Jo, om man ska vara petig så finns det en falang puritaner som principiellt vägrar att påverka bilden efter att den har kommit ut ur kameran. De föredrar att behålla så mycket som möjligt av det gamla analoga arbetssättet.
Ögat dras väl egentligen till kontraster. Så ljusa partier med mörkt i, eller tvärt om.Exåpm
Gäller för negativ film. Fotograferar man diapositiv behöver man vara rädd om högdagrarna presis som när vi fotograferar digitalt.
Som digitala fotografer har vi dock fördelen att kunna titta på histogram eller zebra ränder för att ha koll på att vi inte överexponererar för mycket.
Ska vi få med så mycket information som möjligt bör vi "överexponera" precis så mycket att inget blir utfrätt bortsett från solreflexer och liknande som tenderar att bli utfrätt hur vi än gör. Googla "Exposure to the right, ETTR)
I övrigt gäller att blicken dras till ljusa partier vilket gör att för mycket överexponering ofta inte blir så bra.
r eller 0r eller kombinationer däremellan. Datamängden är dock densamma. Sen gör kameran en ickeförstörande komprimering som resulterar i olika stora datafiler, men det är en annan sak.Jodå, men i praktiken var det sällsynt med avvikande efterbearbetning på filmtiden. Den stora majoriteten ”gjorde färdigt” bilden i kameran, och följde sedan standardrecept.
Lika mycket data, men inte lika mycket information. Om du exponerar så att dina högdagrar ligger ett steg under vad de klarar, då har du tappat bort en bit. Alltså en halvering av datamängden, då en av bitarna nu alltid är noll. Så med en 14-bitars sensor har du stympat den till en 13-bitars.
