Allmäna spånerier om Sony och annat

[Bengf]

Å så har det kommit ett Rokinon 14mmf/2,8 autofokus FE Lens.

 

[Sten-Åke Sändh]

Så rekommendationen för de som vill köra AF-objektiv på E-mountkameror (och inte hittar/har råd med "native") är att fortfarande även fortsatt köra A-mountobjektiv med Sonys egna adaptrar, istället för Canon-objektiv med Sigmas adapter?

Nej, de kan använda andra adaptrar men Sigmas har fortfarande så många problem åtminstone med Sigmas egna objektiv med Canon-fattning att man nog bör avstå innan de fixat problemen tyvärr.

Sonys A-mountadaptrar har jag aldrig haft några problem med om man använder de objektiv de stöder. LA-EA3 stöder exv. bara de objektiv som har fokusmotor i objektiven utom de allra enklaste varianterna.

LA-EA2 och 4 stöder allt A-mount vad jag vet men däremot stöder de inte de nya husens allra nyaste funktioner.

Det är alltid sämre prestanda med adapter än utan i alla de tester jag sett tyvärr.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tänk vad olika personligheter man kan vara!

Jag håller med om fakta - men har en helt annan slutsats och filosofi.

Pengar kan man alltid tjäna in på nytt, men de personliga upplevelserna och ögonblicken kan ibland vara omöjliga att återskapa eller få tillbaka.

Min personliga tid och upplevelser, inklusive mina personliga foton och förevigade ögonblick (eller tappade), är oftast mycket mer värt än kapital, och betydligt mer svårersättligt i många fall (trots att jag är kapitalist i grunden).

Pengar är långtifrån allt i livet.

Det finns andra större värden - som man inte alltid kan sätta en exakt prislapp på.

2005 dog min syster. Jag åkte över och tog hand om tömningen av hennes lägenhet i Columbus i USA där hon bott i över 25 år. Nästan det enda jag tog med mig vid sidan av askan från kremeringen var hennes foton.

När mina föräldrar dog 2009 så tömde jag deras lägenhet och nästan det enda jag tog hand om var min mammas vykorts- och fotoalbum. Det var populärt tidigare att man även sparade vykorten man fick och det är en kul källa det med även om den håller på att försvinna numera.

Jag har dessutom hållit på att reprofota mina gamla dian och svart/vita bilder som jag tagit analogt. Jag anser att de är minst lika viktiga att kunna gå tillbaka till som de jag tagit digitalt de senaste 10 åren. Jag var backpacker och reste mycket mellan 1971 och 1986. Efter det fick jag barn och kunde inte längre vara ute halvårsvis som tidigare men även efter 1986 så har jag gjort en hel del lite kortare resor. Jag skulle verkligen inte vilja vara utan all den dokumentation jag har av det. Minnet är alltför kort utan stöd tyvärr. Ibland kanske man inte inser det innan man börjar märka det av ålder.

Jag tycker dock det Per säger är intressant. Jag tror att vi får se mer av sociala media också som helt lever i nuet och där bilderna bara ligger kvar under begränsad tid. Risken är väl bara att Per en dag vaknar upp ur sin nuvarande inställning och ångrar att han inte sparade mer än han kanske gjort.

Det gjordes ett experiment för några år sedan i Köpenhamn med den s.k. väggen där köpenhamnarnas bilder passerade revy så fort de publicerades men vad jag vet så bevarades inget till eftervärlden. Bilderna där var bara ett flöde som pågick en viss tid helt utan förpliktelser såsom backuper och annan sekundär användning.

 

[PMD]

Risken är väl bara att Per en dag vaknar upp ur sin nuvarande inställning och ångrar att han inte sparade mer än han kanske gjort.

Det är nog ingen större risk. Jag sparar allt.

 

[Photocon]

Det är nog ingen större risk. Jag sparar allt.

Jag gör nästan tvärtom. Är det något jag märker inte varit använt på länge och jag inte ser någon direkt framtida användning för prylen så går den till försäljning. Avskyr att ha för många prylar som inte används.

