Vi har provat Sonys senaste kameror
Fotosidans teknikredaktör Martin Agfors har provat Sonys nya kameror A7r II, RX100 IV och RX10 II. Han har dessutom gjort en intressant intervju med en japansk Sony-chef.
Sony höll så här i efterhand pressvisning för nya RX10 II, RX100 Mark IV och inte minst nya A7r II hos Pinewood Studios utanför London. Några hus längre bort på området höll de för övrigt på med nästa Bond-film. Att de visade upp sina nya produkter hos en filmstudio var förstås inte en slump. Sony är stora inom proffsvideo i allmänhet och även i biofilmvärlden. Inledningen av presseventet ägnades just åt professionell video, och proffsvideokameror något vi hoppar över här.
Lite mer relevant för oss var när man pratade om hur proffsprodukter ger teknik till konsumentprodukter och tvärtom. Sony ville framhålla att det är mer teknikutbyte mellan de olika segmenten idag än det var förr. Ett exempel är xavc-codecen för video som först tagits fram för proffsbruk, men som nu också används i konsumentkameror.
Huvudintresset från oss inbjudna journalister var ändå riktat mot de nya stillbildskamerorna. Men Sony framhöll flera gånger att för dem var det här inte bara några nya modeller, det var i första hand en lansering av två nya sensortekniker: Dels den nya flerlagertekniken i RX10 II och RX100 IV, dels bsi-tekniken i nya A7r II.
Sony RX10 II - Med RX10 II kan man ta osmickrande bilder av Fotosidans representant.
Sony RX100 IV - Nya RX100 Mark IV har fått en lite bättre sökare, men annars är det som med RX10 II: Det är sensorn som är den stora nyheten. Objektiv och kamerahus är sig likt.
Flerlagersensor i RX10 II och RX100 IV
Om vi börjar med entumssensorn i RX10 II och RX100 IV så handlar det om att man integrerat signalbearbetningskretsar direkt i sensorn, som ett lager bakom de ljusfångande pixlarna. Dessutom har man integrerat dram-minne direkt i sensorplattan som ytterligare ett lager. Det är det här man syftar på med flerlagerteknik, eller att sensorn är "stacked" som de säger på engelska.
Vad är då fördelen med detta?
Framför allt hastighet. Med kortare signalvägar kan elektronik arbeta snabbare med samma strömförbrukning (och värmeutveckling).
Sony hävdar att den nya entumssensorn har fem gånger snabbare utläsning än den tidigare generationen. Det här ger till exempel en nära nog global slutare, alltså en elektronisk slutare nästan utan jello eller skevning under utläsningen. Det möjliggör en kortaste slutartid på 1/32000. Det möjliggör video med 250 bilder/sekund i nära nog full HD-upplösning (1824x1026 pixlar), 500 bilder/sekund med 1676x566 pixlar eller 1000 bilder/sekund med 1136x384 pixlar. Bland de snabbaste konsumentkamerorna hittills har ju varit Nikons 1-kameror som klarar 120/400/1200 bilder/sek, men det är med lägre upplösningar.
Den här snabbheten är också grunden till att både nya RX10 och nya RX100 kan läsa ut 4k-video utan line skipping, man läser hela den använda sensorytan. Det här ger uhd-video (3840x2160) i 24/25/30 bilder/sekund, i 8-bitars 4:2:0 och som mest 100 Mbit/sekund. I den kvaliteten kan du spela in upp till 5 minuter långa klipp med RX100, medan RX10 som vanligt är begränsad till 29 minuter långa klipp. Ansluter du en extern videomottagare kan du spara okomprimerad åttabitars 4:2:2 via hdmi-porten. Till råga på allt kan du ta stillbilder medan du filmar i 4k.
Till det yttre är A7 II (till vänster) och nya A7r II mycket lika, den senare har också fått det nya lite tydligare greppet.
