ÅkeK
Aktiv medlem
Nja, en trend:
Är en förändring
Kan ses nu
Är svår att själv påverka
Har en riktning, dvs kan öka eller minska
Sen kan man också se trender som mer långvariga till skillnad från ett mode som är snabbare övergående.
Är vinjettering på modet?
- Trådstartare raunavaara
- Start datum
Nja, en trend:
Är en förändring
Kan ses nu
Är svår att själv påverka
Har en riktning, dvs kan öka eller minska
Sen kan man också se trender som mer långvariga till skillnad från ett mode som är snabbare övergående.
raunavaara
Aktiv medlem
Sen kan det vara svårt att avgöra om det är en trend eller ett mode innan man sett slutet på det. Hur som helst tycker jag sorgkanterna är fula, dom finns i en hel del av de bilder som är aktuella i Fotoasidan bildpoler mm. Jag vill inte peka ut någon specifikt, men de som är intresserade kan säkert upptäcka "trenden" själv.
ebermark
Avslutat medlemskap
Säker på att du menar vinjettering nu, och inte nån slags svart ram som en del lägger på?..för "sorgkanter" låter inte direkt som vinjettering.
raunavaara
Aktiv medlem
Sorgkanter är nog en riktigare benämning, på ljusavfall mot kanterna. Men du förstår säkert vad jag avser med min tråd.
ebermark
Avslutat medlemskap
Njae, vet inte om jag kan hålla med om det
är ju ingen kant att tala om, utan en gradvis övergång. Skulle bara kolla så vi inte snackar om olika saker.
Ett exempel på sorgkanter är ju på CRT-skärmar, modell riktigt gamla, där det fanns svarta kanter runt själva bilden - inte fullt utnyttjande av bildskärmens yta alltså.
Vinjettering behöver inte vara nåt negativt, precis som vissa uppskattar kornet vid filmfoto. Som med alla andra dylika fenomen handlar det bara om att kreativt använda det till sin fördel. Går ju dessutom väldigt lätt att automatiskt kompensera för vinjetteringen utan nån större kvalitetsförlust, om den nu är oönskad.
Erik Schalin
Aktiv medlem
I alla tider som mörkrummet har existerat så har man använt den tekniken.
Man pjattar det man vill att betraktaren skall fokusera på eftersom ögat dras till ljusare partier.
Delar man vill tona ner efterbelyser man.
Tricket är att göra det snyggt.
Man pjattar det man vill att betraktaren skall fokusera på eftersom ögat dras till ljusare partier.
Delar man vill tona ner efterbelyser man.
Tricket är att göra det snyggt.
raunavaara
Aktiv medlem
Citat: " Tricket är att göra det snyggt." Då tänker och störs man inta av det.m Men när det är så överdrivet som jag ser nu är det inte snyggt.'
Erik Schalin
Aktiv medlem
Det går ju ut på att vara betraktarens diktator utan att betraktaren vet om det.
raunavaara
Aktiv medlem
-och det är ju anledningen till tråden. Är det bara jag som upplever det, eller är det fler. Vilka tycker det är snyggt? är det någon som tycker som jag att det är överdrivet och så vanligt att man ser det som en trend eller åtminstone modeyttring.
Att man framför allt i svartvitt foto "anpassar" dynamiken (som vi säger i audiosammanhang) genom att hålla ner kontrasten, mörkar himlar med efterbelysning och håller igen tunna partier, för att anpassa filmen kontrastomfång till papprets som har en hundra eller tusendel av det filmen kan prestera. Det är inte riktigt samma sak som att mörka kanterna på digitalbilder på de sätt jag ser.
När jag läser igenom inläggen ser jag att en stor del anser att det är snyggt någon rekommenderar mig att blunda, någon frågar om jag ser det 100 eller 1000 bilder o.s v. och någon förstår inte varför man startar en tråd i ämnet.
Det leder väl till att inse att det är bra och uppskattat, respektive att det är bara jag som ser och upplever det.
Därmed har jag fått svar på min fråga.
Senast ändrad:
gorse
Aktiv medlem
Jag skulle säga att det beror på (om det är snyggt eller inte). Jag _tycker_ att det ibland är snyggt men ofta skämmer. Om det sen är rätt eller inte har jag inte mandat att bestämma. Motiveringen är följande:
En vinjettering som sträcker sig in en bit i bilden kan ge lite ökad svärta i bilden som upplevs som ökad kontrast utan att påverka bildens centrala delar. Om kompositionen passar så ramar det in motivet och man kan få en effekt som centraliserar ögonfånget eller leder in ögat dit man vill. Det kan funka om det är smakfullt gjort och passar i komposionen. Det kan göra underverk om bilden innan saknar föremål i bilden som leder ögat dit man vill. Vinjettering kan gå åt skogen om vinjetteringen istället slöjar bilden i hörnen eller om man får mer svärta i nått av hörnen än vad bilden tål.
Jag tycker vinjettering kan rakt motsatt effekt om man får tunnelutseende på bilden. När jag för hundra år sen gick en studiecirkel i att måla tavlor sa läraren att det var snudd på dödsynd att måla så det blev en tunnel. Jag är i dag böjd att hålla med. Är vinjetteringen inte motiverad är det bättre att avstå eller hitta på nått annat trick om man prompt måste trycka på några knappar i photoshop. Kanske kan omvänd vinjettering funka? Vad vet jag.