Sedan är det ju grejor som visar sig osäljbara och de behåller jag, Annat vore det om jag var inne på samlarlinjen.
Antagligen är det på sett och vis vettigt att göra som du- man vet inte vad som plötsligt blir kompatibelt med andra kommande nykonstruktioner.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag gör nästan tvärtom. Är det något jag märker inte varit använt på länge och jag inte ser någon direkt framtida användning för prylen så går den till försäljning. Avskyr att ha för många prylar som inte används.

Sedan är det ju grejor som visar sig osäljbara och de behåller jag, Annat vore det om jag var inne på samlarlinjen.
Antagligen är det på sett och vis vettigt att göra som du- man vet inte vad som plötsligt blir kompatibelt med andra kommande nykonstruktioner.

Lennart, jag svarade främst på vad Per skrev i detta sitt inlägg: "Mina bilder har inget monetärt värde. Givetvis kan det vara kul att titta på gamla bilder (men det gör jag extremt sällan). Det är de nyligen tagna som är kul att titta på. "

Jag fattade det som om han var ganska ointresserad av sina gamla bilder och mest kollade på sina nytagna och det gjorde nog "martinot" också.

Men jag vet ju att Per samlat på sig en massa kameragrejor genom åren som han inte verkar sälja bort bara så där, så lite av samlare har jag nog sett Per sedan tidigare.

Jag sparar så lite jag kan och är inte alls nostalgisk över mina gamla fotogrejor. Sålde ju bort alla mina A-mountgrejor för en billig penning så sent som i våras när det började bli väl trångt i skåpen.

Jag tror att jag ansluter mig till "martinots" linje. Jag tycker faktiskt mina äldre bilder ofta är viktigare för mig än de nytagna. Jag skulle ju kunna travestera honom när han säger (fritt) att "pengar kan man alltid tjäna nya" när jag istället säger "att lite nya bilder kan man väl alltid ta", men de gamla man tagit är tagna vid en svunnen och mycket annorlunda tid i samhällen som aldrig kommer tillbaka och de försöker jag vara rädd om och bevara. En hel del tycker jag dessutom är bättre än det jag tar idag av flera skäl och till viss del beror det på den utrustning man använde då som ofta gjorde att man var tvingad att uppamma ett visst mod och "gå nära". Med dagens zoomar så behöver man ofta inte göra det och då tappar man också en del närhet och en del av den upplevelse man annars fick. Då hade jag bara en pannkaka på 40mm. "Less is more" ibland och det kan jag säga så tekniknörd som jag är.

Ibland kan en gammal resebild även för mig ha ett blygsamt monetärt värde även om jag mest gör det för skojs skull. Denna ska förhoppningsvis glädja någon som arbetat på Vin & Sprit med tillverkning och försäljning av Absolut Vodka. Bilden visar Absolut Watering Hole i S:t Lawrence Gap på Barbados ett ställe som bara får liv efter solennedgången - men då blir det desto mer livat. Det bästa bilden tycker jag är att de traditionella s.k. Chattel House som en gång var sockerplantagearbetarnas bostäder målats i "Bajens" färger, vilket ju gör att man kan känna sig hyfsat välkommen som svensk turist t.o.m. på Barbados.

 

[PMD]

Lennart, jag svarade främst på vad Per skrev i detta sitt inlägg: "Mina bilder har inget monetärt värde. Givetvis kan det vara kul att titta på gamla bilder (men det gör jag extremt sällan). Det är de nyligen tagna som är kul att titta på. "

Jag fattade det som om han var ganska ointresserad av sina gamla bilder och mest kollade på sina nytagna och det gjorde nog "martinot" också.

Det stämmer någotsånär, men jag sparar alla bilder jag tar. Jag är dock inte så egotrippad att jag tror att varenda bild jag tar är viktig och värdefull för eftervärlden. Därför är brist på dubbla minneskortfack inte en showstopper för mig.

Däremot har jag (och kanske några av mina släktingar) nöje av att titta på gamla bilder som jag har sparat. Ibland väljer jag ut bilder och gör små (digitala) album för de närmast sörjande.

Alla redan tagna bilder backuppas i två olika backuppsystem.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det stämmer någotsånär, men jag sparar alla bilder jag tar. Jag är dock inte så egotrippad att jag tror att varenda bild jag tar är viktig och värdefull för eftervärlden. Därför är brist på dubbla minneskortfack inte en showstopper för mig.

