elbe
Avslutat medlemskap
Ja vad behöver man?...
Den här debatten gick 2002...
)
Det kanske t.o.m. finns nån som känner igen sig...
Den här debatten gick 2002...
)Det kanske t.o.m. finns nån som känner igen sig...
7D konstant brus?
- Trådstartare Christoffer Glans
- Start datum
Bengf
Aktiv medlem
För mig så ÄR känslan viktig! Det måste kännas bra och vara kul att arbeta med ett verktyg annars tappar jag fokus. Lite tveeggat givetvis men som glad frilansare med betoning på fri (dvs numera mest en glad amatör med ett och annat betalt uppdrag) så tar jag mig den friheten att känna så. Har jag dessutom de ekonomiska medlen att välja så....står det mig fritt
Men fortfarande så är känlan viktig. För många år sedan höll jag på att tröttna totalt. Bytte bort min drömutrustning (Canon F1n)mot en modern AF variant (7000i) och insåg efter att tag att glädjen försvann. Kvaliteten uteblev och jag tröttnade sakta men säkert. Det var inte bara Minoltans fel även om den förmodligen felfokuserade utan under denna tid var framkallningsföretagens kvalitetskrav tämligen låga. I alla fall de jag använde. Hur som helst så saknade jag den rätta känslan.
Jag bytte bort Minoltan och köpte en begagnad FE samtidigt som jag gick över till dia. Vilken skillnad det blev för KÄNSLAN.
Annars håller jag med dig om frågeställningen rörande hur många som egentligen behöver en 7D eller D300. Jag köpte min enkomt för att kunna plåta min sons motocrossäventyr. Enklare modeller klarar inte av de bilder jag vill ta. Om jag inte hade haft detta specifika krav så hade det nog blivit en D80/D90. Ännu enklare modeller saknar den känsla jag är ute efter så........Jag hade ett tag en D40X som komplement till min D2X/D300 men den blev bara liggande. Absolut inget fel på bildkvaliteten utan det var känslan som saknades..... Men tänk om Nikon eller någon annan kunde tillverka en FM3a i digital version
ps. När det gäller nya finesser i D300 så hittar jag fortfarande några då och då. Vissa är omnämnda i manualen medan andra inte är det. Manualen är knalltjock och jag HAR läst den från pärm till pärm men ändå missat vissa delar
Mina första kameror av slr-typ var Konika autoreflex. Min älste bror sålde till mig med flera objektiv, 28mm-200mm detta var en gedigen tung kamera. När man tryckte på avtryckaren lät det som när stinsen bytte växel på järnvägsspåret. Flera modeller följde. Det var så är jag halkade in på KM. kunde nog ha varit vilken modell som helst, men slumpen eller tillfället avgör. bytte sedemera system till Minolta, lockad av Autofokusen som hade rört om i fotogrytan ordenligt, men var en fantastisk finess.
Bilderna vart inte skarpare men kul var det. kunde inte stå imot Canons effektiva reklamapparat, när den första konsumentversionen som var tystast på marknaden Eos100 kom, även den tung och gedigen, men fick en chock när blixten for upp, lät som ett pistolskott, hur tänkte canon här egentligen, kunde alldrig förlika mig denna egenhet, utan bytte till minolta. Fortfarande kunnde ingen skillnad i bildkvalitet ses, man vande sig vid sin modell, och drömde om promodellerna. Efter många år med diabilder och tredje projektorn, så tröttnade både jag ock släkten på eviga böket med dukar skarvsladdar, ock inte alltid så bra bilder, men var det mycket bilder på mina syskonbarn var man populäraste brodern ock succen var given, kom det in en bild på ett vackert träd, fick man snabbt klicka vidare, mera barn skulle det va.
Marknadsreklamen för olika produkter är verklingen effektiv, den nya digitala äran måste vara guld för dom, saker plockas in i kameran som vi inte visste om vi behövde eller frågade efter. Intressant är ju frågan om filmfuktionen som sony undviker med stark envishet, notera att hela världens testsajter undrar och river sitt hår för att inte Sony gör det. Inte någon av dessa tar upp Joakims tankegångar om förlorad bildkvalitet vid denna implementering. Det finns mycket att fundera över. Vänl./Bengt.
