Ett pinhole samlar inte upp och fokuserar ljusstrålarna på det sätt som ett vanligt objektiv gör, och därmed finns ingen kritisk fokuseringspunkt och därmed är det heller ingen egentlig mening med att fokusera på det vis som man gör med ett vanligt objektiv. Bilden är lika "fokuserad" var du än tittar. Det man gör om man flyttar hålet närmare eller längre från det fotografiska materialet är att man förändrar utsnittet för bilden som hamnar på papperet eller filmen.
Varför du inte upplever vinjettering med dina pinhole handlar förmodligen mycket enkelt om att du valt rätt storlek på det hål du gjort, placerat det på optimalt avstånd från filmmaterialet och använt ett ett extremt tunt material för att göra hålet med. Och har en snäv bildvinkel. Därmed minimerar du effekten av Cos^4(theta)-lagen.
Ljusbortfallet (vinjetteringen) träder in vid 45 graders vinkel från hålets tänkta mittlinje, det vill säga 45 + 45 grader på varsin sida om den linjen, totalt 90 graders bildvinkel på en plan filmyta. Ett riktigt bra gjort hål kan fungera utanför denna 90-graders marginal men är fortfarande begränsat av Cos^4(theta)-lagen. Har du mindre bildvinkel (säg 60 grader) har du fortfarande ljusbortfall men det är kanske så litet att du inte ens tänker på det. Har du möjlighet att mäta densiteten på dina negativ så kanske du kan upptäcka detta ljusbortfall.
Men det hela beror också tjockleken på materialet det lilla hålet är gjort av. Teoretiskt sett skulle man med ett oändligt tunt material kunna täcka in 180 graders bildvinkel på en plan filmyta. Fast det skulle fortfarande finnas ljusbortfall.
Var jag fått det där med att vinjettering motverkas av att använda ett avrundat filmplan? Verkligheten, förstås. Genom att prova det själv. Och bildvinkeln blir ju som sagt mindre än 90 grader...
Ursäkta, det var inte meningen att traggla detta.
Gör ett hål, sätt film i hållaren och skapa nåt vackert, magiskt, fotografiskt!