Däremot har jag (och kanske några av mina släktingar) nöje av att titta på gamla bilder som jag har sparat. Ibland väljer jag ut bilder och gör små (digitala) album för de närmast sörjande.

Alla redan tagna bilder backuppas i två olika backuppsystem.

Det låter som ett par killar jag en gång träffade hos dem på en fest med dåvarande flickvän. Hela lägenheten var full men travar av gamla tidningar. De prenumererade nämligen på 7-8 olika nyhetstidningar. Den ena killen hade frågat den andre vid tillfälle: "Du läser du dom här tidningarna?" Nääh, svarade den andre. Den första följde då upp med: "Ska vi sluta prenumerera då?" Nää, varför då? Jag har alltid undrat hur det gick med det för det här var på 80-talet och jag tror att måste fått vissa magasineringsproblem över tid.

(De var lite speciella ska tilläggas då åtminstone den ene dök upp på ett party med uteslutande en massa vänsterradikaler - i frack!! Inte speciellt PK på den tiden heller och det är väl ändå ett visst understatement. Det blev alldeles tyst innan de tvingades förklara sig inför de som ansåg sig mer "politiskt medvetna", som man sa när det begav sig. Annars var deras favoritsysselsättning all ledig tid att trakassera svenska myndighetspersoner med idiotiska brev på "kanslisvenska". Svaren de fick brukade de underhålla sina gäster med på dessa fester. De fick sin mesta livsluft som fullblodsrättshaverister. Så tidningarna kom säkert väl till pass också ibland, inte minst som uppslag till nya brev.)

 

[Photocon]

Lennart, jag svarade främst på vad Per skrev i detta sitt inlägg: "Mina bilder har inget monetärt värde. Givetvis kan det vara kul att titta på gamla bilder (men det gör jag extremt sällan). Det är de nyligen tagna som är kul att titta på. "

.

Okej, jag var lite för snabb på tangenterna där. Trodde det handlade om prylar. Men nu snurrar hårddisken mellan öronen i fas med din skrivning.

Rolig bild förresten.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att bilderna vi tar är det primära och det enda som finns kvar (om fotografen inte slarvar bort sina filer, printar eller gamla analoga pappersbilder/negativ/dior). Utan dem är ju vår fotoutrustning bara tömda skal.

Jag har en i alla fall en viss ordning på mina bilder och har dem sparade på CD/DVD/HDD samt i negativpärmar, dialådor och printarna antingen på väggen eller i kartonger.

Filer från digitalkameror försöker jag sålla redan när jag laddar in dem, Sedan hamnar de i datummärkt mapp som hamnar i en övermapp som heter "För sorterng". Sedan tar jag och kör varje undermapp genom Bridge CC och namnger dem, med datum och låter samlar bilderna i "färdiga mappar" typ "Semester 2014".

Då är ingen bild bearbetad men de finns där i form av raw+jpeg. Sedan tar jag mig en stund då och då och går till "dåliga samvetet" vilket är en synonym för "För sortering".

Behöver jag säga att jag ligger efter. Fast det går framåt sakta och säkert.

Fast jag gjorde flera ryck så jag har komplett ordnade färdiga mappar.

Det verkligt dåliga samvetet finns i mina negativpärmar som jag sedan flera år lovat mig själv att de ska scannas.

Hur som helst är det väldigt roligt att sortera och gå igenom bilder. Inte minst lärorikt också. Det var så jag fick den skrämmande insikten att jag faktiskt tog bättre bilder förr när det inte fanns så många pixlar att leka med. De är mer genomtänkta och "färdigkomponerade" än mina senare som förvisso är tekniskt bra men ser mer ointressanta ut.

Det är p g a detta jag blivit mer minimalistisk på sistone och blivit tvungen att tvinga mig att ta med ETT objektiv bara för att hitta tillbaks till rötterna (slitet uttryck). Men det fungerar för mig pedagogiskt och är på sätt och vis avkopplande.

Så slutklämmen blir: Här slängs fan i mig inga bilder som jag väl laddat in. Men ordningen är väl inte 100% ännu för att uttrycka sig försiktigt. Mer sant är väl 50% som imorgon kanske blivit 51 osv..osv...
Pressbilderna däremot ligger i extrem ordning.