Gimbal
Aktiv medlem
Problemet kan vara att hans förmåga att själv avgöra bildkvaliteten kanske inte är på topp precis vid inköpet av kameran, och när han väl har övat upp förmågan själv så är det för sent att byta.
nivas
Aktiv medlem
Håller med till fullo.
Bildkvalitet i sig är dessutom en mycket subjektiv måttenhet.
Bengf
Aktiv medlem
jag tror en mycket erfaren bildbetraktare, med goda pedagogiska erfarenheter, på bara en halvtimme med lätthet kunna förklara för en nybörjare, bla. genom olika bildexempel visa fram till en hyggligt godkänd bild, senaste foto visar exempel på en man i vit jacka som är helt utfrätt(test av en fuji-kamera med nya sensorn) och sedan en mera korrekt bild. sedan kan en bild vara värdefull ur andra synvinklar, som minnesbild av speciella händelser men som kanske är lite oskarp, ock illa komponerad.
Sedan tänker jag på gamla 5D-FF som idag får stryk av många på DXO. vilket skulle betyda att det finns mera att titta efter som inte framgår vid DX0, just för att många bilder från den kameran ser rusktigt bra ut, kan inte förklara riktigt vad det är som gör det, någonting med klarhet över hela bredden, en mera 3D-likande känsla, detta framgår också av övriga FF-kameror, även dom under 30000kr som MK2:an och A900 som ser väldigt lika ut vid måttliga isotal. Skall bli rusktigt spännande att få se 7D:s DXO-siffror på den i alla fall. För canons APS-C har inte fått så bra värden hos DXO, nya 500D från Canon trodde jag skulle hamna betydligt högre upp, vart förvånad där. /Bengt.
Sedan tänker jag på gamla 5D-FF som idag får stryk av många på DXO. vilket skulle betyda att det finns mera att titta efter som inte framgår vid DX0, just för att många bilder från den kameran ser rusktigt bra ut, kan inte förklara riktigt vad det är som gör det, någonting med klarhet över hela bredden, en mera 3D-likande känsla, detta framgår också av övriga FF-kameror, även dom under 30000kr som MK2:an och A900 som ser väldigt lika ut vid måttliga isotal. Skall bli rusktigt spännande att få se 7D:s DXO-siffror på den i alla fall. För canons APS-C har inte fått så bra värden hos DXO, nya 500D från Canon trodde jag skulle hamna betydligt högre upp, vart förvånad där. /Bengt.
The_SuedeII
Aktiv medlem
Klassiska 5D får inte alls stryk av "många" kameror idag - och anledningen till varför vi (många iaf!) fortfarande tycker att det är en mycket bra kamera med mycket hög bildkvalitet kan på DxO utläsas ur (mest tydligt) tre saker - 50D som jämförelse:
-"full SNR" - en nästan bortglömd tab längst till höger. Renheten i bilden vid 10% grå på bas-ISO är över 36dB på 5D, under 32dB på 50D. Detta visar renheten i det kanske viktigaste exponeringsavsnittet i de flesta bilder. "Slätheten" i bilderna kommer härifrån ungefär.
-"Color Sensitivity" 23 bitar vs 21 bitar. Detta berättar hur hög färgupplösning kameran klarar att återge. Två bitar mer innebär att en 5D kan skilja på fyra gånger så många färger som 50D.
-"Tonal Range" 8.8bitar vs 8.3 bitar, dvs 1/2 Ev mer tonupplösning i 5D. I en gråskala (integration jmf brus) kan 5D skilja på knappt 450 nivåer, och 50D på 315.
Alla dessa saker tycker jag är ganska synliga i bildresultaten som de båda kamerorna presterar. 5D är betydligt bättre, iaf på låga ISO - även om den har en 7% lägre upplösning så kompenseras detta i de flesta fall av att 50D kräver mer än 1.5ggr skarpare objektiv för att få samma resultat.
