Nyligen lät jag printa en 70x100 cm förstoring (på Hahnemule Fine Art) från ett småbildsnegativ och resultatet blev alldeles utmärkt. Bilden var tagen med en liten Rollei 35S och filmen var Ilford Fp5+ (alltså ISO 400). Bilden skannades med en Nikon Coolscan V.
Jag interpolerade upp bilden och körde några testutskrifter av ett utsnitt i A4 hemma på min Epson bläckstråleskrivare för att få rätt nivå på skärpningen.
Nu tror jag att det till viss del beror på motiv, men i detta fall blev det kalasbra. Självfallet spelar ju betraktningsavståndet in här, och en så stor förstoring ser man ju alltid på lite håll.
Hemma har jag skrivit ut skanningar från Coolscannern i A3+ som ser utmärkta ut. Jag är inte säker på att min Epson v800 skulle leverera lika bra resultat (den används företrädelsevis till mellanformat). Alltså tror jag att den svagaste länken ofta är skannern. Har man inte en riktigt bra skanner men ändå vill skriva ut stort är det kanske värt att överlåta skanningen till någon annan, det är trots allt inte var och varannan bild man skriver ut i riktigt stort format.
Skannern spelar säkert stor roll. Tyvärr är bra filmskanners svåra att få tag i idag till hyfsade priser.
Numera kostar de lika mycket som en hyfsad kamera.
Jag har sett vad Hasselblad kan krama ur ett mellanformatsoriginal med sina iImacon skanners.
Det är ljusår från vad jag kan komma i närheten av med 135 film och en flatbäddsskanner.
Fast det är ju också priset. 150 000 är lite mycket.
Det är därför jag protesterar mot att det bara är att höja upplösningen med en vanlig flatbäddsskanner.
Det hjälper upp till en viss nivå men sedan blir det inte så mycket bättre. Tar bara längre tid.
Skall man fota analogt och få ut ett riktigt bra resultat digitalt får man nog idag lägga ner de 13-20 tkr
för att få riktigt bra resultat.
En flatbäddsskanner för 6-7000 kronor duger bara till bilder på runt A3+ som bäst.
Svartvitt kan man pressa upp ytterligare.
Skall man ha bättre resultat får man se till att man har en riktigt bra skanner.
Jag har lite svårt att förstå varför en del vill tillbaka till det analoga. Själv har jag tillbringat halva livet att fota analogt. För mig var istället det digitala en befrielse.
Med det helt analoga fick man lämna in sin film och efter någon vecka fick man resultatet.
Var det negativa fick man små 10X15 bilder. Ville man ha en förstoring så kostade redan en A4 ganska mycket och ofta blev färgerna fel. Så man fick klaga och de erkände ofta att det nog inte var så bra och gjorde om bilden.
Här en skannad bild från 1999.
Sedan en tagen med min första hyfsade digital kamera 2 år senare.
Jag hade nog inte utvecklats så mycket som fotograf utan det var tekniken som hjälpte mig att bli bättre.
En av min av mina tvillingsöner och den andra min äldsta dotter.
