MÅSTE verkligen eftertanken vara krank och blek? Verkar lite deprimerande tycker jag, att bara få vara medveten i och om sitt nu om man är lätt tagen av någon åkomma.
Eftertänksamhet utföres gärna i ett piggt och glatt tillstånd, då är man som mest produktiv. Både ur ett praktiskt och ett konstnärligt hänseende.
Självklart, fast Anders ska hållas i strama tyglar
Därav svaret han fick!
Kontemplativ fotografering för mig kan jag lättast beskriva så här (med ett exempel från den analoga tiden):
Hade under c:a ett halvår passerat ett antal objekt som jag tänkte att de måste plåtas. De var belägna efter ån Lagan. Du vet hur det är med "borde fotograferas"; stannar ofta vid tanken.
Men jag tog min gamla bladare 500 c/m med 80mm-glugg, stativ och Quantum exp.mätare, packade ned matsäck för kvällsmat plus kastspö och flugspö och gav mig åstad.
Parkerade bilen och gick ned till ån. Tyckte ljuset låg lite fel. Blir bättre om en timme tänkte jag efter att riggat kameran. Började fiska och drog några abborrar som släpptes tillbaka. Lade mig på marken och vilade lite samt tänkte på allt och intet.
Sakta såg jag rätt ljus komma och mätte in exponeringen samt föreställde mig skärpedjupet. Exponerade 2 bilder, drack lite vatten och vandrade vidare till nästa motiv. Här ville jag ha lite mer motljus så det blev att vänta en halvtimme efter att satt upp kameran. Drack en lättöl, låg och rökte. Motljuset kom men inte som jag tänkt mig. Fick annan idé och flyttade kameran ettt par meter samt plåtade 2 exponeringar mer ur grodperspektiv.
Tog fram kvällsmaten, sedan somnade jag en timme på marken efter avnjuten kvällsvard för de 2 sista motiven skulle plåtas i skymningsljus. Det hade inte kommit ännu så det blev ett par pipstopp ocg abborrfiske i avvaktan.
Sen kom rätt ljus, men jag var inte nöjd med uppställningen så jag vankade av och och funderade. Solen sjönk ytterligare och plötsligt kändes uppställningen rätt. Tog två exponeringar med trådutlösare och luckslutare öppen och endast centralslutaren aktiv på 1/8 sek. Räckte sedan med att gå 5 meter och vinkla kameran ett kvarts varv, röka en pipa till så var sista motivet i rätt ljus. 2 exponeringar till.
Sedan satt jag på en stubbe i en halvtimme och kände mig fullständigt lugn och harmonisk (ett undantagstillstånd för orolig själ som jag).
Tog flugspöet för att försöka lura en av de fåtaliga öringar som då fanns i ån. Fick ingen, däremot en fet mört som återbördades.
Drack sista kaffet, packade ihop prylarna i bilen som nu låg tre kilometer bort. Stoppade pipan ännu en gång och körde hem. Kände mig fullständigt tillfreds och somnade gott efter att pussat frugan.
10 timmar, 8 exponeringar och 4 motiv precis som jag ville ha dem. Faktiskt bättre i ett av fallen. (Framkallade filmen i dosa dagen därpå ), lät torka och kopierade på Galleripapper.
Resultatet av den lilla expeditionen fyllde mig med sådan glädje och problem jag funderat på tidigare kändes inte som problem längre.
Det är vad jag menar med kontemplativ fotografering och det är dit jag försöker återvända fast nu med dslr. Det var därför jag skaffade en A900 plus ett par Zeissoptiker som privatutrustning, trots att jag blev utfattig på kuppen.
Använder den som en mellanformatare och besöker motiv som jag sett tidigare och "som borde fotograferas".
Har till viss del lyckats återskapa den här känslan på det viset (men en del av spänningen har gått förlorad för givetvis tittar man på resultatet och histogrammen på kamerans lcd). Fast det blir inga 100 exponeringar på 4 motiv. Kanske 12-15. Väntan på det perfekta ljuset kan kanske många uppleva som stressigt, men på mitt sätt är det en lisa för själen och hjärnan blir rensad på idiotiska tankar/rädslor o dyl.
För att riktigt uppskatta den här typen av plåtning kanske man bör ha ett antal år som pressfotograf i tidsnöd bakom sig, men jag tror inte det är nödvändigt.
Mvh/Lennart
