Rock- och modefotografen Emma Svensson har slagit världsrekord genom att bestiga de högsta topparna i alla Europas länder. Vi gjorde en lång intervju med Emma Svensson under projektets gång då hon även besteg bergstoppar i andra delar av världen.

Det handlar om ett ständigt driv och om att alltid vara nyfiken, säger Emma Svensson som nyligen kommit hem från sin senaste resa och som om bara några dagar lämnar Sverige igen. Emma dras till vackra platser där hon finner inspiration och där kan hon fotografera helt kravlöst för sin egen skull. Vi har bokat en intervju för att prata om Emmas senaste projekt: att bestiga det högsta berget i varje land i Europa.

– Bergsbestigningsprojeket började i augusti förra året. Från början var det lite kravlöst och spontant, men nu har jag blivit nästan besatt av berg och är full av idéer om sådant som jag vill göra. Genom detta projekt har jag också fått in en fot i en ny värld. Jag vill inte fotografera landskap, men gärna outdoor.

Det första berget som Emma besteg var Europas högsta berg Elbrus som ligger i Kaukasus.

– Det var jättejobbigt, för jag var inte direkt vältränad. Jag grät när jag såg toppen och insåg att jag faktiskt skulle klara det.

Att bestiga berg kom som en plötslig idé till Emma och genomförandet föregicks inte av en årslång intensiv träning. Istället anmälde hon sig till en expedition som redan hade fixat en guide, hon sökte visum och förberedde sig sedan genom att hajka i Sverige och på Island. I mars, drygt åtta månader efter att hon tog sig till Elbrus topp, hade Emma bestigit 43 berg. Och istället för att nöja sig med de 49 ursprungliga bergen har hon utökat listan.

– Nu är jag inne på att bestiga 70 toppar istället. Hinner jag göra det på mindre än två och ett halvt år kommer jag att slå ett världsrekord, men det det skulle i så fall mer vara en kul grej. Det är själva resan som är målet, att bestiga alla de där bergen.

Dåliga vägar. På väg ned för Goverla, det högsta berget i Ukraina. Det är ett av de lättare bergen att ta sig uppför men desto svårare att komma till början av vandringsleden. Bilvägen dit var verkligen helt värdelös.

Hoppar på nya idéer

Emma lever i en kappsäck för närvarande. När hon inte bestiger berg mellanlandar hon i Sverige och jobbar. Hon har hyrt ut sin lägenhet, men har avtalat med sin hyresgäst att hon bor där när hon är i Stockholm.

– Fast jag har skaffat en husbil som jag kommer att bo mer i framöver. Då blir det också smidigare att ta sig till bergen.

Mellan planeringen för bergsbestigningen och arbetet jonglerar Emma också ett antal andra projekt. Ett sådant är ett TV-projekt som kommer att visas i höst.

– Jag visste faktiskt inte ens att jag var intresserad av TV innan jag fick den här idén. Det är lite typiskt för mig, att jag hoppar på saker just när de dyker upp.

Till projektet skaffade Emma en lämplig kompanjon och tillsammans har de skräddarsytt formatet.

– Vi ville inte sända TV:n på en vanlig kanal, utan med en passande partner. Jag vill regissera, och efter att jag hittade en filmkamera hemma hos föräldrarna kände jag att det var dags.

Vackert och känslosamt. Maglic, högsta berget i Bosnien. ”Jag älskade Bosnien, så himla vackert där. Men samtidigt var det otroligt känslosamt att köra genom landsbygden där det var fullt med kulhål i husen från kriget. I skogen satt skyltar med dödskallar som varnade för minor. Jag var noga med att hålla mig till den officiella stigen.”

Ingen dödslängtan

Tillbaka till bergsbestigningen. Av Emmas ursprungliga lista över 49 bergstoppar erbjöd Alpernas Mont Blanc den mest utmanande och varierade bestigningen.

– Många berg bestiger man genom att följa en stig. Man blir visserligen trött, men det är inte tekniskt svårt. Mont Blanc var svårare. Stigen var brantare, det var en farlig passage över en glaciär och så måste man ta sig upp och ner för bergskammar den sista biten.  Innan du ens kan ta dig upp till toppen behöver du dessutom bestiga ett annat berg först, för att acklimatisera dig.

Sedan en tid tillbaka funderar Emma också på att ge sig på mer avancerade berg och rutter. I Skottland bestämde hon sig för att klättra en svår väg till toppen som krävde isyxor.

– Det var inte helt safe, men jag känner mig ganska trygg. Jag har ingen dödslängtan och bedömer riskerna innan jag gör något. Det är nödvändigt, för de flesta bergen bestiger jag på egen hand.

Andra berg, som till exempel Mont Blanc, kräver en guide. Det var på sin andra bergbestigning någonsin som Emma lärde känna en 62-årig guide med livslång erfarenhet.

– Honom har jag bokat möte med i Polen där vi ska bestiga ett berg i maj. En annan guide som jag lärde känna i Argentina kommer till Europa i sommar så att jag kan träna mer tekniskt avancerad klättring på flera av de bergen som jag har kvar i mitt projekt.

