Nu har jag turen eller oturen, beroende på hur man nu ser det att bo i Kronobergs Län/Småland som är stenigt, kargt och skogigt. Det finns ff en hel del gamla kvarnar vid de många små åarna och förfallna små sågverk, gammal räls vid torvmossarna och en del enslingar som bor i gamla kåkar på vischan utan el och rinnande vatten.
Fast många av dessa har jag redan varit med om och gjort reportage om när jag var anställd pressfotograf. Skulle kanske söka upp de miljöerna igen och göra lite annorlunda bilder än de jag tog anno dazumal.
Tyvärr får jag nog skynda mig i så fall vad gäller vissa objekt innan grävskoporna glufsar i sig dem.
Men det finns fler.
Det är inte läge för mig att resa långt just nu. Annars hade Västindien eller Skottland legat på önskelistan.
Fast sedan är jag fruktansvärt glömsk att ta med mig bra fotoutrustning när jag är på sjön. Har jag bara en liten kamera med begränsningar kan man ge sig fan på att det dyker upp de mest fantastiska saker. Till exempel mötte jag och frun 2 stora vildsvin mitt ute på Bolmen 3 nautiska mil från närmaste landremsa.
Visste inte ens att slika bestar kunde simma. Allt vi hade att plåta med på fisketuren var fruns mobil. Å andra sidan kan man ge sig lika mycket fan på att inget händer om jag tar med en bra, snabb kamera med rejäla objektiv. Fast chansen ökar ju till bättre motiv ju fler ggr man tar med sig bra utrustning.
"Enhetskulturen" har jag upplevt på mina resor och då har det mest blivit arkitekturbilder och ganska typiska turistbilder. När man sedan bryter sig ut från de gängse städerna och stränderna är risken stor att man numera hittar rena turistfällor där man tidigare kunde vara helt ensam.
Fast även mycket vardagliga motiv går ju att göra spännande genom udda kameravinklar, använda mer grod- eller fågelperspektiv och därtill bryta mot gängse gamla fotografiska regler. D v s om man inte blivit för bekväm med åren