kanske av handhavande fel vid FW överföringen som ställt till det, så att kameran fått skickas in för åtgärder.

Kalibrering av nyinköpt objektiv tillsammans med kameran var rätt så vanligt förr, där bak/fram fokus ställde till det, tacksammare för dom som bodde nära intervision, sämre när många fick skicka hela utrustningen långväga i från och vara utan kamera. Sedan införde man mickrojusteringar plus/minus lägen, och det var inte lätt med zoomobjektiv, och mycket skriverier hur man kämpade hemmavid för att lösa problemen.
 
Om det handlade om EOS-1D Mark III så är det klartlagt att det fanns ett konstruktionsfel i AF-spegeln (som speglar ner ljus till AF-sensorn i botten av kameran). Canon åtgärdade det åt alla som hade det problemet.

Vad gäller Canonkameror i övrigt så har jag inte sett några evidenser för att det märket hade värre AF-problem än andra märken. En lång diskussionstråd på Fotosidan med en handfull deltagare som delger sina erfarenheter räknas faktiskt inte. Alla spegelreflexkameror med AF har potential att ha dåligt intrimmad AF med tanke på hur pass komplicerad mekanik det handlar om.

Så ett påstående om att just Canon hade stora problem med AF för cirka 10 år sen är mer eller mindre taget ur luften.
(Såvida inte mera fakta framkommer framöver).

Tyvärr handlade det i första hand om 5DMkII. Visade sig i alla fall på de första leveranserna (som inte var få) där det visade sig att kamerans enda korslagda sensor (centrum) led av något som vi kallade för astigmatism vilket ju normalt är en benämning på ett synfel där ögat ser axlarna i ett kors olika (den ena skarp den andra oskarp).

Hur som helst kunde kameran på stativ med en serie av 4-6 bilder leverera 2 skarpa, 3 oskarpa och 1 nästan skarp som exempel. Tilläggas bör att det inte handlade om serietagning utan en bild i taget med omfokusering mellan varje tagning. Motivet var stillastående och med hög kontrast.

Det finns en lång tråd om detta (som jag inte kan hitta- men någon trägen person kanske kan finna den). Intervision i Malmö som då hade hand om Canon service vidimerade att felet fanns och justerade kamerorna.

Det handlade om dålig leveransavsyning helt enkelt. Jag hittade 3 exemplar, inkl mitt eget, i närområdet som uppträdde på detta vis och jag har för mig att Risedal gick till MediaMarkt och provade 4 ex varav 3 var dåligt justerade från fabriken.

Å andra sidan finns här FS dokumenterat att många personer hade ett h-e med Nikonkameror. Själv har jag haft tur med mina Nikon och aldrig haft AF-problem dock. Men däremot ett veritabelt h-e med ett par dyra Sony/Zeissgluggar som aldrig gick att reparera.

Alla märken kan leverera dåliga ex.
 
Tyvärr handlade det i första hand om 5DMkII.
[...]

Det handlade om dålig leveransavsyning helt enkelt.
Var det något som Canon erkände officiellt, eller fixade man helt enkelt i tysthet de kameror som var defekta?

Som du påpekade så finns det berättelser om AF-problem med i stort sett alla märken, men det är svårt att dra några slutsatser om omfattningen utan att ha reparationsstatistik från tillverkarna (och det lär vi aldrig få) eller ett erkännande om att felet finns (vilket vi fick från Canon när det gäller EOS-1D III).
 
[...]


Var det något som Canon erkände officiellt, eller fixade man helt enkelt i tysthet de kameror som var defekta?

Som du påpekade så finns det berättelser om AF-problem med i stort sett alla märken, men det är svårt att dra några slutsatser om omfattningen utan att ha reparationsstatistik från tillverkarna (och det lär vi aldrig få) eller ett erkännande om att felet finns (vilket vi fick från Canon när det gäller EOS-1D III).

Inget officiellt! Intervision meddelade dock att det inte var någon engångsföreteelse utan att de fått in flera exemplar.

Det (o)lustiga var att senare skaffade både jag o Risedal Eos 7D som komplement då 5DMkII inte är någon speciellt snabb kamera. Här uppstod på våra exemplar kraftigt fram eller bakfokus.

Jag fick byta ut mitt exemplar hos ÅF först en gång. Det exemplaret felfokuserade också men sedan fick jag exemplar 3 som var OK! Hade ingen lust att skicka iväg en nyköpt kamera på service x antal veckor så all credd till min ÅF. Risedal å sin sida hittade i Lund eller Malmö återigen ett antal exemplar av 7D som felfokuserade.

