Annons

Är gyllene snittet trams?

Produkter
(logga in för att koppla)

Arleklint

Aktiv medlem
När många av oss fotograferar och när vi skriver våra kommentarer tänks och pratas det ofta om olika "regler". Exempel:

- En motiv skall inte centreras det skall placeras i ett gyllene snitt.

- En bild skall ha djup, lägg nått i förgrunden eller vad som helst, men bilden får inte vara platt.

- Macrobilder skall ha korta skärpedjup och rena bakgrunder.

- Ett porträtt skall ha skärpa på modellens närmaste öga

Hur viktiga är regler av denna typ för dig?
Hur ofta frångår du dom?
Hur ofta hänvisar du till dom när du kommenterar?

Tycker du som jag att det är kul att se bilder som bryter mot dessa regler, bilder som görs på nya sätt? Blir det inte rent av lite tråkigt och enformigt om alla bilder följer samma regler?

Vad tycker du?
 
Märker när jag kollar på mina bilder att de ofta verka följa dessa regler, även om jag inte alltid har dem i huvudet när jag är ute med kameran. De sitter liksom i ryggmärgen...

Visst är det spännande att se bilder som bryter helt mot dem. men det är inte ofta de blir bra. IMHO

/Janne
 
- En motiv skall inte centreras det skall placeras i ett gyllene snitt.
För mig skall ingenting. De som säger att den viktigaste punkten i ett motiv SKALL placeras i GS har missförstått mycket.
- En bild skall ha djup, lägg nått i förgrunden eller vad som helst, men bilden får inte vara platt.
Jag jobbar ofta med att skapa platta bilder utan djup. Inte de jag visar på FS utan de som jag visar för kunder och andra.
- Macrobilder skall ha korta skärpedjup och rena bakgrunder.
Typisk regel som kommer av teknikens begränsningar.
- Ett porträtt skall ha skärpa på modellens närmaste öga
Det var en ny regel för mig måste jag erkänna, trots några år hos duktig porträttfotograf...
Hur viktiga är regler av denna typ för dig?
Som man kan gissa, inte ett dugg viktiga att följa, bara att känna till och förstå orsaken till att de finns.
Hur ofta frångår du dom?
Aldrig, eftersom de inte finns för mig
Blir det inte rent av lite tråkigt och enformigt om alla bilder följer samma regler?
En bra bild är en bra bild, det är min regel.
Ofta tror man att man bryter mot en ”regel” när man egentligen bara följer en ”ny” regel.
Som på Sydsvenskan när jag jobbade där, många av de yngre fotograferna fotograferade bilder med huvudmotiver ut fokus och bakgrunden i fokus.
Det var så vanligt att det blev en regel för hur man bryter mot en regel.
:)
 
Hustomten skrev:
När många av oss fotograferar och när vi skriver våra kommentarer tänks och pratas det ofta om olika "regler". Exempel:

- En motiv skall inte centreras det skall placeras i ett gyllene snitt.

- En bild skall ha djup, lägg nått i förgrunden eller vad som helst, men bilden får inte vara platt.

- Macrobilder skall ha korta skärpedjup och rena bakgrunder.

- Ett porträtt skall ha skärpa på modellens närmaste öga

Hur viktiga är regler av denna typ för dig?
Hur ofta frångår du dom?
Hur ofta hänvisar du till dom när du kommenterar?

Tycker du som jag att det är kul att se bilder som bryter mot dessa regler, bilder som görs på nya sätt? Blir det inte rent av lite tråkigt och enformigt om alla bilder följer samma regler?

Vad tycker du?


Jo, det är kul.
Men att bryta en regel för brytandets skull blir ungefär samma sak som att följa en regel för regelns skull. Sen kan ju regelbrytandet för brytandes skull kanske ha en viss poäng ändå, det kan röra om lite grytan, skapa lite rotation.


Men visst vore det tråkigt om alla bilder följde samma regler. Och då även innehållsmässigt och motivmässigt. Omväxling förnöjer.

För mig så är det nog inte riktigt regler ändå.
Det är nog mer så att " Om du vill ha denna effekt kan detta vara bra"
Och det kan ju vara bra att veta kanske, sen måste man ju inte alltid använda sig av det.
 