Bsi-sensor i nya A7r II
Det som ändå verkar ha väckt mest intresse bland Fotosidans läsare är inte oväntat nya A7r II och kanske i första hand dess bsi-sensor i småbildsformat och 42 megapixel. Sony säger att tekniken samlar in mer ljus, hur mycket mer var de lite vaga kring, de sa "mer". Men också att den nya sensorn har 3,5 gånger snabbare utläsning än den förra A7r-sensorn. Det här har man inte i första hand använt för att få snabbare serietagning, utan för att till exempel få en snabbare autofokus, man uppger 40 procent snabbare än gamla A7r. Hybridautofokusen har 399 fasdetekterande mätpunkter som är utspridda över hela 45 procent av sensorytan.
Men man framhöll också att nya A7r II också har en ny snabbare processor, att sensorn saknar lågpassfilter, att den har en helt ny slutare som skall kunna arbeta tystare, med mindre vibrationer och vara testad för upp till en halv miljon exponeringar. Dessutom har ju A7r II 5-axlig stabilisering via sensorn. Sist men inte minst har man ytterligare förbättrat sökaren som ger en mycket bra förstoring på 0,78 gånger, bättre än gamla Alpha 900 som ju hade en underbar sökare.
Även när det gäller video imponerar A7r II, men tro inte att den nu helt sätter A7s i skuggan. Bägge är bra på video, men på lite olika sätt. Nya A7r II kan ju spara 4k-video direkt på minneskort, något som A7s inte klarar. Men en av de saker som gör A7s så speciell är att den spelar in både 4k och Full HD helt utan line skipping, oavsett om du kör kameran i super-35-format eller utnyttjar hela sensorytan. A7r däremot spelar in 4k utan line skipping enbart när du kör den i super-35-format, men spelar du in 4k från hela sensorn, eller spelar in full HD med hela sensorn eller super-35-format så kör den line skipping.
Översatt till normal svenska innebär det här att nya A7r II är en mycket kompetent videokamera med en bra 4k-funktion, men att A7s trots allt fortfarande är en ännu vassare videokamera.
En pratstund med Sony
Vi pratade med en av de tillresta experterna från Sony Japan, Mr Suda Kairo, från Marketing Division i Tokyo.
Mr Suda Kairo, från Marketing Division i Tokyo
Är det här med bsi-teknik något specifikt för högupplösta modeller som A7r II, eller är det en teknik vi kommer att se i fler modeller?
– Det är en teknik som vi satsar på för framtiden, den kommer att användas i andra kommande modeller.
Även för aps-c-modeller?
- Det får framtiden utvisa, men ingenting är uteslutet svarade Mr Kairo med ett leende.
Kommer det här förbättra prestanda på riktigt stora bländaröppningar eller objektiv som inte är så telecentriska? (Alltså objektiv där delar av ljuset träffar sensorn i sned vinkel)
– Det skall det göra.
Så nu kommer det till exempel fungera bättre med Leica-vidvinklar?
– Nu är inte vårt huvudfokus hur andra tillverkares objektiv presterar, men generellt bör bsi-tekniken fungera bättre i alla de situationer när ljuset av något skäl inte kommer vinkelrät mot sensorn. Ett exempel på det kan nog mycket riktigt vara vissa kända trejepartsvidnklar.
Vad är orsaken till att man valt kopparbaserade ledare i den underliggande elektroniken istället för aluminium?
– Det möjliggör framför allt mycket högre hastigheter, snabbare utläsning.
Vi pratade en del om den nya slutaren i A7r II. Hittills har alla A7-modeller haft en relativt enkel slutare, som bland annat fått kritik för att ge vibrationer i A7r. Den nya slutaren är lite tystare och skall framför allt ge mycket mindre vibrationer i kameran. Många misstänker dessutom att det var den gamla slutarmodellen som gav A7s sin måttligt snabba serietagning trots att den kameran har en uppenbarligen mycket snabb sensor.
Finns det potential att den nya slutaren skall klara snabbare serietagning?
– För en kamera som A7r II tror vi att 5 bilder/sekund räcker bra.
Men i till exempel en framtida A7 III?
– Det är inte omöjligt, den här slutartekniken har stor potential.
Mr Kairo såg road ut när vi lite uppenbart fiskade efter nyheter om kommande kameror. Som alltid är representanter för kameratillverkare mycket försiktiga med att utlova något om framtida modeller, men det kändes ändå som Mr Kairo lite artigt villa antyda att det kan komma snabbare A7-varianter framöver.