Ifall 7D kommer få "bra" siffror på DxO står och faller med om dom använder frame subtraction, eller om dom bara mäter på EN raw-fil. Frame-subtraction tar bort bruseffekten som läggs till av bandningen ganska komplett, och då kommer nog 7D se ganska bra ut. Annars beror de på hur bra (låg) exemplaret/exemplaren DxO mäter på är i bandningsstyrkan
-"full SNR" - en nästan bortglömd tab längst till höger. Renheten i bilden vid 10% grå på bas-ISO är över 36dB på 5D, under 32dB på 50D. Detta visar renheten i det kanske viktigaste exponeringsavsnittet i de flesta bilder. "Slätheten" i bilderna kommer härifrån ungefär.
-"Color Sensitivity" 23 bitar vs 21 bitar. Detta berättar hur hög färgupplösning kameran klarar att återge. Två bitar mer innebär att en 5D kan skilja på fyra gånger så många färger som 50D.
-"Tonal Range" 8.8bitar vs 8.3 bitar, dvs 1/2 Ev mer tonupplösning i 5D. I en gråskala (integration jmf brus) kan 5D skilja på knappt 450 nivåer, och 50D på 315.
Alla dessa saker tycker jag är ganska synliga i bildresultaten som de båda kamerorna presterar. 5D är betydligt bättre, iaf på låga ISO - även om den har en 7% lägre upplösning så kompenseras detta i de flesta fall av att 50D kräver mer än 1.5ggr skarpare objektiv för att få samma resultat.
Ifall 7D kommer få "bra" siffror på DxO står och faller med om dom använder frame subtraction, eller om dom bara mäter på EN raw-fil. Frame-subtraction tar bort bruseffekten som läggs till av bandningen ganska komplett, och då kommer nog 7D se ganska bra ut. Annars beror de på hur bra (låg) exemplaret/exemplaren DxO mäter på är i bandningsstyrkan
The_SuedeII
Aktiv medlem
Bildkvalitet som "icke subjektiv kvantitet" plågas dessvärre fortfarande av vägningsproblem. Vilket är viktigast för DIN användning av kameran - upplösning eller brus? Färgsäkerhet eller brus? Bombsäker köra-över-med-stridsvagns-mekanik och stabilt inre, eller känslig finmekanik och perfekt elektronik? Upplösning, eller fullt utnyttjande av ljuset från stora bländare?
Grundläggande medvetenhet om vilka samband som knyter de olika motstående kraven samman, samt medvetenhet om vad ens egna användarkrav är måste vara grundläggande för vilket kameraval man gör, och hur mycket man är villig att betala. Och inget av kraven är värda någon egentlig vikt så länge man inte kan ta hand om presentationen av resultaten på ett sätt som gör orginalkvaliten rättvisa. Den är ju då förgäves.
Dessa krav är samma, och betyder samma saker, vare sig man tidigare ägt en kompaktkamera och byter upp sig till en instegskamera, eller om man byter upp sig från en D3x till en PO-P65+.
Signaturen "Leica-master" är en av mina gamla idoler, mannen som trollband en hel Leicafil värld under en lång period med sina fantastiska bilder tagna med en M8+diverse dyra Leica objektiv...
Det visade sig i efterhand att det hela var ett stort spratt - kameran som använts var en Canon 20D tillsammans med ett antal inte allt för dyra standardobjektiv. Men kameran satt i händerna på en duktig fotograf som visste precis vilka fel och digitala förvrängningar som den AA-lösa Leica-kameran har/hade, och han var dessutom en mästare bakom PP-paden. Han tog de tekniskt överlägsna bilderna från en 20D och förvanskade dem så att de såg ut som de var tagna med en M8 - genom att lägga till lite färgvridningar runt hörnen, överskärpa kanter så att färgsprakande och fullständigt orealistiska aliasing-effekter framkom tydligt, lägga till precis RÄTT sorts brus med rätt frekvens och luma/chroma-sammansättning - och lite andra mjukvaruknep som fick 20D att likna M8'an väldigt mycket. Tillräckligt bra för att lura vem som helst. Med en kamera som iaf i Leica-världen anses vara rent skräp och objektiv de inte ens skulle använt som sänke när de metade.
På detta sätt kan personlig preferens vara en "icke subjektiv" måttstock för bildkvalitet. Leica-ägare förväntar sig kant-artefakter, false-colour och färgförvrängning. Samt väldigt hög (enligt mig överdriven) kontrast på bilder man plockar direkt ur kameran. En kamera UTAN detta har enligt deras definition LÅG bildkvalitet.