Såhär står det i en matematisk uppslagsbok:
"Gyllene snittet: delningen av en sträcka AB med en punkt P, sådan att |AP|/|BP| = |AB|/|AP|.
Sätts |AB| = 1 och |AP| = a, så blir a den positiva roten till ekvationen a²+a+1=0, dvs
a=(roten ur 5 -1)/2. Sträckan BP får längden 1-a.
Proportionerna anses vara speciellt tilltalande för ögat."

Jaha? Någon anser det och då blir det en "gyllene regel" som måste följas? Vem hittade på detta från början? Minsta avvikelse och bilden anses ointressant alltså. Och jag som gillar att centrera mina bilder ;-)
 
Gyllne snittet

Gyllne snittet... Vad är det? Varför kan inte alla få fota som de vill? Håller med personen som skrev ovan: "En bra bild är en bra bild"

Varför ska folk komplicera det mer än så? Tror att många av de där reglerna är till för fotografer som helt saknar bildséende och talang för fotografiet som konstart. De måste ha regler som berättar hur de ska göra annars klarar de inte av det helt enkelt.
 
Re: Gyllne snittet

Danlo skrev:
...Tror att många av de där reglerna är till för fotografer som helt saknar bildséende och talang för fotografiet som konstart. De måste ha regler som berättar hur de ska göra annars klarar de inte av det helt enkelt.
Nej, de är reglerna är till för att berätta att trots tvåtusen år av brytande av ”regler” är det fortfarande så att vissa mallar är bra som utgångsläge för bildskapande och layout.
 
Nä, så kan man inte hålla på. Gyllene snittet kan väl passa bra emellanåt vid t.ex. rent avbildande eller dokumentär fotografering.
Placeringen bör ju avgöras av den känsla man vill förmedla.
Det finns en bok i komposition, jag har glömt såväl titel som författare.......och mitt ex. är borta sedan länge.
I varje fall hade den flera bilder av en kamelryttare i en öken. Hela motivet var alltså en kamel med ryttare och så en massa sand.
I boken placerades ryttaren in i bildens olika kvadranter (övre vänster, nedre vänster, övre höger och nedre höger)
Intrycken blev väldigt olika. Nere till vänster var ryttaren klart världens ensammaste människa, i övre högra delen var han öknens kung o.s.v. Ingen gång låg han i GS, han var i periferin.
Men jag minns också att då han var precis i mitten var det världens tristaste bild, helt utan spänning eller budskap.
Prva detta själva om ni har en liknande bild (båt på vatten, litet barn på stort gräsfält...ähhh, ha litet fantasi själva.....;-)) ).
Us
 
Jag hoppas att kamelryttaren red in i bilden. Annars bröt han mot en annan regel, eller att han red diagonalt, för då blir det plus i kanten ;)
 
Regler tycker jag är bra, genom att ge sig själv begränsningar så kan det få en att bli mer kreativ. De flesta fotografer, författare och regissörer begränsar sig i större eller mindre utsträckning, genom egna eller andras skrivna eller oskrivna regler.
 
Jag tror att regler och sånt är viktigare när man INTE känner till så mkt om dom. Då vill man gärna ha nåt att hålla i, man vill ha mer koll. Sen när man får det så blir nog reglerna mindre viktiga. Med mindre viktiga så menar jag att man inte tänker på vad som är "rätt", reglerna finns där mer som en kunskap, inte som en utstakad klar väg.
 
När man använder dessa som regler som regler, alltså att man inte får bryta mot dem, så har man helt missförstått dem. Det handlar inte om hur man får fotografera eller inte, det handlar om hur betraktaren kommer att uppfatta bilden.

När man har lärt sig hur de grundläggande kompositionerna påverkar hur en bild uppfattas så kan man använda det fullt ut. För att kunna bryta mot "reglerna" så måste man ju kunna dem, att bryta mot regler bara för att vara rebellisk ger ju inte bättre bilder.

En nybörjare kan dock börja tillämpa de enklare kompositionerna direkt, utan att kunna så mycket om det. På det sättet får man till mycket bättre bilder utan att först behöva plöja igenom alla misstag som finns.

En annan regel jag kommer att tänka på: "Fota aldrig i motljus". Naturligtvis kan man fota i motljus, och få till väldigt fina bilder, men det är också bra mycket svårare, och det är nog inte det första man ska ge sig på som nybörjare. För en "semesterfotograf" fungerar den alldeles utmärkt som regel eftersom det helt enkelt gör att man undviker en massa misstag för att man ger sig in på alltför svåra saker.
 
