erro.se
Aktiv medlem
Är det då PPI eller DPI man använder?
PPI=Pixels Per Inch, d.v.s. antal pixlar per utskriven tum
DPI=Dots Per Inch, d.v.s. antalet utskriftspunkter per tum
Vad är då skillnaden? Jo, bilden består av pixlar som ska skrivas ut. Skrivare skriver ut dessa pixlar med färgpunkter. För att förbättra kvaliteten så använder skrivaren många små punkter för att skriva ut en pixel. Man använder alltså fler DPI än PPI. Börjar det bli krångligt?
Ponera att du har en bild från en 4 megapixels kamera där bildens pixeldimensioner är 2272*1704 pixel. Denna vill du skriva ut på ett papper så att långsidan blir 15 cm. Du ska då få ut 2272 pixlar på 15 cm, d.v.s. ca 151 pixlar per centimeter. För att räkna om det till tum så får vi multiplicera med 2,54 vilket ger ca 385 pixlar per tum, eller PPI. På varje tum av papperet ska alltså skrivaren klämma in 385 av bildens pixlar. Var och en av dessa pixlar har ett RGB-värde som anger vilken färgnyans den har (andelar av rött, grönt och blått). Skrivaren använder en annan färghantering som istället bygger på cyan, magenta, gult och svart, kallat CMYK. Skrivaren, eller utskriftsprogrammet, gör om bildens pixlars RGB-värden till CMYK-värden och för att få bra kvalitet delas sedan varje pixel upp i flera mindre delar som skrivaren skriver ut. Om skrivaren t.ex. delar upp varje pixel i nio mindre delar (tre på höjden och tre på bredden) så skrivs varje pixel i bilden ut med tre gånger fler skrivarpunkter på höjden och bredden. DPI (Dots Per Inch) är då tre gånger högre än PPI, d.v.s. 1154 DPI. Tyvärr råder en viss begreppsförvirring kring dessa två förkortningar och de används ofta växelvis, vilket förstås inte förenklar vardagen för oss vanliga människor. Men, som jag skrev innan, man kan faktiskt välja att inte bry sig om detta med DPI/PPI. Man kan låta programmet och skrivaren lösa det där automatiskt. Det som egentligen är intressant vid en utskrift är ju de två faktorer som man har koll på: bildens pixeldimensioner och den fysiska storleken på utskriften. Kom ihåg vad jag skrev i början: vilken bild som helst kan skrivas ut i vilken storlek som helst. Om du har en bild där långsidan är 2272 pixel och säger åt skrivaren att skriva ut den som 15 cm, ja då blir PPI automatiskt 385, som vi såg ovan. Om du däremot säger att du vill ha ut bilden på ett A4, där långsidan är 29,7 cm, ja då blir PPI (2272/29,7)*2,54=194 PPI. Och vill du ha ut den med en meters bredd så blir det (2272/100)*2,54=58 PPI. Skrivaren eller labbet fixar det där åt dig automatiskt. Kommer bilderna att bli bra då? Ja det är nästa fråga, och här har faktiskt PPI en viss betydelse. Ju lägre värde desto färre pixlar per tum. Tänk dig ett extremfall där vi har PPI=1, d.v.s. en pixel per tum. Varje pixel blir alltså 2,54 cm bred och hög. En ganska rejäl färgblaffa. Svårt att se några detaljer i den bilden om den ligger på bordet framför dig. Men, en sådan bild ligger inte på bordet framför dig, därför att den fysiska storleken på den bilden skulle bli 2272*1*2,54=5771 cm=57,71 meter bred. Snacka om bild! En sådan bild tittar man inte på från en meters håll, nej man står tiotals, kanske hundratals meter från den. Och då ser den helt plötsligt bra ut. Upplösning är alltså även en fråga om hur stor del av ens synfält bilden upptar. För normalt betraktande av normala bilder, d.v.s. storlekar upp till kanske A3-A4 som man betraktar på armlängds avstånd brukar man rekommendera 200-300 PPI. Gör man större bilder så brukar dessa oftast betraktas från längre avstånd och man kan därmed tillåta sig att gå ner i PPI. Varför då inte alltid använda 300 PPI så man är på säkra sidan, även om man ska skriva ut en affisch, kanske du undrar. Jo, ju större fysisk utskrift man vill ha, med bibehållen PPI, desto fler pixlar krävs (se formlerna tidigare). När bilden skapas har den ju ett bestämt antal pixlar, och så länge de räcker till kan man mycket väl använda så hög PPI som möjligt. Men när man har för få pixlar och vill ha högre PPI än vad bilden egentligen klarar, ja då måste man skapa dessa pixlar på något sätt. Det kallas interpolering och är något som bildbehandlingsprogram och skrivare kan göra. Och visst, man kan som sagt skriva ut en bild i vilken storlek som helst, med vilken PPI som helst, men när dessa extra pixlar skapas så blir det ny bildinformation som egentligen inte finns utan den är bara gissningar och medelvärden från programmet. Kvaliteten blir därför inte bättre än vad originalbilden hade. Man kan inte skapa detaljer i bilden som inte finns där från början.
