Jan-Peter Lahall är en av Sveriges främsta natur­fotografer. Han har hittills gett ut elva böcker varav den tidlösa ”Så skimrande” utsågs till Årets Pandabok 2001. I datorn ligger betydligt fler manus. Lahall håller samma höga tempo som han alltid gjort.

Text: Amy Lagerman
Naturbilder: Jan-Peter Lahall
Reportagebilder: Magnus Fröderberg 

Jag knackar på dörren alldeles för tidigt, mest för att säkerställa att jag har kommit till rätt adress. På grund av en felhörning av klockslaget på radion har jag kört effektivt utan stopp och ligger en halvtimme före planeringen. Det är alldeles stilla på gården där jag har parkerat. Solstrålarna lyckas bara ibland tränga igenom de gråa molnen som svävar högt över hustaket. Snett bredvid det röda huset växer flera fruktträd upp ur en tjock vitsippematta. Mellan de knoppande grenarna pågår en hektisk aktivitet. Småfåglar i alla storlekar bjuds på en brakfest från flera fågelmatare som är fyllda till bredden med frön och nötter.

Inifrån huset hör jag snabba steg i en trappa innan dörren öppnas av Jan Peter Lahall, en av Sveriges främsta naturfotografer. Han skrattar bort att jag kommer för tidigt och bjuder in mig.
– Men du får vänta lite grann, för jag har varken hunnit duscha eller äta frukost än.

Lahall visar mig till en skön fåtölj framför brasan i vardagsrummet, och jag passar på att kika igenom hans webbsida under tiden han gör sig i ordning. Det är alldeles stilla. Genom ett fönster ser jag sjön Tysslingen som är ett kärt och återkommande Lahall-motiv, och snart har jag sällskap av husets herre igen. Strax därpå ansluter sig Fotosidans fotograf Magnus Fröderberg till oss.

Ändrade villkor

I dagarna har J-P Lahall lanserat sin nya webbsida. Här ska J-P sälja sina bilder som tavlor via Imagedesk, och dessutom kan kunderna prenumerera på fotografier och ladda hem en ny bild per dag. Det gäller att alltid testa nya vägar, jämfört med hur marknaden såg ut för drygt tjugo år sedan så är det mycket besvärligare att få ihop ekonomin i dag.

– Branschen har verkligen blivit jättetuff, säger J-P Lahall.
– Kunderna som förut köpte bilder har i dag köpt egna kameror. Det är många människor som är intresserade av att fotografera nu för tiden. Många ger bort sina bilder eftersom de bara fotograferar på hobbynivå. Bildmarknaden har aldrig varit mer levande, men villkoren sätter yrkesfotograferna i ett lite besvärligt läge.

Som exempel berättar Lahall om att han tog kontakt med en av sina gamla kunder nyligen: en reklambyrå som förut regelbundet köpt bilder av honom. Byrån förklarade att de numer hade tecknat avtal med en finsk bildbyrå som gav dem näst intill obegränsat med bilder för endast 6 000 svenska kronor per år.

– I dag är det nästan ett måste för fotografer att hålla föreläsningar och kurser och ge ut böcker för att ekonomin ska gå runt.

Hittills har jag faktiskt tackat nej till alla förfrågningar eftersom jag vill fotografera själv. Men fotografiet i sig är svårt att överleva på.
Marknaden är nästan övermättad av bilder.

Det hörs att Lahall är bekymrad över läget. Det påverkar också råden han ger alla unga fotografer som brinner för naturbilden.
– Nu för tiden råder jag alla som kontaktar mig med frågor att skaffa en utbildning och en anställning och att fotografera vid sidan av. Det är så viktigt att ha något att falla tillbaka på för att slippa oroa sig hela tiden. Det tänkte jag inte så mycket på förr.

1983 startade Lahall sitt företag, och bara två år senare kunde han leva på intäkterna från bildförsäljningen. Omsättningen ökade stadigt fram till 2000-talet då företaget drog in närmare 3,5 miljoner genom bland annat fotografiförsäljning genom bildbyråer i bland annat Japan, Australien, Tyskland och USA. Sedan slog digitalkameran igenom.

– Alla mina diabilder som låg hos bildbyråerna blev värdelösa. Byråerna fick så många digitala filer att de inte tyckte att det var ekonomiskt försvarbart att skanna in diaduplikaten. Sedan dess har de digitala bildförråden snabbt och stadigt fyllts på, och den trenden lär inte avta.

Eftersom J-P inte hade användning för diaduplikaten lät han bildbyråerna världen över köra dem i dokumentförstörarna, men lät skanna in 2 100 av sina bästa original. Under ett par år levererade han ett hundratal bilder till en reklambyrå som skapade de digitala bildfilerna åt honom. Sedan ställde han dem själv och städade även upp dammpartiklar som följt med skanningen. Kunskapen hade han från alla gånger han själv gjort repron till sina fotoböcker.

– En bra naturbild blir ju aldrig sämre, så jag ser det som en investering för framtiden. Jag är fortfarande med i några bildbyråer, som till exempel Getty Images, men det går inte längre att försörja sig på enbart försäljningen därifrån.

Som om det inte redan var svårt att överleva som naturfotograf så har en del medier dragit ner på budgeten för bilder. Antingen skickar de med reportern en kamera och nöjer sig med bilden skribenten kommer tillbaka med, eller så använder de ett fotografi och gör upp med upphovsrättsinnehavaren utifall denne hör av sig.

– En kollega fick ett samtal från en rikstidning som hade gjort ett reportage om hans hemort. De bad om att få visa fotografens bilder i reportaget, men de ville inte betala för bilderna. Han tackade nej, men det är ju inte alla som har samma integritet.

Av David Elmfeldt

Publicerad 2016-01-04.

Läs mer

Reportage

Bildkritik - tema Porträtt med proffskritik av Therese Asplund

Reportage

Staffan Widstrand - Med blick för det vilda

Reportage

På fotouppdrag i Sahara