Det jagt tycker är svårast så fort man mixtrar med en bild med vinjettering eller oskärpefilter är att... Nu har jag lite svårt att beskriva det jag mer känner än ser... att bildens textur förändras där man mixtrar med bilden. Om man tex kör vinjettering med filter så lägger sig ibland "mörkret" som en slöja över bilden heller än att det blandar sig i bilden. Det tycker jag skämmer. Likaså har bilden ett digitalt korn (nu menar jag inte riktigt brus även det kanske är det) som förändras när man vinjetterar eller kör oskärpa. Jag menar att bilden har en slags karaktäristik som inte blir lika när man tex frilägger saker och klistrar in i en annan bild. Är det äkta vinjettering har bilden samma karäktäristik över hela bilden.
Kanske är det samma effekt jag tycker mig se när man kör brusreducering alldeles för hårt. Vissa ytor slätas ut medan andra behåller sin karaktäristik. När det är blandad karaktäristik så skämmer det. Likaså om "kornet" är av olika typ och storlek så syns det obemärkt på nått sätt. Nu kanske nån vän av ordning säger att det är pixelpeeping, men jag tycker det syns på nått sätt även på utskrivna bilder eller vi normal betraktningsstorlek. Ungefär på samma sätt när vana photoshoppare lätt identifierar vilka filter nytillkomna photoshoppare har använt.
I det sista stycket vet jag att det låter som flum men jag hoppas nån förstår vad jag säger. I tråden om brus/skärpa har några snuddat vid vad jag yrar om.
En vinjettering som sträcker sig in en bit i bilden kan ge lite ökad svärta i bilden som upplevs som ökad kontrast utan att påverka bildens centrala delar. Om kompositionen passar så ramar det in motivet och man kan få en effekt som centraliserar ögonfånget eller leder in ögat dit man vill. Det kan funka om det är smakfullt gjort och passar i komposionen. Det kan göra underverk om bilden innan saknar föremål i bilden som leder ögat dit man vill. Vinjettering kan gå åt skogen om vinjetteringen istället slöjar bilden i hörnen eller om man får mer svärta i nått av hörnen än vad bilden tål.
Jag tycker vinjettering kan rakt motsatt effekt om man får tunnelutseende på bilden. När jag för hundra år sen gick en studiecirkel i att måla tavlor sa läraren att det var snudd på dödsynd att måla så det blev en tunnel. Jag är i dag böjd att hålla med. Är vinjetteringen inte motiverad är det bättre att avstå eller hitta på nått annat trick om man prompt måste trycka på några knappar i photoshop. Kanske kan omvänd vinjettering funka? Vad vet jag.
Det jagt tycker är svårast så fort man mixtrar med en bild med vinjettering eller oskärpefilter är att... Nu har jag lite svårt att beskriva det jag mer känner än ser... att bildens textur förändras där man mixtrar med bilden. Om man tex kör vinjettering med filter så lägger sig ibland "mörkret" som en slöja över bilden heller än att det blandar sig i bilden. Det tycker jag skämmer. Likaså har bilden ett digitalt korn (nu menar jag inte riktigt brus även det kanske är det) som förändras när man vinjetterar eller kör oskärpa. Jag menar att bilden har en slags karaktäristik som inte blir lika när man tex frilägger saker och klistrar in i en annan bild. Är det äkta vinjettering har bilden samma karäktäristik över hela bilden.
Kanske är det samma effekt jag tycker mig se när man kör brusreducering alldeles för hårt. Vissa ytor slätas ut medan andra behåller sin karaktäristik. När det är blandad karaktäristik så skämmer det. Likaså om "kornet" är av olika typ och storlek så syns det obemärkt på nått sätt. Nu kanske nån vän av ordning säger att det är pixelpeeping, men jag tycker det syns på nått sätt även på utskrivna bilder eller vi normal betraktningsstorlek. Ungefär på samma sätt när vana photoshoppare lätt identifierar vilka filter nytillkomna photoshoppare har använt.
I det sista stycket vet jag att det låter som flum men jag hoppas nån förstår vad jag säger. I tråden om brus/skärpa har några snuddat vid vad jag yrar om.
raunavaara
Aktiv medlem
Tack gorse, för ett mycket klokt och fint inlägg äntligen!
Light Head
Aktiv medlem
Jag tror att marknadsföringen av digitala redigeringsverktyg och böcker i ämnet skapar en viss typ av bilder.
HDR är väl ett bra exempel? Och alla "fusk"-HDR...
Om man fortsätter att vara lite filosofisk så tycker jag mig tydligt se att vissa typer av bilder kommer och går iom en ny generation fotografer. Ungefär på samma sätt som vi döper våra barn, det är alltid modernt med namn som kommer från 2 generationer bakåt.
HDR är väl ett bra exempel? Och alla "fusk"-HDR...
Om man fortsätter att vara lite filosofisk så tycker jag mig tydligt se att vissa typer av bilder kommer och går iom en ny generation fotografer. Ungefär på samma sätt som vi döper våra barn, det är alltid modernt med namn som kommer från 2 generationer bakåt.
raunavaara
Aktiv medlem
Du kan titta på veckans album, så ser du vad jag menar. Personligen tycker jag inte det är snyggt, men det är klart att alla tycker inte som jag.
MattiasL
Aktiv medlem
Jag tänker ungefär som du att det som ligger ett par generationer bakåt tas upp igen. Som det här med svartvitt, nödvändigt en gång i tiden för att det inte fanns nåt annat/bättre, sen ute en period, vidare comeback som något "genuint och äkta".
Vinjettering skulle kunna ha ett liknande arv. Vi, eller någon kompis, kan ha haft en risig kompaktkamera som vinjetterat en hel del. Nyare teknik brädar den gamla, men något från det gamla plockas upp som ett bildbehandlingselement i nästa tid, för att det talar till hjärtat på något sätt.
Eller vad vet jag...