Grundläggande medvetenhet om vilka samband som knyter de olika motstående kraven samman, samt medvetenhet om vad ens egna användarkrav är måste vara grundläggande för vilket kameraval man gör, och hur mycket man är villig att betala. Och inget av kraven är värda någon egentlig vikt så länge man inte kan ta hand om presentationen av resultaten på ett sätt som gör orginalkvaliten rättvisa. Den är ju då förgäves.
Dessa krav är samma, och betyder samma saker, vare sig man tidigare ägt en kompaktkamera och byter upp sig till en instegskamera, eller om man byter upp sig från en D3x till en PO-P65+.
Signaturen "Leica-master" är en av mina gamla idoler, mannen som trollband en hel Leicafil värld under en lång period med sina fantastiska bilder tagna med en M8+diverse dyra Leica objektiv...
Det visade sig i efterhand att det hela var ett stort spratt - kameran som använts var en Canon 20D tillsammans med ett antal inte allt för dyra standardobjektiv. Men kameran satt i händerna på en duktig fotograf som visste precis vilka fel och digitala förvrängningar som den AA-lösa Leica-kameran har/hade, och han var dessutom en mästare bakom PP-paden. Han tog de tekniskt överlägsna bilderna från en 20D och förvanskade dem så att de såg ut som de var tagna med en M8 - genom att lägga till lite färgvridningar runt hörnen, överskärpa kanter så att färgsprakande och fullständigt orealistiska aliasing-effekter framkom tydligt, lägga till precis RÄTT sorts brus med rätt frekvens och luma/chroma-sammansättning - och lite andra mjukvaruknep som fick 20D att likna M8'an väldigt mycket. Tillräckligt bra för att lura vem som helst. Med en kamera som iaf i Leica-världen anses vara rent skräp och objektiv de inte ens skulle använt som sänke när de metade.
På detta sätt kan personlig preferens vara en "icke subjektiv" måttstock för bildkvalitet. Leica-ägare förväntar sig kant-artefakter, false-colour och färgförvrängning. Samt väldigt hög (enligt mig överdriven) kontrast på bilder man plockar direkt ur kameran. En kamera UTAN detta har enligt deras definition LÅG bildkvalitet.
elbe
Avslutat medlemskap
5D får väl bara stryk av alla nyare fullformatskameror och i sensorstorleken ligger ju allt. Möjligtvis att 5D klarar sej mot en fullformats Leica ännu men Leica är ju bara en ovanling dyr leicsak i det här samhanget.
Å andra sidan samlar en 50D samlar mer ljus per mm2 än 5D och 7D mer än 50D och med lägre läsbrus i varje sensorgeneration, oavsett sensorstorlek, och i det lägre läsbruset hamnar bandningarna på lägre nivå hela tiden. Jag tror att 5D led mer av bandningar än någon annan nyare kamera.
En 18x1,6x1,6 = 46 Mpix fullformatsensor skulle troligen sopa golvet med allt som finns av FF-sensorer idag bara de att det är få som har en datorkapacitet att ta hand om filerna idag - ingen större marknad alltså.
Dina "motsatser" i ditt andra inlägg visar sej inte vara några "motsatser" när det gäller den pågående utvecklingen av sensortekniken. Jag tror mer att dom hänger samman med någon konstig 12 Mpix-hysteri som verkar finnas här i trådarna. ;-)
Senast ändrad:
Youschi
Aktiv medlem
Signaturen "Leica-master" är en av mina gamla idoler, mannen som trollband en hel Leicafil värld under en lång period med sina fantastiska bilder tagna med en M8+diverse dyra Leica objektiv...
Honom har jag missat. Joakim, har du någon länk?