Guffa skrev:
En annan regel jag kommer att tänka på: "Fota aldrig i motljus".


Läste i en tysk fotobok från 30-talet att "man lär sig regeln 'solen i ryggen' men bilder tagna i motljus ofta kan ge intressantare bilder!" Så lite tips om hur man kan dölja solen bakom en skylt eller några trädgrenar. Objektiven var ju inte antireflexbehandlade på den tiden.

Skulle tro att så gott som varenda fotobok som nämner dessa regler också skriver att man kan bryta mot dem.

Man bör nog se dessa regler snarare som tips för att lättare lyckas med bilderna, men inte som fasta dogmer.
 
Re: Re: Gyllne snittet

mipert skrev:
Nej, de är reglerna är till för att berätta att trots tvåtusen år av brytande av ”regler” är det fortfarande så att vissa mallar är bra som utgångsläge för bildskapande och layout.

Jag instämmer Mikael om att det är bra att lite "ramar" att utgå från, framför allt som nybörjare. Efterhand som man sedan utvecklas ger man sig iväg utanför gränserna för att se vad som händer, likt ett barn som testar gränserna...;) Jag ser dessa "regler" som en liten erfarenhetsbank från duktiga fotografer, en bank som jag kan ösa ur för att försöka bli bättre.
På tal om regler: En bild SKALL ju alltid ha en "väldefinerad" skärpa. Eller? Kan en bild utan skärpa vara bra???
 
Alla bilder som man tar är ju inte ämnade för visning på fotosidan eller på annat sätt uttryck för ens konstnärliga ambitioner. Många bilder är dokumentära, eller bilder på nära och kära, eller helt enkelt minnesbilder. (jag använder kameran som anteckningsbok ibland). Den här rätt stora mängden bilder blir faktiskt ofta (men inte alltid) bättre om man tillämpar något slags kompositionsregel. Inte nödvändigtvis gyllene snittet, det finns flera andra enkla stöd för att göra en bild lite intressantare som tex diagonaler, tredjedelar och centrering m.m.

Kasta inte ut de här hjälpmedlen, de är rätt använda ganska bra, men bli inte slav under dem.
 
Nej, gyllene snittet är inte trams. Men det är inte straffbart att bryta mot denna regel vilket vissa medlemmar i detta forum tycks tro.

Det finns en hel del "regler" för hur man bör komponera sina bilder som det kan vara bra att känna till. Gyllene snittet är en av dem. Ett annat exempel är att vi i västvärlden läser från vänster till höger vilket påverkar hur vi upplever en bild.

Om du vill visa en uppförsbacke "bör" du således låta backen börja i vänsterkant och stiga åt höger för bästa effekt. Nu kan det ju vara så att om du fotar backen från rätt håll för att få den önskade lutningen så hamnar en ful lyktstolpe i vägen. Då ställs du inför valet att ta med stolpen i bilden eller fota backen från andra hållet och få "fel" lutning. I det här läget hade jag antagligen valt att ta bilden utan den störande stolpen. Det går ju eventuellt att flippa bilden sedan. (Å andra sidan kunde jag ha placerat stolpen i det gyllene snittet för att glädja alla gyllene-snittet-fans och fått rätt lutning på köpet.)

Kontentan av detta blir att de regler som alla talar om är hjälpmedel för att komponera dina bilder. Om du känner till reglerna kan du välja att bortse från dem när det inte passar men om du inte känner till dem så kan dina kompositioner bli lidande.

Duktiga fotografer känner till reglerna men de bästa har dem i ryggmärgen. De behöver inte rabbla igenom hela listan i huvudet, likt tyska ackusativobjekt, innan de trycker av bilderna. De vet när allting stämmer.
 
Jag ser det inte som regler utan som egenskaper för att förstärka en bilds uttryck. Det beror på motivet om någon sk 'regel' kan tillföra något. Dock tycker jag att dom ofta är användbara. Men dom är inte regler, man kan ta sin bild hur man vill utan att ha begått ett brott.

Makrobilder med en ren svart bakgrund uppfattar jag oftast som ett tråkigt tekniskt porträtt, ge liv åt bakgrunden !!
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.