Samsung har utvecklat en sensor för mobiltelefoner som har 108 megapixel. Sensorn är inte bara ovanligt högupplöst, den är också ovanligt stor vilket ger lågt brus och stort dynamiskt omfång.
Sensorn kallas Isocell Bright HMX och har storleken 1/1,33 tum. Det innebär cirka 9,6 x 7,2 mm vilket är ungefär tre gånger större än en konventionell 1/2,5 tums mobilkamerasensor. Jämfört med entumssensorer som finns i de flera kvalitetskompakter är Isocell Bright HMX cirka 40 procent mindre.
Färgfiltret är uppdelat i färre färgrutor än den svartvita sensorn. Det innebär att under varje färg ryms fyra pixlar och ger en möjlighet att slå samman pixlar till ett 27 megapixelläge. Nackdelen är att 108 megapixelläget kräver mer processorkraft än med ett konventionellt färgfilter.
Sensorn kan leverera video i 6K-storleken 6016 x 3384 med 30 bildrutor per sekund.
En annan processorkrävande uppgift är sensorns förmåga att lagra bilder med flera olika ISO-iställningar samtidigt. Troligen innebär tekniken att flera exponeringar med olika ISO sammanfogas. Detta kan ge både bättre låg- och hög-ISO-egenskaper.
Den kinesiska telefontillverkaren Xiaomi kommer att presentera minst en produkt med denna sensor under hösten.
Det här är intressant, det är inte orimligt att en hel del av den här teknikutvecklingen kan dyka upp i större sensorer vartefter. Annorlunda formulerat: här kan vi nog se lite tecken på hur sensortekniken i en kommande RX100 VIII kan se ut och ett tag efter det, vilken teknik som kan dyka upp i en Four Thirds-kamera. Och givetvis med tiden i APS-C-, småbilds- och mellanformat också.
Det har ju länge varit ett känt faktum att det är viktigare - för bra detaljteckning - med hög luminansupplösning än hög färgupplösning. Något man alltså utnyttjar här. Det pekar också på möjligheter till meningsfulla nedsamplingar (där vi landar över 20 MP) om man har tillräckligt många pixlar från början. Plus att så här små pixlar nog kan öppna upp en del intressanta ytterligare möjligheter med dual-pixel-AF (och kanske på sikt rentav quadruple-pixel-AF).
För lite perspektiv: Notera att den här pixeldensiteten skulle ge runt 1200 megapixel i en småbildssensor. Eller, med ett språkbruk vi nog förr eller senare får börja handskas med, 1,2 gigapixel :-)
Frågan är vem som egentligen efterfrågar denna hysteriska upplösning. Man måste ju skriva ut flera meter stora bilder för att det ska "behövas". Gemene man märker ju inte ens att dagens mobilkameror fullständigt brusreducerar sönder resultatet från de ändå ganska bra kamerorna. Vad ska de ha fler pixlar till? Och, den som behöver bra bildkvalitet lär ändå köpa en dedikerad kamera.
Själv har jag äntligen insett att mobilkameran är användbar när man fotar i råformat. Helsike vad mycket info det finns i bilderna som är helt borta i JPG!
Det är ju inte bara stora utskrifter som tjänar på hög upplösning - du får även bättre praktisk DR, snyggare tonskalor, bättre möjligheter till korrigerringar (både att göra större och mer exakta sådana) och inte minst möjligheten att beskära - digital zoom. Allmänt: En baksida av Bayer-tekniken är ju ganska låg informationskvalitet per pixel, något man kan åtgärda med hjälp av rejäla nedsamplingar, t.ex. 9:1 eller 16:1. Ökar vi informationskvaliteten per pixel får vi bildfiler som är måttligt större än idag (mätte i megabyte), men innehåller mycket mer och exaktare bildinformation.
Diffraktion finns ju där hela tiden, det är först med hög upplösning vi kan börja se den - och därmed på allvar försöka kompensera för den, till exempel genom smart uppskärpning.
Tänk på att så här högupplösta bildsystem redan finns idag, till exempel inom litografin man använder för tillverkning av elektroniska komponenter, så det är inte så att upplösningen är bortkastad. Det finns teknik för att hantera den.
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
6 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det har ju länge varit ett känt faktum att det är viktigare - för bra detaljteckning - med hög luminansupplösning än hög färgupplösning. Något man alltså utnyttjar här. Det pekar också på möjligheter till meningsfulla nedsamplingar (där vi landar över 20 MP) om man har tillräckligt många pixlar från början. Plus att så här små pixlar nog kan öppna upp en del intressanta ytterligare möjligheter med dual-pixel-AF (och kanske på sikt rentav quadruple-pixel-AF).
För lite perspektiv: Notera att den här pixeldensiteten skulle ge runt 1200 megapixel i en småbildssensor. Eller, med ett språkbruk vi nog förr eller senare får börja handskas med, 1,2 gigapixel :-)
Själv har jag äntligen insett att mobilkameran är användbar när man fotar i råformat. Helsike vad mycket info det finns i bilderna som är helt borta i JPG!
Tänk på att så här högupplösta bildsystem redan finns idag, till exempel inom litografin man använder för tillverkning av elektroniska komponenter, så det är inte så att upplösningen är bortkastad. Det finns teknik för att hantera den.