Utställning
Simon Johansson fick förra året Lennart af Petersenspriset – Stockholm stads fotopris – och visar nu upp en del av sitt Stockholmsmaterial på Stadsmuseet i Stockholm.
Två dagar före vernissagen pågår ljussättningen för fullt. Utställningsrummet kommer att vara mörklagt, med spotlights som belyser de svartvita bilderna på väggarna.
En del av bilderna finns med i hans bok ”A Familiar Place” från 2018, medan andra är gjorda de senaste åren.
I ena hörnet av rummet finns en diskret öppning, och där innanför visas ett bildspel med nytagna polaroider från Gamla stan. Det vill säga Simon Johanssons Gamla stan, som är något annat än turistversionen.
Hur har Stockholmsbilderna kommit till?
– Jag bor i Gamla stan och har alltid kameran med mig. Det är enda sättet för mig att få till de här ögonblicksbilderna. Jag går sällan ut med målet att gatufotografera. Det måste bara ske helt naturligt.
Men en stor del är mer av porträtt – hur har du arbetat med dem?
– Där är det annorlunda; i de fallen bestämmer jag tid för ”sessions” med dem. Det är personer som jag antingen har stött på någon gång på stan, eller så har jag fått kontakt via till exempel Gamla stan-grupper på Facebook.
Du har fått priser med anknytning till Lennart af Petersens, Sune Jonsson och Bruce Gilden – en mycket fin skara. Är det i deras fotografiska värld du känner dig hemma?
– Ja, på sätt och vis. Jag är inte lika dokumentärt inriktad som Lennart af Petersens, utan mer sökande. Jag söker det udda och lite konstiga. Sune Jonsson hade i och för sig också en dokumentär inriktning, men han var ändå lite mer poetisk. Det känner jag igen mig i. Och Bruce Gilden… ja, framför allt så gillar jag hans tidiga stadsbilder.
Simon Johansson på plats i lokalen. Två dagar före vernissagen pågår ljussättningen för fullt. Utställningsrummet kommer att vara mörklagt, med spotlights som belyser de svartvita bilderna på väggarna. Foto: Peter Wiklund
Hur har dina böcker kommit till; är det fokuserade projekt eller mer av sammanställningar av bilder du tagit?
– Den första boken om Öland byggde på att jag upptäckte att jag hade en massa bilder därifrån som jag tyckte var bra. Men i de tre böcker jag gjort efter det har jag jobbat målmedvetet i projekt med en bok som slutmål. Det är jätteviktigt för mig att ha en deadline, som en bok eller utställning.
Du har gjort böcker med bilder från Öland och Stockholm – två ställen som du känner till väl. Föredrar du sådant som är välbekant?
– Ja, det har jag alltid gjort. Det är lättjobbat när jag känner människorna och har koll på miljöerna. Men nu håller jag på med en bildserie från Neapel, som jag har ett helt annat förhållande till.
Hur kommer det sig att du har fotograferat där?
– För tre år sedan gick jag en workshop med Anders Petersen i Neapel, och fastnade för staden direkt. Den är lättfotograferad. Det är en sliten stad, med vänliga människor som det är lätt att få kontakt med. De bor ofta trångt och använder därför stadsmiljön som ett extra vardagsrum. Nu har jag varit i Neapel fyra gånger, men kommer åka dit en gång till – jag är inte helt klar med staden än.
2 Kommentarer
Logga in för att kommentera