Sony uppger att autofokushastigheten i nya A7r II skall vara 40 procent jämfört med gamla A7r. Men hur är den jämfört med A7 II? Här ursäktade Mr Kairo sig och hade en ett par minuter lång och ganska animerad diskussion på japanska med en tekniker innan han svarade:
– De är lite olika, men generellt skall nog nya A7r II fokusera minst lika snabbt som A7 II.
Stämmer detta är det goda nyheter, gamla A7r hade ju inte hybridfokus alls, så att den nya autofokusen är snabbare än den säger inte så mycket. Men om nya A7r verkligen har jämförbara autofokusprestanda med A7 II så är den riktigt bra.
Lite intryck
Om vi börjar med nya RX10 och RX100 så infinner sig en fundering: När vi nyligen testade Nikon 1 J5 kändes det besynnerligt att en kamera kan som ta stillbilder i råformat i 20 bilder/sekund med följande autofokus eller 60 bilder/sekund med låst fokus inte kan filma i 4k i mer än 15 bilder/sek. Med nya RX10 II och RX100 IV är det lite samma, fast tvärtom: Bägge har enormt imponerande 4k-filmning, men kan ta stillbilder i ganska måttliga 5 (RX10 II) eller 5,5 (RX100 IV) bilder/sekund med följande fokus. Med låst fokus klarar de 14 respektive 16 bilder/sekund. Det känns som om Nikons och Sonys ingenjörer skulle ta en lång lunch någon dag och lära lite av varandra.
Sony lade stor vikt vid att utläsningen i den nya entumssensorn var fem gånger snabbare än den gamla. Men då skall man komma ihåg att den gamla var ganska långsam jämfört med sina konkurrenter. Främsta skälet att gamla RX10 ganska snabbt hamnade i skuggan av Panasonics FZ1000 var just att den kändes lite långsam plus frånvaron av 4k-filmning.
Om vi går vidare till nya A7r II så var möjligheterna att praktiskt testa den nya autofokusen ganska begränsade: de mest rörliga motiven vi hade att tillgå var catering-personalen i lokalen. Dessutom varierade prestanda synligt mellan de olika förserieexemplaren Sony hade att visa upp. Vi fick inte spara några bilder från kamerorna eftersom de inte var riktigt färdiga ännu, så vi har inte kunnat detaljstudera utfallet från autofokusen. Men om vi utgår från intrycket av den snabbaste av de olika demo-kamerorna som vi fick tag i så är den nya autofokusen helt klart en stor förbättring jämfört med gamla A7r.
Med ansiktsigenkänning och på måttliga avstånd arbetade fokusen mycket snabbt och träffsäkert, precis som hos många Sony-kameror de senaste åren. När vi provade med adaptern LA-EA3 och några Alpha-objektiv fick vi ganska blandade resultat. Här beror prestanda på en kombination av kametan och objektivet och det är ibland svårt att veta vem som bromsar vem. Med korta Alpha-objektiv verkade det fungera bra, men när vi till exempel provade längre zoomar eller med en Alpha 300/2,8 blev prestanda lite blandade. Ibland gick det snabbt, ibland hittade den knappt fokus alls. Men här kan det bli bättre framöver. Fra till kamerorna börjar säljas lär Sony testa med alla sina Alpha-objektiv och troligen försöka optimera så de fungerar så bra som möjligt. Men det har de knappast hunnit med nu.
När vi provade med en Metabones-adapter och en Canon EF 28 mm f/2,8 IS USM fokuserade nya A7r II riktigt snabbt. Vi önskar vi haft ett mer krävande tredjepartsobjektiv, som en 70-200 eller liknande, att testa med. Mr Kairo var noga med att framhålla att även om de tycker det är trevligt att det fungerar bra med Metabones-adapter och tredjepartsobjektiv så är det ett område där de inte kan garantera resultat. De kan omöjligen hinna testa och optimera sina kamerorna för alla olika konkurrenters objektiv. Det kan man ju förstå.
Men vi tänker så här: Fungerar det ändå hyfsat med tredjepartsobjektiv och adapter så är det dels mycket imponerande, dels något som verkligen kan få Canon och Nikon att fundera. Ett av deras starkaste säljargument är ju deras stora objektivutbud och - även om de sällan säger det rent ut - det enorma utbudet av begagnade EF- och F-objektiv. Kan Sony på allvar börja utnyttja det utbudet hamnar A7-kamerorna i en mycket starkare marknadsposition.
