Gulaktiga och dassiga utskrifter.

[martinator]

Kan bara hålla med om Crimson, har varit supernöjd och brukar tipsa vänner att gå dit för ett bra resultat. Värt den något högre kostnaden. Men nu var det ett tag sist så hoppas verkligen inte de försämrats...

har gjort en del bilder där senast förra veckan - lika snabba och pålitliga som alltid. Inga överraskningar vad gäller resultatet eftersom jag hela tiden jobbar med deras profil som förhandsvisning.


Alltså - att kalibrera skärmen och köra sRBG osv har INGET att göra med vad som kommer ut i andra änden - slutprodukten. Det enda som styr det är vilken profil RIP:en lägger på bilden. För att veta hur saker kommer att se ut måste man alltså hela tiden jobba i förhandsvnisningsläget med den SLUTLIGA profilen (i detta fallet Crimsons). Annars är allt bortkastat. Att veta hur bilden ser ut på sin egen skärm är inte så givande.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ok, du har en ortodox metod som inte tar tillvara på möjligheterna som finns idag.
När man skapar virtuella kopior gör man det för väl specificerade färgrymden t ex sRGB, aRGB eller den färgrymd som man vill att utfilen ska ha för att för att passa presentations mediet. Själv fallet ska den virtuella kopian ha rätt profil angiven.
Är den virtuella kopian skapad för att skrivas ut på din skrivare med ditt bläck och ditt val av media. Så är den softproofad med den profilen. Nu kan det vara så att den inte helt kan visas av din skärm. Men den visar i alla fall allt som går i native. Har du skärmen i någon standard profil kommer den att visa mindre omfång och du kan helt enkelt inte få den lika bra.
Exporterar du ut filen som fil gör man det lämpligas i någon standard profil P3, s- eller argb och inte i skärmprofilen. Men då har du softproofat med dessa profiler och vet hur slutresultatet blir.

Men har jag verkligen skrivit att man bör exportera ut filen med skärmens profil?? Skärmprofilen däremot (vare sig den läses från skärmens LUT eller att något på ICM-profilen i Windows (som en del program ju faktiskt gör) kommer däremot att påverka hur filen kommer behandlas i exv. en RAW-konverterare eftersom ju fotografens kommer efterbehandla filen genom det filter som ju ligger på skärmen i form av aktiv skärmprofil. Vad fotografen ser kommer ju variera en aning beroende på vilken färgrymd som faktiskt används.

Det är helt sant att det är den profil filen exporteras ut med som styr men det innebär inte att man kan välja profil hej vilt för det eftersom den RAW man exporterar från plus de redigeringar man gjort i sin konverterare inte är exakt de samma om skärmen varit ställd i sRGB eller Adobe RGB eller Display P3 för den delen. Det val man gör av färgrymd som uttrycks i den profil man skapat för denna vid kalibreringen lägger beroende på val av profil lite olika "bias" fotografen har att leva med.

Det bästa sättet att jobba är att kalibrera/profilera skärmen till så att hela skärmens färgrymd används (Native ungefär inbyggd).
I LR så använder du softproof/korrektur och skapar virtuell kopia som du använder vid export/print.
Sten-Åke kör en oortodox metod som han tycker fungerar bra för sina behov. Begränsningen med den är att den bara kan utnyttja sRGB, argb och p3 till fullo. Så om en presentations enhet klarar mer kommer han enbart att kunna nyttja delar av den även om hans skärm skulle kunna ge lite mer.

Fotografen kommer alltså anpassa sig till vid redigeringen vare sig detta är medvetet eller inte. Så det är inte helt optimalt att redigera en bild i sRGB och sedan exv. exportera ut den i Adobe RGB. Ska man printa i ARGB så ska ARGB-profil också användas vid redigeringen och inget annat.

Det finns massor av gamla trådar här på Fotosidan från tiden då jag började printa själv 2006/2007 ända fram till Stefan Ohlsson dog som hanterat exakt samma problem som "Saltis" hade när han startade denna tråd och i princip samtliga har det gemensamt att folk har gått vilse i sina arbetsflöden och misslyckats med att hålla sig till en enda färgrymd genom sina flöden.

