NEX-5 versus Olympus E-PL1 - Milda makter!
.
För tfem dagar sedan var jag inne hos El-giganten och klämde på en NEX-5 med 18-55/3,5-5,6 OSS och en Olympus E-PL1 med Zuiko 14-42/3,5-5,6. Skillnaden var chockerande!
E-PL1 är den absolut plastigaste av alla kameror jag någongsin hållit i min hand. Har Olympus låtit Holga tillverka den???
Nu är jag i och för sig försiktig med hela begreppet "plastkänsla". Denna "känsla" är verkligen ingen pålitlig bedömning av en kameras kvalitet och hållbarhet (åtminstone så länge man inte är material-ingenjör e.d.). Det finns ju plast som är starkare än stål.
Sedan kollade jag objektivet. Ännu mera plast förstås. Men vad värre var - när man vred på zoom- och fokusringarna så gick det trögt, ojämt och ryckigt. Som dåligt bearbetad plast mot annan lika dåligt bearbetad plast. Och det lät "kras", "kras" hela tiden.
Har alltså inte klämt på Olympus bättre modeller, eller några av Panasonics, men zoom-objektivet blir ju detsamma, och det kändes som sagt inte alls roligt.
***************************************
Därefter gick jag och klämde på NEX-5:an. Svårt att föreställa sig större ytterligheter - en härlig känsla! Huset kändes inte det minsta plastigt (kan ju bero på att det är en magnesiumlegering). Och objektivet - metallhus - inte precis vad man väntar sig i den här prisklassen. Zoom- och fokusringarna gick jämt och mjukt, som sammet. Och det var helt tyst (säkert gjort med tanke på video-funktionen). Inget tvivel om att snäckorna är av metall, och skurna med precision.
Tro det eller ej, men det var faktiskt lite Leica-känsla över NEX-5:an!
Jag skulle faktist inte vilja ha en E-PL1 ens om jag fick den gratis. Det kändes som att fotoglädjen dödades i samma ögonblick som jag tog i den. Helt klart inte en kamera för mig.
***************************************
I förrgår fick jag möjlighet att avrunda det hela genom att klämma på en Samsung NX10 (det är anledningen till att jag inte skrev något direkt, ville först ha "sniffat på" alla f.n. tillgängliga spegellösa system. OK, huset var inte lika extremt plastigt som E-PL1-huset, men inte i närheten av NEX-5:ans metallhus, som inte känns plastigt alls förstås. Och Samsung-objektivet 18-55/3,5-5,6 OIS var rejält plastigt. Kanske var NX10-gluggen en liten aning bättre än Olympus, men inte mycket. Ljusår ifrån NEX-objektivets sammetsmuka gång.
Jag har inte heller tagit några bilder (det fanns inga batterier i kamerorna), men det finns ju redan tillräckligt med bilder publicerade för att bilden ska vara rätt klar - NEX-kamerornas sensorplatta ligger klassen över de andras. Om bilderna jag kommer att ta (när jag har skrapat ihop sekinerna) med NEX-5 inte blir tillräckligt bra, så har jag fullt klart för mig att begränsningen inte ligger i kameran i alla fall...
Det fanns i mitt fall ett annat kriterium som var överordnat alla andra. Jag har länge sökt en kamera med en stor sensor, som vi har i de vanliga DSLR-kamerorna, men som trots detta skulle gå ner i min jeans-byxficka. Jag har tidigare tittat på Canon G11. Den går ner i fickan, men har en liten sensor - mindre än min lillfingernagel. Har också tittat på Sigma DP1/DP2. Otroligt seg autofokus, det sämsta jag någonsin har stött på. Inte användbar för rörliga motiv. Och sedan tog det 4-5 sekunder innan den var redo att ta nästa bild. Dessutom håller Samsungs sensorer inte alls samma klass som Canon och Sony.
OK, Olympus och Panasonics spegellösa har funnits ett tag, och de är ju märkbart mindre än vanliga DSLR-kameror. Men inte ens deras minsta gick ner i min jeansficka. Och Samsung NX10 är ju ännu större.
Men NEX-5:an med pannkaksobjektivet fick plats i min jeansficka. Äntligen!
18-55-zoomobjektivet fick plats i den andra fickan (fast det putade faktiskt ut mer än kamerahus + pannkaka gjorde).
Nu återstår bara att skrapa ihop tillräckligt med flis...