Nota bene: Här gäller det att vara saklig och berätta att det handlade om de första sändningarna som kom till Sverige av både 5DMkII och 7D.

Vi drog slutsatsen att leveransavsyningen brast och hade en diskussion igång om att det vore bättre om kameran kostade lite mer och var ordentligt leveransavsynad. Detta för att slippa besvär med att skicka nyköpta kameror till verkstad redan dagen efter inköp.

OBS: Mikrojustering av ej linjära objektiv som zoomar och diverse macrogluggar låter sig inte göras med bra resultat utan det uppstår enl Canons White Paper "minor variations". Vi upplevde "Major variations" och det finns en tråd om detta också.

Men hursomhelst: Kamerorna blev okej efter garantiservice och jag hade stor glädje av min 5DMkII ganska länge.

Och jag använde förresten Eos 1DMkIII en period. Den fokuserade perfekt-men var av ett senare datum än de första vars submirror var defekt.

Som vi båda konstaterat: Fel, både vad gäller AF och andra funktioner, inträffar hos alla märken. Men som yrkesanvändare är det lättare att få ett fel korrigerat i tid med Canon eller Nikon p g a deras utbyggda service i många länder. När det drabbat mig har jag fått låna objektiv eller kamera av Canon om reparationstidens prognos varit av den längre typen.

I fallet Sony är det ju osäkrare. Ett av mina Zeiss/Sonyobjektiv (16-35/2.8 SSM ZA) var borta på service i 3 månader och kom tillbaks med samma fel. Ytterligare 2 månader senare kom det och var ordentligt servat. Då hade de varit i sammanlagt 3 länder. Inget låneobjektiv erbjöds så hade jag inte haft mina andra system hade det känts minst sagt olustigt.

Ändå vill jag skriva att jag har haft väldigt få bekymmer med Sony, förutom 2 objektiv. Har haft rätt många Sonykameror och ingen har fallit ur ramen vad gäller AF. Jag kan ha haft tur medan andra svurit.

Sens moral: Det går aldrig att döma ut eller höja ETT exemplar av EN kamera till skyarna vs ETT annat ex av EN typ från annat fabrikat. Seriösa testare begär oftast in ett annat exemplar för att jämföra med om det är någon funktion som verkar vara oväntat svag.

Vad gäller storleken eller litenheten hos exempelvis Sony A9 är den dock inte "servicebar" om man finner den för obekväm ihop med vissa tyngre objektiv. Ska den användas ofta och länge tillsammans med större ljusstarka teleobjektiv förstår jag mer än väl varför Martin Agfors hade synpunkter. Andra som använder den kortare perioder tillsammans med andra brännvidder kanske tycker den är helt okej.
 
Vad gäller storleken eller litenheten hos exempelvis Sony A9 är den dock inte "servicebar" om man finner den för obekväm ihop med vissa tyngre objektiv. Ska den användas ofta och länge tillsammans med större ljusstarka teleobjektiv förstår jag mer än väl varför Martin Agfors hade synpunkter. Andra som använder den kortare perioder tillsammans med andra brännvidder kanske tycker den är helt okej.
Som amatörfotograf skulle jag antagligen trivas rätt bra med Sony A9. En amatör har ju lyxen att inte behöva använda kameran många timmar dag ut och dag in, och jag gillar små kameror. A9 är ett tekniskt mästerverk som jag gärna skulle äga om den inte skulle göra ett så stort hål i plånboken.
 
Som amatörfotograf skulle jag antagligen trivas rätt bra med Sony A9. En amatör har ju lyxen att inte behöva använda kameran många timmar dag ut och dag in, och jag gillar små kameror. A9 är ett tekniskt mästerverk som jag gärna skulle äga om den inte skulle göra ett så stort hål i plånboken.

Har ingen direkt personlig åsikt om A9 än (inte hunnit att testa den, även om jag fått inbjudan till det), men de verkar av vad jag kunnat sluta mig till av det som skrivits gjort en "Leica". Dvs. prissatt kamerahuset som en proffskamera och yrkesverktyg, men designat/utformat den för "vanliga" (men rika) fotografer. Och inget fel i det; det har ju fungerat mycket väl för Leica under många år.
 
