macrobild skrev:
Daniel påstår att canon 1dmk3 kan uppvisa ett DR som motsvarar 13 steg, han jämför med 5d som han påstår ger 11 steg.Han menar att detta beror på 14 bitars A/D i 1dmk3
Jag påstår att det beror på att råfilen innehåller 14 bitar data (A/D omvandlaren har du blandat in själv).
macrobild skrev:
Daniel skriver sedan ungefär att bara för Canon 1dmk3har en 14bitars A/d så är kamernan en 14 bitars kamera.
Nej, jag påstår att en råfil med 14 bitars linjärt kodat data kan beskriva ett större tonomfång än vad vi kan göra med bara 12 bitar linjärt kodat data.
Observera jag har hela tiden talat om
datat i råfilen och inget annat. För att vi skall ha någon nytta av de ökade antalet bitar måste naturligtvis sensorn matcha detta, vilket mina tester antyder att 1D-MkIII gör. (Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara en omöjlighet.)
macrobild skrev:
Daniel förstår tydligtvis inte att kameratillverkare kan sätta in vad fan dom vill ända upp till 22bitar=Pentax. Sensorns DR är vad den är.
Intressant att du tror dig veta vad jag förstår eller inte. Visst kan kameratillverkaren sätta in en godtycklig A/D omvandlare i kameran, men så länge som bildfilen bara innehåller 12 bitars data spelar det ingen större roll. Pentax råfiler är 12 bitar precis som konkurrenternas kameror med motsvarande sensor.
macrobild skrev:
Jag tror mig veta att ingen sensor från Canon ger några 13 steg i dynamiskt omfång. Jag tror mig också veta att flertalet av Canons sensorer uppträder ungefär likvärdigt vad det gäller DR, (egna utvärderingar) även så gör Phil Askey.
Du tror visst en massa här, men du får nog förklara för mig varför Canon inte skulle kunna förbättra sina sensorer med tiden? Nikon påstås ha gjort ett stort språng med brusnivåerna i sina nya sensorer (vilket du tydligen inte har några problem att acceptera utan att ens sett det själv), som intressant nog också lagrar 14 bitars data i sina råfiler (jag förväntar mig en motsvarande förbättring i dynamiskt omfång från dessa kameror). En annan kamera med 14 bitars data i råfilerna är Fujis S5 pro, där det utökade dynamiska omfånget bekräftas i de flesta tester.
Mina egna utvärderingar säger att råfilerna från 1D-MkIII kan återge fler steg i gråkilen (Stouffer T4110) än tidigare Canonmodeller, vilket också överenstämmer med vad man skulle kunna förvänta sig av en sensor med förbättrat dynamiskt omfång och som kan lagra detta i sin råfil. Du har inte kunna visa på någon som har gjort motsvarande test med 1D-MkIII, så nej du får allt klämma ur dig mer "bevis" för att övertyga mig om motsatsen.
Den som är intresserad av att försöka upprepa mina mätningar kan hämta råfilen här:
http://daniel.nordling.nu/foto/Stouffer/
Där kan dels CR2 filen direkt från kameran och dels en tiffil med rådata som kan läsas av exempelvis Photoshop hämtas. För den som använder Photoshop kan det vara värt att känna till ett par egenheter: Photoshop kastar bort en bit data när man arbetar i 16 bit läget, så de mätvärden vi läser av med pimpetten är hälften så stora som de i verkligheten är i råfilen. Pimpetten mäter bara rätt vid 100% förstoring, i andra förstoringar mäter den på interpolerat data vilket gärna blir fel. Använd inte punktprov, utan istället 11x11 medel annars stör bruset mätningarna för mycket.
macrobild skrev:
Att skilnaden i ett kamerahuset , dvs ha en 12 bitars eller en 14 bitars A/D med de sensorer vi talar om inte ger någon större skilnad i en bild som kan ses. DVS -Kan skilnader ses överhuvudtaget i bilder som sedan skall presenteras på papper/utskrift eller på monitor? Själv har jag tagit ett antal bilder med 1dmk3 och 5d , med samma exponering, jag kan inte se några skilnader alls vad det gäller återgivning från det svartaste till det vitaste ej heller vad det gäller brus eller förlorade detaljer i skugga.
Mikael
Nu börjar du komma in på mer intressanta resonemang, vad kan vi egentligen "se"?
Jag påstår att jag kan mäta skillnaden mellan råfilerna från 5D och 1D-MkIII (vilket jag i min enfald trodde skulle uppfattas som något intressant, men tydligen var det att svära i kyrkan), vilket inte är någon garanti för att vi skall kunna "se" skillnaden.
Kan du själv se skillnaden mellan en välexponerad kompaktkamera och en digital systemkamera vad det gäller återgivningen från det svartaste till vitaste (bruset skiljer förmodligen påtagligt). Kan du se skillnad på ett fotopapper som kan återge 7 exponeringssteg mot ett som bara kan återge 5? Över huvudtaget vad är det vi "ser" egentligen.
I efterbehandlingen kan vi påverka bildens kontrast och tonomfång med en rad olika verktyg, vad säger det oss om bildresultatet. En del hävdar att det bara är "prints" som kan jämföras, andra att en kallibrerad skärm duger väl så bra.
Det finns faktiskt ett sätt för oss att "se" skillnaden, och det är att fotografera gråkilar och efterbehandla dem för att visa mesta möjliga antalet tonsteg (som Dpreview gör i sina tester).
För vanliga motiv är skillnaden i de flesta fall förmodligen försumbar, även om ett större tonomfång skulle kunna ge ett par extra pixlar information i övergången till våra utfrätta högdagrar. 12 exponeringssteg är förmodligen mer än vi egentligen behöver, antagligen skulle vi kunna klara oss med ännu färre (10 eller rent av 8 exponeringssteg) bara vi exponerar rätt från början.
Min poäng är att skillnaden mellan en kamera med 12 eller 14 bitar data i råfilen kan jämföras med den skillnad vi hade mellan olika filmemulsioner, där diats tonomfång klart varierade (jämför Fuji Sensia och Velvia) och det oavsett vad motivets tonomfång var. Där de flesta av oss inser fördelen med det större tonomfånget som Velvia kan återge.
/Daniel