Bengf
Aktiv medlem
Intressant svar. Jag utgick från dom direkt synliga parametrar som vi alla snabbt kan avläsa hos DXO, rullar man sedan listan neråt hamnar 5D på plats Nr18. två Nikon aps-c hamnar lite före, med DX0-marginalen inom 5 poäng ingen synlig skillnad kan ses. Detta säger inte att 5D är en dålig kamera utan att flera kameror är bra, det intressanta med just 5D och varför jag tog upp den tidigare är ju att den har några år på nacken och ändå levererar högklassiga bilder.
jag antog också att DX0 har inbakat det i dom direkt synliga parameter som redovisas, för vissa konstigheter kan ju ses vid olika kamerors lov-light parameter och poängen som ges där. tex. att vid höga isotal förändras DR- förmågan kraftigt hos vissa modeller, är det samman vägt eller har man uttgått enbart från basiso. men dina svar rätade ut en del frågetecken för bilderna från 5D ser så bra ut. Tack.
elbe
Avslutat medlemskap
En 14 Mpix 1,6 crop innebär ungefär detsamma som en 13 Mpix 1,5 crop så skillnaden mellan en 18 Mpix 7D och en 14 Mpix 7D handlar grovt sett om lika många linjer i skillnad. Läsbruset skulle vara ungefär lika så de enda du skulle tappa är nog just upplösningen. Däremot skulle du nog inte tjäna nåt.
The_SuedeII
Aktiv medlem
Nejdå, Leif, motsatserna finns fortfarande kvar - de är fysikaliska lagar, inte något man skyfflar runt med hur som helst... Men de döljs till viss del av den tekniska utvecklingen - så länge man jämför med ÄLDRE konstruktioner. De går inte att dölja när man har två likadana sensorer som har som enda skillnad att den ena är tätare befolkad av pixlar än den andra... Detta förhållande kan man bara se i tekniska sensorer, inte i saker som hamnar i konsumentprylar.
Men rent praktiskt i verkligheten är det så att en kamerasensor måste minska i läsbrus lika mycket som upplösning ökar för att inte totalen av bruset ska öka (även medräknat nerskalning av den högre upplösta bilden!). Och effektiviteten i ljusinsamlingen måste öka med samma mängd som upplösningen för att inte färgbruset (och färgosäkerheten) ska öka. Det är den senare biten (effektiviteten) av dessa som inte "hängt med" upp genom 10-20-30-40-50D. Läsbruset har minskat tillräckligt mellan modellbytena, men bruset i mellantonerna har ökat ganska väsentligt med upplösningsökningen. Mindre pixelyta > Mindre ljus > om man inte ökar effektiviteten, mer brus.
Sen finns det en hel del andra saker att väga in, till exempel vinkelkänslighet osv. Jag har inte mätt upp en 7D än, men 50D tappar runt 2Ev vid 25-27º, alltså ungefär vid en normal F/1.4-konstruktion. Denna effekt kan man för övrigt se ganska tydligt i jämförelsen 5D2+85F/1.2L och D700+85F/1.4. Nikon-kameran släpper här igenom mer än 30% mer ljus till sensorn även om Canon-kamerans objektiv har en 20% större bländare... ??? Hmmm...
Samma problem finns för andra mer tätbefolkade sammanhang som till exempel micro-4/3-formatet. Inräknat den verkliga ljusförlusten så har 20F/1.7-objektivet en vinjettering på knappa 2-1/3Ev, och en ljusförlust i absoluta centrum på nästan 1/2Ev. Väldigt lite av detta är objektivets fel, det mesta av förlusterna sitter i sensorn. Det är alltså inte speciellt lönt att tillverka ett F/1.4-objektiv till 4/3 - det mesta av ljuset mellan F/2 och F/1.4 försvinner ändå på vägen. Ju närmre dessa upplösningar per mm som crop-kameror kommer, desto mer börjar detta bli sant för dem också.
Största vinsten med hög upplösning har man vid telefoto-brännvidder, på "normala" bländare som F/4 eller större.
För att göra jämförelsen med en 7D med för jämförelsens skull 15MP (som 50D då) så hade effektiviteten per mm2 ökat med 10-15% och vinkelkänsligheten minskat avsevärt (pga fyllningsfaktorn på sensorn). Det här med "100% fill-factor" som de gör reklam för ang. mikrolinserna är rent skitsnack, på gränsen till åtalbart för falsk marknadsföring. De kommer runt detta genom att i det finstilta lägga till att det är MIKROLINSERNA som har 100% yt-täckning, inte den verkliga ljus-samlingseffektiviteten till sensorn.