Jämförande test pågår. Vill man få en känsla för en ny kamera är det enklaste just att göra saker sida vid sida med en kamera man känner till väl.
Hur är A7r II i övrigt då? Jo, den känns som A7 II, alltså lite förbättrat grepp jämfört med första versionen. Slutaren är helt klart lite tystare, vi uppskattar att fler knappar har blivit programmerbara. Allmänt känns hela kameran lite kvickare och rappare än sin föregångare.
En sak som dök upp när vi pratade med Sony-representanter var att de (och troligen de flesta andra kameratillverkare) tydligen blev riktigt tagna på sängen förra hösten när Samsung presenterade sin bsi-sensor till NX1. Ingen sa det rent ut, men man anade helt klart en lite missnöjd känsla av "det där var vår nyhet, vi skulle varit först med det där". Det är ju intressant att notera att både Samsung och Sony valt att arbeta med kopparbaserad bas i sina bsi-sensorer. Men Mr Kario var noga med att framhålla att det inte fanns något tekniksamarbete kring sensorer mellan Sony och Samsung.
Sony A7r II + metabones + Canon EF 24/2,8 = Sant! Med en vidvinkel fungerade det utmärkt med tredjepartsobjektiv på nya A7r.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
11 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Kommer A7R II att kunna användas tillsammans med objektiv gjorda för ex Nikon och Canon med bibehållen automatik då är detta en milstolpe
Det är ju säkert så att det blir mer intressant med ökad packningsgrad på sensorerna och fler sensorer kommer det bli samtidigt som kraven snarast ökar på prestanda trots detta.
Ibland undrar man ju om man skulle kunna gjort massor av detta tidigare men att det inte skett eftersom det inte funnits något större konkurrenstryck från andra tillverkare.
Själva idén med bakbelysta sensorer är ju gammal, i till exempel dyra astrokameror har det använts länge. Problemet har varit att det varit rejält dyrt att tillverka bsi-lösningar och med tanke på hur små produktionsvolymer systemkamerasensorer tillverkas i har vi varit många som undrat om det någonsin skulle bli kostnadseffektivt. Tekniken började ju logiskt nog användas först för konsumentändamål i riktigt små sensorer där den dels har större effekt och där tillverkningsvolymerna är många gånger större.
Men när så Samsung överraskande kom med sin bsi-sensor i aps-c-storlek i höstas var det ju bara en tidsfråga innan det dök upp också i småbildssensorer.
Det Samsung och Sony gjort är helt enkelt att de kommit på metoder att göra bsi-sensorer utan att det (av kamerapriserna att döma) blir speciellt mycket dyrare än med traditionell teknik. Kul och som så ofta blir man överraskad hur fort teknikutveckling kan gå :-)
Är det kantstrålar, vidvinkelobjektiv är det betydligt bättre med en BSI konstruktion. Kostnaden beräknades till ca 30% merför några år sedan och nyttan av BSI och pixelstorlek har Erik Fossum redogjort för ett antal gånger.
Att tillverkningsprocesserna hela tiden effektiviseras gör ju att det som tidigare troddes helt omöjligt plötsligt går att genomföra. Det är inte bara tekniskt möjligt utan helt plötsligt både ekonomiskt försvarbart och kanske t.o.m. en faktor som ställer de tillverkare i marknadsskugga som inte kan erbjuda denna teknik för framtiden. Tekniken påverkar ju lågljusegenskaper och tydligen även DR på marginalen och lämnar Canon ännu längre efter än de är idag när det gäller sensortekniken.
Martin, är det inte alltid så att vi gör för begränsade prognoser om framtiden för att vi alltid sitter fast i rådande referensramar. Detsamma har vi ju nu sett med AF-prestanda i spegellösa med hybrid-AF. Om man kan snabba upp utläsningen så dramatiskt som man gjort nu och dessutom förbättrat processokraften och dessutom lyckats förbättra batteritiden så är ju det ett rätt bra trapetstrick. De nackdelar man kan se med hybrid-AF kanske syns mindre nu med den snabbare processningen än tidigare.