Om vi antar att vi vill ha 300 PPI för att få bra kvalitet även vid närgånget beskådande av en bild. Hur stora utskrifter kan vi då egentligen göra, beroende på hur många pixlar bilden innehåller?
Formeln är: storlek=(pixlar/PPI)*2,54
4 Megapixel (2272*1704 pixel) med 300 PPI ger en storlek på ca 19*14 cm
8 Megapixel (3264*2448 pixel) med 300 PPI ger en storlek på ca 28*21 cm
10 Megapixel (3872*2592 pixel) med 300 PPI ger en storlek på ca 33*22 cm
Detta är alltså vid 300 PPI, vilket ofta anges som rekommenderat värde för högkvalitativa utskrifter. För normalt bruk kan man ofta använda 200 PPI vilket innebär att man kan göra utskrifterna något större, men fortfarande med tillräckligt bra kvalitet.
Eller så tänker man på ett annat sätt: om du vet vilken storlek du vill ha på utskriften och du vet hur många pixlar du har, vad blir då PPI-värdet? Räcker det till, eller blir det för lågt?
Formeln är: PPI=(pixlar/storlek)*2,54
Antag att du vill skriva ut bilder från de tre kamerorna i A4-storlek. Bredden på ett A4 är 29,7 cm och det ger följande PPI för de tre olika pixelantalen:
4 Megapixel (2272*1704 pixel) med 29,7 cm bredd ger PPI 194 (nästan lite för lågt, men det kanske kan räcka)
8 Megapixel (3264*2448 pixel) med 29,7 cm bredd ger PPI 279 (OK)
10 Megapixel (3872*2592 pixel) med 29,7 cm bredd ger PPI 331 (helt OK, faktiskt högre än nödvändigt)
PPI=Pixels Per Inch, d.v.s. antal pixlar per utskriven tum
DPI=Dots Per Inch, d.v.s. antalet utskriftspunkter per tum
Vad är då skillnaden? Jo, bilden består av pixlar som ska skrivas ut. Skrivare skriver ut dessa pixlar med färgpunkter. För att förbättra kvaliteten så använder skrivaren många små punkter för att skriva ut en pixel. Man använder alltså fler DPI än PPI. Börjar det bli krångligt?
Ponera att du har en bild från en 4 megapixels kamera där bildens pixeldimensioner är 2272*1704 pixel. Denna vill du skriva ut på ett papper så att långsidan blir 15 cm. Du ska då få ut 2272 pixlar på 15 cm, d.v.s. ca 151 pixlar per centimeter. För att räkna om det till tum så får vi multiplicera med 2,54 vilket ger ca 385 pixlar per tum, eller PPI. På varje tum av papperet ska alltså skrivaren klämma in 385 av bildens pixlar. Var och en av dessa pixlar har ett RGB-värde som anger vilken färgnyans den har (andelar av rött, grönt och blått). Skrivaren använder en annan färghantering som istället bygger på cyan, magenta, gult och svart, kallat CMYK. Skrivaren, eller utskriftsprogrammet, gör om bildens pixlars RGB-värden till CMYK-värden och för att få bra kvalitet delas sedan varje pixel upp i flera mindre delar som skrivaren skriver ut. Om skrivaren t.ex. delar upp varje pixel i nio mindre delar (tre på höjden och tre på bredden) så skrivs varje pixel i bilden ut med tre gånger fler skrivarpunkter på höjden och bredden. DPI (Dots Per Inch) är då tre gånger högre än PPI, d.v.s. 1154 DPI. Tyvärr råder en viss begreppsförvirring kring dessa två förkortningar och de används ofta växelvis, vilket förstås inte förenklar vardagen för oss vanliga människor. Men, som jag skrev innan, man kan faktiskt välja att inte bry sig om detta med DPI/PPI. Man kan låta programmet och skrivaren lösa det där automatiskt. Det som egentligen är intressant vid en utskrift är ju de två faktorer som man har koll på: bildens pixeldimensioner och den fysiska storleken på utskriften. Kom ihåg vad jag skrev i början: vilken bild som helst kan skrivas ut i vilken storlek som helst. Om du har en bild där långsidan är 2272 pixel och säger åt skrivaren att skriva ut den som 15 cm, ja då blir PPI automatiskt 385, som vi såg ovan. Om du däremot säger att