Brusavståndet och DR hade alltså ökat med ca 0.5Ev, vilket är ganska mycket - och betydligt mer än vad nerskalningen 18>15 ger. I verkligheten ger denna lilla skalningsmängd ingen brus-sänkning alls, eftersom frekvensen på bruset är betydligt lägre än "en pixel", snarare två pixlar. Det enda som händer utöver kontrastförlusten som skalningsalgoritmen i sig självt orsakar är att bruset blir mer finkorningt - inte att det minskar i styrka. Minska i styrka gör bruset inte innan man kommer ner mot 50% skalning.
Sett till verkliga förhållanden hade alltså en 15MP 7D haft nästan 1/2Ev bättre siffror över lag vad vi än tittar på (jämfört med 18MP 7D), ännu större om vi räknat på objektiv med riktigt stora bländare. Det kostar att ligga på (upplösnings)topp.
Men rent praktiskt i verkligheten är det så att en kamerasensor måste minska i läsbrus lika mycket som upplösning ökar för att inte totalen av bruset ska öka (även medräknat nerskalning av den högre upplösta bilden!). Och effektiviteten i ljusinsamlingen måste öka med samma mängd som upplösningen för att inte färgbruset (och färgosäkerheten) ska öka. Det är den senare biten (effektiviteten) av dessa som inte "hängt med" upp genom 10-20-30-40-50D. Läsbruset har minskat tillräckligt mellan modellbytena, men bruset i mellantonerna har ökat ganska väsentligt med upplösningsökningen. Mindre pixelyta > Mindre ljus > om man inte ökar effektiviteten, mer brus.
Sen finns det en hel del andra saker att väga in, till exempel vinkelkänslighet osv. Jag har inte mätt upp en 7D än, men 50D tappar runt 2Ev vid 25-27º, alltså ungefär vid en normal F/1.4-konstruktion. Denna effekt kan man för övrigt se ganska tydligt i jämförelsen 5D2+85F/1.2L och D700+85F/1.4. Nikon-kameran släpper här igenom mer än 30% mer ljus till sensorn även om Canon-kamerans objektiv har en 20% större bländare... ??? Hmmm...
Samma problem finns för andra mer tätbefolkade sammanhang som till exempel micro-4/3-formatet. Inräknat den verkliga ljusförlusten så har 20F/1.7-objektivet en vinjettering på knappa 2-1/3Ev, och en ljusförlust i absoluta centrum på nästan 1/2Ev. Väldigt lite av detta är objektivets fel, det mesta av förlusterna sitter i sensorn. Det är alltså inte speciellt lönt att tillverka ett F/1.4-objektiv till 4/3 - det mesta av ljuset mellan F/2 och F/1.4 försvinner ändå på vägen. Ju närmre dessa upplösningar per mm som crop-kameror kommer, desto mer börjar detta bli sant för dem också.
Största vinsten med hög upplösning har man vid telefoto-brännvidder, på "normala" bländare som F/4 eller större.
För att göra jämförelsen med en 7D med för jämförelsens skull 15MP (som 50D då) så hade effektiviteten per mm2 ökat med 10-15% och vinkelkänsligheten minskat avsevärt (pga fyllningsfaktorn på sensorn). Det här med "100% fill-factor" som de gör reklam för ang. mikrolinserna är rent skitsnack, på gränsen till åtalbart för falsk marknadsföring. De kommer runt detta genom att i det finstilta lägga till att det är MIKROLINSERNA som har 100% yt-täckning, inte den verkliga ljus-samlingseffektiviteten till sensorn.
Brusavståndet och DR hade alltså ökat med ca 0.5Ev, vilket är ganska mycket - och betydligt mer än vad nerskalningen 18>15 ger. I verkligheten ger denna lilla skalningsmängd ingen brus-sänkning alls, eftersom frekvensen på bruset är betydligt lägre än "en pixel", snarare två pixlar. Det enda som händer utöver kontrastförlusten som skalningsalgoritmen i sig självt orsakar är att bruset blir mer finkorningt - inte att det minskar i styrka. Minska i styrka gör bruset inte innan man kommer ner mot 50% skalning.
Sett till verkliga förhållanden hade alltså en 15MP 7D haft nästan 1/2Ev bättre siffror över lag vad vi än tittar på (jämfört med 18MP 7D), ännu större om vi räknat på objektiv med riktigt stora bländare. Det kostar att ligga på (upplösnings)topp.
