Ja du... det beror väl lite på hur ens liv ser ut, eller hur? För tio år sedan hade jag ganska gott om tid. Inte fullt så många barn som nu och ett annat sorts yrkesarbete. Då började jag sakta lära mig på egen hand ......)
Just nu har jag lite tid över för mitt fotograferande och njuter i fulla drag av varje ny grej jag kommer på. Känner att jag övar upp bildsinnet också, det är så kul.
Jag älskar mina bilder, på norrsken, på barnen, ja på allt som jag får för mig att knäppa.
Halva glädjen är att få stoppa in SD-kortet o se bilderna på skärmen när man kommer hem. Ofta får man positiva överraskningar med någon bild som man först trodde skulle hamna i raderahögen. Andra tror man blev bra men hamnar i raderahögen osv osv
Jag vill titta på mina bilder och använda dem. Därför köpte jag en liten begagnad Mac mini till köksteven och streamar över bilderna från huvuddatorn. Där kör jag bildspel hela tiden och byter bilder när jag känner för det.
För något år sedan köpte jag en begagnad iMac som jag har står i ett annat rum och mest använder för bildspel och en del play-TV. Den ingår också i mitt nätverk och är lått att nå från huvuddatorn.
Så på ett sätt har jag mina bilder med mig, överallt. På alla mina enheter som telefon o iPad.
Att fota utan att använda bilderna verkar inte kul, vad ska man då med dem till?
Jag försöker vinnlägga mig om att framkalla bilderna bra med LR 5 och i min MBP 17 tummare (också köpt begagnad) Den har 16 GB ram och stor disk och jobbar bra. Skärmen är något lite för blank och speglande kanske. Men sitter man bra till så tycker jag att skärmen är helt okej.
Jag lär mig hela tiden, ofta går jag tillbaks till en gammal bild och återställer och framkallar på nytt. För ju mer jag lär mig ju mer inser jag vad jag gjorde fel tidigare. Och ju mer inser jag hur lite jag kan.
Så vill jag då skriva ut en bild, och blir så besviken... Det är de moment som jag tycker att jag har svårt att komma vidare i. Många papper och mkt bläck går åt...