Nej jag vet inte hur Sony har tänkt, 1DXII och D5 har som synas inte varit referens kameror vad gäller storleken i alla fall. Ett antal mm större på några ledder hade väl inte skapat någon särskilt stor kamera, dom nya G-objektiven om kanske inte precis alla är jättar, är väl tänkta att vara passande för nya FF-kameror som A9. så amatör heller ej vore det väl bra att kunna hålla kameran så bra som möjligt även om det inte blir exakt D5 klass på greppet.
 
Ett av mina Zeiss/Sonyobjektiv (16-35/2.8 SSM ZA) var borta på service i 3 månader och kom tillbaks med samma fel.

Jag tyckte det var bra!
Tog en massa bilder med det med både A550 och A900.

Vet att vi förde diskussioner om detta då med halva schims inuti objektivet och ocentrerad skärpa mm., men som sagt den tiden som jag hade det objektivet märkte jag inte av det så att jag uppfattade något som fel.

Här ligger nog också förklaringen till hela den "utredningen" som du och Risedal gjorde (och som sedan ledde till en mass tjafs, vilket utmynnade i att Risedal blev avstängd... Vet hur sånt är.Been there, done that.)

Alltså, att det bara är en liten mängd fotografer som dels upptäcker att det är nåt fel och sedan tar det vidare och går till botten med saken.

De flesta har nog inte de absoluta kraven och fotograferar i sådana situationer att det blir tydligt och tycker att allt är frid och fröjd, som jag med Sony-objektivet som jag sedan sålde till dig.

En annan grupp kanske uppfattar att det blir dåligt resultat, men drar slutsatsen att de själva klantat sig och tänker inte vidare mer på det.

Ytterligare andra märker att det inte ger de resultat som de förväntar sig och säljer grejerna och köper nåt annat istället. Det sker i det tysta och ingen uppmärksammar att det förekommit något fel.

Sedan har vi en ytterst liten klick som drar saken till sin spets och rör upp en himla massa heta diskussioner och känslor. Det når ändå bara en ytterst marginell del av kunderna och påverkar inte trovärdigheten för märket eller försäljningen på något betydande sätt alls.

Därför är det nog i slutändan en lukrativ strategi för tillverkarna att mörka såna saker och inte starta kostsamma processer för att hålla kvaliteten på högsta nivå, som t.ex. att införa noggrannare leveranskontroller.

Istället kan de ha en generös policy att åtgärda grejerna för de som skriker högst och klagar och göra det utan krusiduller, som Intervision gjorde med era 5DmkII och 7D. Ett tiotal kameror här och var till ägare i subgrupper på Fotosidan och andra liknande fora runt om i världen, som de i slutändan gör förlust på pga. dyra serviceåtgärder är ingenting i sammanhanget med 100 000-tals kameror och objektiv som säljs totalt. Bättre då att bara fixa utan att göra motstånd.

Ibland kan det dock råka slå tillbaka oväntat hårt.
Som t.ex. när Råd&Rön testade systemkameror och själva gick ut och inhandlade dem i butik. Deras exemplar av Nikon D90 med kitobjektiv visade sig vara en citron, vilket gav extremt stort utslag i testet till många Nikon-anhängares förtret.

Liknande exempel där tillverkare haft fel i sina kameror som de inte tagit ansvar för och lyckats sopa under mattan finns hos alla tillverkare - och samma sak i andra branscher med. Nikon D600 med skavande partiklar i spegelmekanismen som fastnade på sensorn är ett sådant exempel. Blixt-problemen på Sony A77 m.fl. är ett annat.

Jag personligen tycker sådant är dåligt och oärligt, men det är är de hårda business-villkoren. Tillverkarna är inte med i gamet för att göra det så bra som möjligt och vara ärliga mot kunderna, utan för att maximera sin avkastning.

Undantag finns dock. Som t.ex. Sigma som i sina Global Vision-objektiv har en mycket noggrann leveranskontroll och justering av varenda exemplar av objektiven. Det finns också mindre nish-företag som har liknande kvalitetspolicy för sina grejer, men vi kan nog knappast förvänta oss någon förändring hos de stora tillverkarna. Bara att gilla läget. Finns ju inga skutt-tillverkare av kameror som kan komma i närheten av att matcha Canon/Nikon/Sony/Fuji osv., så det finns ju bara de att välja på om man vill ha bra grejer.


/Mats
 
Det var en generell kommentar.

Vad jag menar är; hade det generellt varit så enormt känsligt och otillförlitligt med DSLR och dess AF-teknik (som du och andra Sony/E-mount-folk alluderar till), så hade naturligtvis yrkesfolk, med dess ganska stressiga och hårdhänta slitage på produkter, och en vardag som kräver pålitliga verktyg, bytt till bättre fungerande lösningar sedan flera år tillbaka.