 

[PMD]

Det låter som ett par killar jag en gång träffade hos dem på en fest med dåvarande flickvän.

Njae, skräp slänger jag. Att jag sparar alla bilder beror dels på att jag inte tar så många (jag använder mycket sällan serietagning) och att det är jobbigt att rensa. Det tar tid och man kan ju ge sig på att efter en tid så kommer jag att leta efter den där halvtaskiga bilden som jag raderade.

 

[Sten-Åke Sändh]

Njae, skräp slänger jag. Att jag sparar alla bilder beror dels på att jag inte tar så många (jag använder mycket sällan serietagning) och att det är jobbigt att rensa. Det tar tid och man kan ju ge sig på att efter en tid så kommer jag att leta efter den där halvtaskiga bilden som jag raderade.

Precis, det är ju fruktansvärt dåligt använd tid att bara spraya på och få en uppsjö nästintill identiska bilder som man nästan inte kan värdera som du så riktigt skriver. Jag har nog aldrig använt det som metod annat än vid insektsfoto med makro. Då är det svårt att få det rätt med ett enda skott när man "gungar in" fokus handhållet och då ser t.o.m. jag hyfsat enkelt skillnad på det som ska slängas och det som man vill behålla.

 

[afe]

Precis, det är ju fruktansvärt dåligt använd tid att bara spraya på och få en uppsjö nästintill identiska bilder som man nästan inte kan värdera som du så riktigt skriver. Jag har nog aldrig använt det som metod annat än vid insektsfoto med makro. Då är det svårt att få det rätt med ett enda skott när man "gungar in" fokus handhållet och då ser t.o.m. jag hyfsat enkelt skillnad på det som ska slängas och det som man vill behålla.

Det beror ju, som du också skriver, helt på vad man fotograferar. Ibland är det värt att man får en jäkla massa bilder att välja bland

 

[Photocon]

Precis, det är ju fruktansvärt dåligt använd tid att bara spraya på och få en uppsjö nästintill identiska bilder som man nästan inte kan värdera som du så riktigt skriver. Jag har nog aldrig använt det som metod annat än vid insektsfoto med makro. Då är det svårt att få det rätt med ett enda skott när man "gungar in" fokus handhållet och då ser t.o.m. jag hyfsat enkelt skillnad på det som ska slängas och det som man vill behålla.

Varpå frågan inställer sig varför så många efterfrågar vrålsnabb fps. Faktum är att de flesta jag ser fotografera något eller någon företeelse sällan sekvensskjuter (undantaget sport/action etc).

Det är klart att det är bra att ha ibland för "medelfotografen". Tror majoriteten dock prioriterar träffsäker AF framför hög framerate.

 

[Photocon]

Det beror ju, som du också skriver, helt på vad man fotograferar. Ibland är det värt att man får en jäkla massa bilder att välja bland

När jag plåtade hockey, fotboll, action i övrigt tog jag mig tid i pauserna att snabbkolla på displayen och göra en snabbgallring, Tyckte inte alls det var kul när deadline närmade sig snabbt som ljuset att ha en massa bilder att välja emellan.
Ännu värre på den analoga tiden. Med lupp och ljusbord----Ibland fick man ju ett märke runt ögat som visade luppens konturer och plirade med det andra samtidigt som fixermedelsdoften från mörkrummet stack i näsborrarna och nattchefen stack in skallen undrande: " Haru nått till ettan??"

Har man däremot tid på sig....så, okej!

 

[PMD]

Varpå frågan inställer sig varför så många efterfrågar vrålsnabb fps. Faktum är att de flesta jag ser fotografera något eller någon företeelse sällan sekvensskjuter (undantaget sport/action etc).

Jag kan nog tänka mig en kamera med ett slags tumvred för att spänna slutaren.

Det är klart att det är bra att ha ibland för "medelfotografen". Tror majoriteten dock prioriterar träffsäker AF framför hög framerate.

Det är inte alltid man prioriterar det man faktiskt behöver framför det man tror att man behöver.