Senast ändrad:
elbe
Avslutat medlemskap
Naturligtvis finns det motsättningar att övervinna och det är ju som du säger att dom döljs/övervinns av den tekniska utvecklingen. Om man ser på utvecklingen 10D till 50D, samma grundteknologi, så är hela tiden den nyare sensorn lite bättre och de man vinner är upplösningen.
Samma hade ju hänt med Canons senaste sensorteknologi om Canon släppt en 14 Mpix 7D före en 18 Mpix. Den senare hade varit lite bättre överlag med bättre upplösning som främsta egenskap.
Vi måste ju komma ihåg att Canon, och alla andra, gör affärsmässiga val hela tiden och försöker naturligtvis göra konkurrenskraftiga produkter i alla hänseenden till rimliga priser.
7D är ju en riktig "kioskvältare" jämfört med konkurrenten som valde en ny sensor? med bibehållna 12 Mpix och ingen större förbättring av nåt eg samt till råga på allt akterseglad av 18Mpix bildkvalitetsmässigt, enligt testerna i de två största fototidningarna i Sverige.
Och nu till den ständiga frågan... Vad behöver vi? Ja, samma fråga ställdes redan 2002 här i forumen och lär alltid komma att ställas....och reklam har aldrig varit nåt annat än skitsnack.
Mankan G
Aktiv medlem
Kan det vara så enkelt att det fanns ett uppdämt behov av en bättre toppmodell av Canons bästa APS modell än vad 50D kunde erbjuda?
D300s Akterseglad? Den känns precis lika akterseglad om 50D gjorde tidigare. Det vill säga inte alls. D300s är och 50D var tillräckligt bra för att ingen skulle behöva byta märke.......
elbe
Avslutat medlemskap
Jag tror nog att det handlar om att det fanns plats för en ny linje mellan 50D och 5DII som gjorde att 7D kom och att konkurrensen hårdnat naturligtvis. Tror nog att det kommer en 60D som fortsättning på xxD-linjen och att nästa 7D kommer att heta 7D Mark 2. Mellan 7D/5DII verkar det numer finnas plats föe ytterligare en "promodell". Detsamma gäller ju för Nikon mellan D700 och D3s. Undrar vem som tar första steget där, Sony kanske?..
"Akterseglingarna" växlar ju tack och lov så det finns ju aldrig någon anledning till att byta märke därför, ivf inte så länge någon inte tappar "kursen" totalt.
Bengf
Aktiv medlem
Trevligt svar. faktiskt förväntade jag mej detta svar, eller hoppades få det svaret. Du formulerade dig mycke bra här. Knappast någon hade tänkt tanken, att om detfunnits till hands två modeller av 7D exakt samma teknik, enda skillnad den ena 14-15mp den andra 18mp, visst duktigt av Canon att lyckas med 18mp. Foto skriver ganska bra om detta också, men på lite annat sätt, när canon släppte 50D med 15mp såg dom flesta väldigt lite skillnad i upplösning, gent imot 40D, Canon var alltså inte riktigt framme här med tekniken vid den tidpunkten. Synd bara att vi alldrig får se 7D med 15mp, tänk om dom överför den här tekniken till 450D:s efterträdare med 12mp ( har ju figuerat jämförelser på vissa sajter mellan 450D ock 7D).
Bengf
Aktiv medlem
Nej håll i din D300 så hårt du någonsin kan Mankan. Nikon har inte bara tänkt pixlar ock iso, Exponering, Hög klass. Färger. Hög klass. D3 ger så fina jpegbilder att Amerikanerna skickar sina nyhetsbilder blixtsnabbt.
Bengf
Aktiv medlem
Kioskvältare. Slingra dig inte nu Leif, utan läs Joakims inlägg en gång till. och en gång till. du älskar pixlar mycke pixlar så du vet inte vad du inte var du skall ta vägen med alla pixlar. men det är helt okej somliga vill ha mycket pixlar, att kunna förstora vargen 300 meter bort, är väl inga fel, men inte tusan har jag råd med den datorn som skall ta hand om 48mp Rawfil och photochop för 11000 kr + raw konverterare för 3000kr. men visst det finns vissa med mycke pengar.