Jag tror att man ökar risken betydligt för dessa problem genom att kalibrera och profilera efter vad ens monitor råkar klara av eftersom de flesta helt enkelt inte bara printar. Så fort man producerar för webben i sRGB så riskerar man att köra av banan om man utgår från en vidare färgrymd. Det blir ofta för mättat och med både gul- och rödstick i värsta fall.

Jag bryr mig faktiskt 0 över om jag inte får ut varenda liten ton min skrivare ev. skulle mäkta med. Det är en fullständig icke-fråga för mig. Finessen (om jag printar själv) med att konsekvent använda Display P3 är att jag aldrig behöver tänka på med vilken annan färgrymd än P3 jag ska exportera i. Den använder jag för bilder för både print och skärm. De som väljer andra strategier får mer att förhålla sig till och riskerna för misstag ökar starkt tyvärr. Det finns det överväldigande bevis för även i denna tråd om ni inte missat det.

 

[gamleJ]

"And here we go again"....Nyligen fanns samma ämne i en annan tråd. Vi ska inte dra hela den soppan en gång till. Men jag måste ändå säga att jag tror att du inte förstår hur färghantering fungerar, trots att du Sten-Åke i vart och vartannat inlägg implicit påstår att du alltid vet bäst oavsett vad frågan handlar om. Det blir bara mumbo jumbo av allting.

För mig ser det ut så här:

1. Profilera/kalibrera till det största färgomfång som bildskärmen har. Ofta finns ett läge som heter "native" som är störst, men kolla i bruksanvisningen för skärmen.
2. Vid profileringen/kalibreringen skapas en icc-profil. Se till att den blir satt till "standard" och är den som används för att skicka information till skärmen. (Googla om du inte vet hur man gör det). Om du inte profilerar/kalibrerar så se ändå till att "rätt" profil används. Har du t ex ställt skärmen till ett AdobeRGB-läge så se till att det är profilen för detta läge som används (finns förmodligen på tillverkarens hemsida om du inte har den kvar.)
3. Nu kommer skärmprofilen att se till att bilden/filmen visas på rätt sätt oavsett vad den har för färgrymd som inbäddad profil samtidigt som skärmens kapacitet utnyttjas fullt ut. Datorn och skärmprofilen gör de översättningar av färgvärden som behövs för att bilden ska visas med rätta färger på skärmen.
4. När du kalibrerar/profilerar om skärmen så kolla att också skärmprofilen ändras/byts. Brukar ske automatiskt, men i bland "slarvar" programmen som används för kalibreringen/profileringen.

Så hanterar jag färgåtergivningen på min skärm och det fungerar bra för mig. Sten-Åke kommer nog att i ett lååångt inlägg påstå att jag har fel. Men det struntar jag i

För att förtydliga: Blanda inte ihop skärmprofil med skrivarprofil eller utdataprofil. Vid export av bildfil väljs den färgprofil som mediet vill ha, t ex s-rgb för webben eller AdobeRGB till utskriftslabbet (om de kan hanter det). Samma sak om man skriver ut själv. Skicka filen till skrivaren med de inställningar skrivaren "vill ha".

Det blev några riktigt långa sommarplågare i ämnet som gjort nytta. Tydligt sammanfattat.

 

[atotowi]

...
Skärmprofilen däremot (vare sig den läses från skärmens LUT eller att något på ICM-profilen i Windows (som en del program ju faktiskt gör) kommer däremot att påverka hur filen kommer behandlas i exv. en RAW-konverterare eftersom ju fotografens kommer efterbehandla filen genom det filter som ju ligger på skärmen i form av aktiv skärmprofil. ...

Rätt så och det är därför du ska profilera/kalibrera skärmen till det vi kallar "Native". Då blir resultatet korrekt och precis så stort som skärmen tillåter. Om du envisas med att använde sRGB, aRGB och P3 på en skärm som kan bättre än det så har du precis som du skriver ett trängre filter än nödvändigt dvs du ser inte allt du skulle kunna se.

...
Det är helt sant att det är den profil filen exporteras ut med som styr men det innebär inte att man kan välja profil hej vilt för det eftersom den RAW man exporterar från plus de redigeringar man gjort i sin konverterare inte är exakt de samma om skärmen varit ställd i sRGB eller Adobe RGB eller Display P3 för den delen. ...