 

[afe]

Det är alldeles oerhört sällan jag behöver snabb serietagning i mitt privata fotograferande, men ibland är det bra att ha. Min nuvarande kamera klarar dock inte lika många bilder per sekund som min A6000 (den nya klarar "bara" 8 bilder per sekund eller nåt sånt)

Senast jag använde det var när jag skulle fotografera ordonnanskollegorna David och Björn, då de vallade rallybilar till bilprovningen (för att se till att ingen stannade på vägen och tog bort extramotorer eller dylikt).
.

 

[Bengf]

Varpå frågan inställer sig varför så många efterfrågar vrålsnabb fps. Faktum är att de flesta jag ser fotografera något eller någon företeelse sällan sekvensskjuter (undantaget sport/action etc).

Det är klart att det är bra att ha ibland för "medelfotografen". Tror majoriteten dock prioriterar träffsäker AF framför hög framerate.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på orsaken, A55 rasslade 10bps med ICKE låst fokus för ett antal år sedan, ( jag tror att du drog iväg ett antal bilder med den ) Dom sista 2-3åren har det varit mycket fokus på autofokus, så nog måste intresset för Fågel/sport fotografering ökat ganska så markant, Ja mins att vi surra på när första A77 kom, den var ju tidig med 12bps och 24mp, men inte lika bra på att låsa och hålla kvar. Det handlade en hel del om att fins det ingen tillverkare förutom C/N som kan klara att i alla fall närma sig lite grann, det skickades på korspunkter på en del kameror, men det hjälpte ju föga. Spegellösa fick liksom börja om på noll, gamla 20D var väl flera år före med sina 5bps.

 

[martinot]

Det stämmer någotsånär, men jag sparar alla bilder jag tar. Jag är dock inte så egotrippad att jag tror att varenda bild jag tar är viktig och värdefull för eftervärlden.

"Does not compute".

Har inget emot att folk är ego/själviska, men däremot så är jag inte så självcentrerad att jag tror att mina bilder har något värde för eftervärlden. Tar de inte heller av altruistiska skäl för andras skull. Tar de enbart för min egna skull, och för mina egna minnen. Även om jag tycker de ibland (långt ifrån alltid) har ett stort värde för mig själv, och därmed bryr mig om dom, så inbillar jag mig inte att de har något som helst värde för andra (förutom i vissa fall kanske för några av de närmast sörjande).

Därför är brist på dubbla minneskortfack inte en showstopper för mig.

Alla redan tagna bilder backuppas i två olika backuppsystem.

!

Känns lite inkonsekvent hur du resonerar, och känns som du byter argument/åsikt hela tiden, och tom i samma inlägg (men det kanske bara är jag som ser det så).

 

[afe]

Det stämmer någotsånär, men jag sparar alla bilder jag tar. Jag är dock inte så egotrippad att jag tror att varenda bild jag tar är viktig och värdefull för eftervärlden. Därför är brist på dubbla minneskortfack inte en showstopper för mig.

Däremot har jag (och kanske några av mina släktingar) nöje av att titta på gamla bilder som jag har sparat. Ibland väljer jag ut bilder och gör små (digitala) album för de närmast sörjande.

Mycket märkligt resonemang. För mig är mina bilder viktiga, men det kanske är att vara egotrippad? Jag har råkat ut för havererade minneskort, och det är tråkigt.

Dubbla minneskortplatser är precis samma sak som backup av bilderna när de överförts till datorn, och rentav viktigare enligt mig; när bilderna precis överförts till datorn finns de fortfarande kvar på minneskortet eller minneskorten, men finns det bara ett minneskort är du beroende av att det fungerar.

Alla redan tagna bilder backuppas i två olika backuppsystem.

Nej, det gör de ju inte eftersom du inte har någon backup i kameran när du tagit bilden. Du har möjligen backup efter att du överfört bilderna till datorn

 

[PMD]

Känns lite inkonsekvent hur du resonerar, och känns som du byter argument/åsikt hela tiden, och tom i samma inlägg (men det kanske bara är jag som ser det så).

Det är helt enkelt enklast och bekvämast (och kanske billigast). Om jag bara hade att välja bland kameror med dubbla minneskortsfack så skulle det bli en begränsning som högst troligtvis skulle göra mitt kameraägande onödigt dyrt, och jag skulle välja bort en massa bra kameror.

Notera dock att jag givetvis inte väljer bort en kamera för att den har dubbla minneskort. En sån finess är självklart en fördel.