Enskilda skitprodukter och produktionsproblem har, mer eller mindre, alla tillverkare. Denna "Canon-incident" lägger jag personligen själv ingen vikt vid, eller speciellt intresse vid (det kan ni andra som är specialintresserade av det fallet gräva/diskutera vidare utan mig).

Vet att både Nikon och Fuji haft sina konstruktions- och produktionsproblem med alla möjliga saker genom tiderna (så Canon som tillverkare är långt ifrån ensamma att gjort vissa grodor gällande konstruktion och/eller produktion).

Jag talar personligen i generella termer och lösningar. Hade Canon, eller DSLR, generellt haft så här stora problem med samtliga sina produkter under en lång tid, så hade yrkesfolk gått någon annanstans för länge sedan (att de inte på stört skiftar ut alla sina investeringar direkt pga. en kortare "hicka" eller enstaka skitmodell stämmer säkert).

Jag försöker bara mig på en principdiskussion Martain. Det är faktiskt inte jag som hittat på detta. Dessa problem är faktiskt by design. DSLR-konstruktionen är faktiskt en ganska så komplicerad och känslig mekanik om man bara ser till huset och den ska dessutom arbeta samman med objektiv som i värsta fall dessutom kan vara olinjära zoomar som i Canons fall enligt uppgift i fokustråden från Micke tror jag kan justeras på 8 ställen efter zoomspannet. Huvudinvändningen är alltså att det finns två parallella system med två speglar och dessutom finns det två olika sensorer som faktiskt inte har något med varann att göra utan som måste kalibreras så att de är i synk.

Du kanske kan ta dig tid att läsa den här ganska bra beskrivningen av fasdetekt AF som den funkar generellt i princip i alla DSLR:er. Även Sonys SLT-teknik har separat AF-sensor så de har liknande problem men saknar rörliga speglar.

https://photographylife.com/how-phase-detection-autofocus-works/

Per och du kanske tror att det är jag som hittat på dessa problem och att det skulle vara något som hände för 10 år sedan men i denna källa skriver författaren också följande om just DSLR-designens problem:

"There is an overwhelming amount of negative feedback on autofocus issues on such fine tools as the Canon 5D Mark III, Nikon D800, Pentax K-5 and other digital SLR cameras and it seems like most photographers do not seem to understand that the underlying problem is not necessarily with a specific model or type of a camera, but rather with the specific way these cameras acquire focus. If you search on the Internet, you will find thousands of autofocus reports on all kinds of DSLRs dating back 10+ years. Hence, the front focus and back focus issues we see in modern cameras are not anything new – they have been there ever since the first DSLR with a phase detect sensor was created."

Sonys hybrid-AF (PDAF+CDAF)

https://www.rockynook.com/explained-sony-a6300-hybrid-autofocus/

"The hybrid autofocus system of the a6300 uses both types of AF. The camera begins by rapidly focusing using PDAF (men den stora skillnaden här är att all fokusdata kommer från huvudsensorn och icke en sensor i ett fristående bisystem), because the rangefinder approach always tells the camera whether to move focus closer or farther, and by approximately how much. No hunting is required, which is often the case with contrast detection, which needs to tweak the focus point until it settles on the sharpest position.

Once the PDAF has done its stuff, contrast detection kicks in, using its finicky but more accurate focusing capabilities to fine-tune focus. So, you end up with speedy initial focus (PDAF) and slightly slower final adjustments (CDAF), providing a perfect hybrid compromise. That’s why Sony didn’t switch to phase detection completely. "

Utan den återkoppling som den slutliga kontrast AF:en ger så riskerar en feljusterad PDAF bara att bli "fort men fel".

Jag har inte haft dessa AF-problem sedan jag fick min NEX 7 och A7r (kontrast AF) och A7II och A6300 (som har hybrid-AF). Ingen av dessa kameror har ens microjustering normalt utan det aktiveras bara om man sätter på en LA-EA2 eller 4 adapter för de har ju en separat AF-sensor för PDAF och det är bara då mikrojustering kan vara påkallat. Problemet här är som hos alla andra att det bara funkar hyfsat med objektiv med fast brännvidd. Zoomar måste justreras efter hela zoomspannet och vad jag vet är det bara Sigma som öppnat upp den möjligheten för användarna. I andra fall får man nog uppsöka verkstad och det visar sig att ens zomm är icke-linjär.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar