Merläsning
Annons
Så förenklar och effektiviserar AI vardagen för fotografer
Annons
Som fotograf eller videograf vet du att kreativiteten ofta kommer när du minst anar det – på väg till en location, i bilen efter ett kundmöte, eller mitt under en plåtning när ljuset faller på ett sätt du inte förväntat dig. Men i ett yrke där fokus ligger på att fånga ögonblick, är det lätt att egna tankar, bildidéer eller feedback från kunden glöms bort.
Läs mer...





















6 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det har ju länge varit ett känt faktum att det är viktigare - för bra detaljteckning - med hög luminansupplösning än hög färgupplösning. Något man alltså utnyttjar här. Det pekar också på möjligheter till meningsfulla nedsamplingar (där vi landar över 20 MP) om man har tillräckligt många pixlar från början. Plus att så här små pixlar nog kan öppna upp en del intressanta ytterligare möjligheter med dual-pixel-AF (och kanske på sikt rentav quadruple-pixel-AF).
För lite perspektiv: Notera att den här pixeldensiteten skulle ge runt 1200 megapixel i en småbildssensor. Eller, med ett språkbruk vi nog förr eller senare får börja handskas med, 1,2 gigapixel :-)
Frågan är vem som egentligen efterfrågar denna hysteriska upplösning. Man måste ju skriva ut flera meter stora bilder för att det ska "behövas". Gemene man märker ju inte ens att dagens mobilkameror fullständigt brusreducerar sönder resultatet från de ändå ganska bra kamerorna. Vad ska de ha fler pixlar till? Och, den som behöver bra bildkvalitet lär ändå köpa en dedikerad kamera.
Själv har jag äntligen insett att mobilkameran är användbar när man fotar i råformat. Helsike vad mycket info det finns i bilderna som är helt borta i JPG!
Det är ju inte bara stora utskrifter som tjänar på hög upplösning - du får även bättre praktisk DR, snyggare tonskalor, bättre möjligheter till korrigerringar (både att göra större och mer exakta sådana) och inte minst möjligheten att beskära - digital zoom. Allmänt: En baksida av Bayer-tekniken är ju ganska låg informationskvalitet per pixel, något man kan åtgärda med hjälp av rejäla nedsamplingar, t.ex. 9:1 eller 16:1. Ökar vi informationskvaliteten per pixel får vi bildfiler som är måttligt större än idag (mätte i megabyte), men innehåller mycket mer och exaktare bildinformation.
Diffraktion finns ju där hela tiden, det är först med hög upplösning vi kan börja se den - och därmed på allvar försöka kompensera för den, till exempel genom smart uppskärpning.
Tänk på att så här högupplösta bildsystem redan finns idag, till exempel inom litografin man använder för tillverkning av elektroniska komponenter, så det är inte så att upplösningen är bortkastad. Det finns teknik för att hantera den.
Hur gör man? Jag ha fått för mig att om Airy-skivan täcker flera pixlar så kunde man lika gärna ersätta dessa pixlar med en lite större pixel.