du vill ha ut bilden på ett A4, där långsidan är 29,7 cm, ja då blir PPI (2272/29,7)*2,54=194 PPI. Och vill du ha ut den med en meters bredd så blir det (2272/100)*2,54=58 PPI. Skrivaren eller labbet fixar det där åt dig automatiskt. Kommer bilderna att bli bra då? Ja det är nästa fråga, och här har faktiskt PPI en viss betydelse. Ju lägre värde desto färre pixlar per tum. Tänk dig ett extremfall där vi har PPI=1, d.v.s. en pixel per tum. Varje pixel blir alltså 2,54 cm bred och hög. En ganska rejäl färgblaffa. Svårt att se några detaljer i den bilden om den ligger på bordet framför dig. Men, en sådan bild ligger inte på bordet framför dig, därför att den fysiska storleken på den bilden skulle bli 2272*1*2,54=5771 cm=57,71 meter bred. Snacka om bild! En sådan bild tittar man inte på från en meters håll, nej man står tiotals, kanske hundratals meter från den. Och då ser den helt plötsligt bra ut. Upplösning är alltså även en fråga om hur stor del av ens synfält bilden upptar. För normalt betraktande av normala bilder, d.v.s. storlekar upp till kanske A3-A4 som man betraktar på armlängds avstånd brukar man rekommendera 200-300 PPI. Gör man större bilder så brukar dessa oftast betraktas från längre avstånd och man kan därmed tillåta sig att gå ner i PPI. Varför då inte alltid använda 300 PPI så man är på säkra sidan, även om man ska skriva ut en affisch, kanske du undrar. Jo, ju större fysisk utskrift man vill ha, med bibehållen PPI, desto fler pixlar krävs (se formlerna tidigare). När bilden skapas har den ju ett bestämt antal pixlar, och så länge de räcker till kan man mycket väl använda så hög PPI som möjligt. Men när man har för få pixlar och vill ha högre PPI än vad bilden egentligen klarar, ja då måste man skapa dessa pixlar på något sätt. Det kallas interpolering och är något som bildbehandlingsprogram och skrivare kan göra. Och visst, man kan som sagt skriva ut en bild i vilken storlek som helst, med vilken PPI som helst, men när dessa extra pixlar skapas så blir det ny bildinformation som egentligen inte finns utan den är bara gissningar och medelvärden från programmet. Kvaliteten blir därför inte bättre än vad originalbilden hade. Man kan inte skapa detaljer i bilden som inte finns där från början.
Om vi antar att vi vill ha 300 PPI för att få bra kvalitet även vid närgånget beskådande av en bild. Hur stora utskrifter kan vi då egentligen göra, beroende på hur många pixlar bilden innehåller?
Formeln är: storlek=(pixlar/PPI)*2,54
4 Megapixel (2272*1704 pixel) med 300 PPI ger en storlek på ca 19*14 cm
8 Megapixel (3264*2448 pixel) med 300 PPI ger en storlek på ca 28*21 cm
10 Megapixel (3872*2592 pixel) med 300 PPI ger en storlek på ca 33*22 cm
Detta är alltså vid 300 PPI, vilket ofta anges som rekommenderat värde för högkvalitativa utskrifter. För normalt bruk kan man ofta använda 200 PPI vilket innebär att man kan göra utskrifterna något större, men fortfarande med tillräckligt bra kvalitet.
Eller så tänker man på ett annat sätt: om du vet vilken storlek du vill ha på utskriften och du vet hur många pixlar du har, vad blir då PPI-värdet? Räcker det till, eller blir det för lågt?
Formeln är: PPI=(pixlar/storlek)*2,54
Antag att du vill skriva ut bilder från de tre kamerorna i A4-storlek. Bredden på ett A4 är 29,7 cm och det ger följande PPI för de tre olika pixelantalen:
4 Megapixel (2272*1704 pixel) med 29,7 cm bredd ger PPI 194 (nästan lite för lågt, men det kanske kan räcka)
8 Megapixel (3264*2448 pixel) med 29,7 cm bredd ger PPI 279 (OK)
10 Megapixel (3872*2592 pixel) med 29,7 cm bredd ger PPI 331 (helt OK, faktiskt högre än nödvändigt)