Det jag undrar över nu är hur böjda sensorer funkar med antiskak. Är det ett problem tro.
Jag har länge hävdat att den stora framtida revolutionen inom kamerateknik kommer att handla om hastighet, både i infångning av data, utläsning och bearbetning av den. I den riktningen, dvs snabbare komponenter rent generellt, är ju teknikutvecklingen i allmänhet på väg, och där åker våra kameror så att säga med av bara farten (...) Det är alltså inte något trapetstrick, bara en naturlig följd av den generella utvecklingen av elektronikkomponenter.
Det jag tycker var mest intressant av Sonys nyheter är faktiskt stacked-tekniken. För mig flaggar den för en utveckling där vi till slut kanske har en en sensor som själv innehåller allt minne och bearbetningskapcitet i en enda stor komponent. Allt som behövs utöver det är en databuss till en lagringsenhet av något slag. Det blir lite som med enchipsdatorer, all teknik i en klump. Mikael kanske känner till detta, men finns det inte redan småsensor-kameror (t.ex. för övervakning eller processtyrning) som redan är "enchipskonstruktioner"? Utöver enkelheten borde sådan teknik kunna möjliggöra mycket högre hastigheter internt i kameran.
Lär varken komma utbytbara objektiv eller ens zoomar till kameror med kurvade sensorer. Inte för att det skulle vara alldeles omöjligt, men för att det inte skulle vara meningsfullt. Förutom att inte ett enda av marknadens befintliga objektiv skulle kunna användas, så behövs det en separat sensor med radius anpassad till just sitt speciella objektiv/sin brännvidd.
Sonys KW1 "parfymkamera" är den enda kameran på marknaden med kurvad sensor. Man kan förmoda att KW1 samtidigt är ett test från Sony på denna teknik, men inte ens till denna lilla sensor har de frått fram något zoomobjektiv, utan de använder ett fast 21 mm (ekvivalent) objektiv, med 1:2,0 som max-ljustyrka.
Edit: Hehe, vi har samma uppfattning här, Martin, men du var 1 min snabbare än mig med att skriva...
.
"Det jag undrar över nu är hur böjda sensorer funkar med antiskak. Är det ett problem tro. "
Japp, det skulle det bli. Kanske att Sonys BOSS-teknik (Balanced Optical SteadyShot) skulle kunna vara lösningen.
Enda fördelen med en helt platt yta är väl i så fall just för att göra antiskakrörelserna indifferenta i förhållande till det infallande ljuset som det ser ut idag.
Det är en lockande tanke i kompaktkameror där man antingen har en fast vidvinkel eller en normalzoom eftersom man då kan tillåta sig en extremare optisk konstruktion (häftigare prestanda i ett kompakt format) där man inte projicerar en plan bildyta.
Men i en systemkamera blir det sannolikt ganska plus/minus/noll: Du tjänar på det för vidvinklar och normalzoomar, men får krångligare optiska konstruktioner med teleobjektiv som ju naturligt ger ganska plan projiceringsyta och är hyfsat telecentriska. Plus att det inte fungerar med äldre objektiv. Jag har svårt att se vad man skulle vinna på det.
En systemkamera är ju en del av ett system och konstrueras utifrån många roller och att den ska klara olika slags objektiv. Allt från vidvinkel till långa telen.
De spegellösa är utan tvekan enklare att tillverka då de har inga eller få rörliga mekaniska delar. Efter att de dyra utvecklingskostnaderna är "betalda" kommer priset på dem att sjunka. Det kommer i sin tur att medföra många olika saker som gör att bildhanteringen kan optimeras
De bästa kamerorna kommer att levereras tillsammans med ej utbytbar optik..... Objektivets egenskaper kan maximeras och kamerans egenskaper likaså.
Tror att dessa två komponenter kommer att levereras som en enhet där man verkligen har tagit ut svängarna och kunnat gjort lösningen utan kompromisser. Sfäriska censorer är nog bara en parameter.
En fullformats "kompaktkamera" utan kompromisser inom ett begränsat brännviddsområde
Vi får väl se om jag får rätt eller delvis rätt i min vision om nästa steg