NEJ, exporten sker från RAW konverterarens arbetsfärgrymd. RAW-filen har ingen färg alls.

...
Det val man gör av färgrymd som uttrycks i den profil man skapat för denna vid kalibreringen lägger beroende på val av profil lite olika "bias" fotografen har att leva med. ...

När du editerar bilden för publicering så ska den Softproofas mot den för ändamålet riktigaste profilen. Självklart ska man välja den bästa profilen för den utrustning som ska presentera bilden. Den bästa profilen är en en profil skapad för den specifika enheten dvs dess "Native" t ex en skrivarprofil gjord på din skrivare med det papper och bläck du tänker använda. Tillverkarnas profiler som de tillhandahåller kan variera en del och är "tillräckligt" konservativa för att hantaera de toleranser de har på skrivare/bläck/papper. Nu har man kanske inte tillgång till det och då kan standard färgrymder vara bra typ sRGB, aRGB eller P3.
Exportera du bilden som en fil så är det bra att softproofa mot den profil som du sedan bakar in i filen vanligtvis sRGB eller aRGB. Men valet är fritt.

...
Fotografen kommer alltså anpassa sig till vid redigeringen vare sig detta är medvetet eller inte. Så det är inte helt optimalt att redigera en bild i sRGB och sedan exv. exportera ut den i Adobe RGB. Ska man printa i ARGB så ska ARGB-profil också användas vid redigeringen och inget annat. ...

Precis, den anpassningen gör man i Softproof.
Använder man LR så kanske man sitter med många olika varianter av samma bild (sRGB, aRGB, skrivare1-papper , Skrivare 2-Papper 1 och TV/Prohektor). Varje virtuell kopia innehåller de anpassningar som är nödvändiga för att får samma känsla i bilden trots de olika enheternas möjligheter och profiler.

Det finns massor av gamla trådar här på Fotosidan från tiden då jag började printa själv 2006/2007 ända fram till Stefan Ohlsson dog som hanterat exakt samma problem som "Saltis" hade när han startade denna tråd och i princip samtliga har det gemensamt att folk har gått vilse i sina arbetsflöden och misslyckats med att hålla sig till en enda färgrymd genom sina flöden.

...
Jag tror att man ökar risken betydligt för dessa problem genom att kalibrera och profilera efter vad ens monitor råkar klara av eftersom de flesta helt enkelt inte bara printar. Så fort man producerar för webben i sRGB så riskerar man att köra av banan om man utgår från en vidare färgrymd. Det blir ofta för mättat och med både gul- och rödstick i värsta fall.

Nej, om man softproofar på rätt sätt så har man inte det problemet. Då kan man utnyttja maximalt av varja enhet.

...
Jag bryr mig faktiskt 0 över om jag inte får ut varenda liten ton min skrivare ev. skulle mäkta med. Det är en fullständig icke-fråga för mig. Finessen (om jag printar själv) med att konsekvent använda Display P3 är att jag aldrig behöver tänka på med vilken annan färgrymd än P3 jag ska exportera i. Den använder jag för bilder för både print och skärm. De som väljer andra strategier får mer att förhålla sig till och riskerna för misstag ökar starkt tyvärr. Det finns det överväldigande bevis för även i denna tråd om ni inte missat det.

Vilket jag tycker är en OK inställning. Men om man ska ge råd så är kanske inte alla är med på att bry sig noll om det sista man kan kräma ur sina bilder och utrustning.
Så det är OK att vara tydlig med att du är nöjd med hur du jobbar. Men skriv inte att det är den bästa metoden och rätt. Rätt för dig är kanske inte rätt för alla. JAg försöker bara beskriva hur man når så nära rätt som möjligt. Vilket kanske är överkurs för de flesta.

 

[Falumas]

Jag brukar proofa med att skriva ut små bilder tills jag blir nöjd och sedan fläska på med storutskrift. Det kan dessutom vara bra att ha 9 olika varianter på ett 10x15 och proofa den bilden där den skall visas. Hjärnan ställer ibland till det, om der finns något färgstarkt i närheten.