Under sina äventyr bloggar Emma när internet-uppkopplingen räcker till. Hennes berättelse omfattar inte bara målbilden, där hon står på toppen, utan ger läsarna en spännande inblick i resan dit.

– Jag vill berätta en annan story från bergen än den vi ofta hör annars. I bästa fall kan mina upplevelser och misstag inspirera andra att våga ta ut svängarna. Har jag ett livsmål så är det att inspirera andra.

Storm på berget. Höghöjdslägret på Elbrus i Ryssland. Det snöar och stormar dagen innan toppförsöket.
”Vi sov 12 personer tillsammans i en barack (till vänster i bild). Det var tur, för under natten hade alla tält blåst sönder. Vind kan verkligen vara ett av de största hindrena på ett berg.”

Följer säkerhetsprotokoll

Den gången som Emma var mest illa ute var när hon besteg bergtoppen Grauspitze i Liechtenstein.

– Det fanns ingen stig upp på denna toppen. Det slutade med att jag stod med bara tårna på en klippnisch som stupade 20 meter rakt ned och höll i en tuva. Det gick inte att klättra där, men efter ett tag lyckades jag komma ner genom att klättra i ett vattenfall.

Med sig ut i naturen har Emma alltid med sig en satellittelefon eller mobil.

– I Europa är hjälpen aldrig långt borta. Sedan följer man vanligt säkerhetsprotokoll, att alltid informera om vart man ska, var man befinner sig, vilka tider man ska hålla, och självklart att vara påläst. Jag har lärt mig att tänka tre gånger innan jag gör något, att analysera allt. Att köra safe.

Att ta det säkra före det osäkra kan vara tidsödande. När Emma var på Färöarna hann hon klättra nästan 800 meter uppför Slættaratindur innan ett istäcke stoppade henne. Istället för att fortsätta de sista hundra metrarna vände hon om för att hämta sin isyxa och stegjärn. Jobbigt, men säkert.

Att bestiga berg är något av en prylsport. Inte minst med tanke på de ofta långa avstånden gäller det att packa så smart att så mycket som möjligt av det nödvändigaste kan följa med ut i fält.

– Jag har en ryggsäck där jag stoppar ner allt. Guiderna brukade hata mig för min stora kamera, men nu har jag lånat en mindre och smidigare variant från Canon: deras nya Eos M50. Älskar den! Så smidig men ger ändå fantastisk bildkvalitet. Dessutom fotograferar jag med min mobil. Ett urval av bilderna hamnar på min blogg 49peaks.com.

Framöver tänker sig Emma att bloggen ska bli en bok, fast inte en fotobok även om den ska innehålla bilder, och samarbetar just nu med en journalist för att skriva den.

– Vi är goda vänner, och han känner mig, så det här blir bra. Jag hoppas att boken kommer ut nästa år.

Att Emma väljer bort en fotobok beror på att hon inte tycker att bilderna är tillräckligt bra.

– Mitt fokus är på att ta mig upp till toppen. Jag har inte tid eller möjlighet att vänta in fantastiska solnedgångar, får då måste jag antingen övernatta på toppen eller gå nedför berget i mörkret. Dessutom tycker jag att det här är skönare, med mindre press. Nu behöver jag inte stressa över bildkvaliteten, även om jag faktiskt säljer printar över de bilder som jag kan stå för.

Toppbestigning i soluppgången. Elbrus, Ryssland. ”Jag vände mig om i soluppgången på Elbrus och tog en bild på det andra replaget. Vi var en hel expedition som besteg Europas högsta berg tillsammans. Klockan halv två på natten började vi vandra i mörkret och det enda ljudet var våra stegjärn som skar in i snön. Jag älskade varje steg just då, men inte lika mycket på vägen ned då jag var sjukt trött. Det tog 12 timmar från höghöjdslägret upp till toppen och tillbaka.”

Vill inte missa upplevelser

På sina resor träffar Emma ständigt nya människor. Att vara rädd för överfall har dock aldrig fallit henne in.

– Andra kvinnor som jag möter på bergen reser i sällskap och säger att de aldrig skulle våga göra bergsbestigningar på egen hand. Det är nästan som ett propagerande för att tjejer är extra utsatta och ska akta sig. Jag vägrar att vara rädd, för då missar jag så många upplevelser.

Att resa ensam är en fråga om vad som är praktiskt eller inte. Eftersom vädret bestämmer om ett berg kan bestigas eller inte krävs extrem flexibilitet.

– Imorgon åker jag till exempel till Norge och sedan vet jag inte vart jag ska. Jag väljer mellan några olika länder, men vilket land det blir avgörs helt av vädret. Det är få som har möjlighet att vara så flexibla, så det är enklast att resa själv.

Packningen brukar väga någonstans mellan 20-30 kilo, varav drygt 14 kilo hänger med Emma uppför berget på en längre expedition. Resten stannar på campen.

– I ryggsäcken packar jag bland annat isyxa, stege, vatten, snacks, sele, eventuellt rep, en vandringsstav, en hjälm, extra kläder samt mössa och vantar.

Hur ser prognosen ut att faktiskt njuta av resan och sätta ett världsrekord på köpet enligt Emma?

– Det handlar inte bara om vad jag vill och hur jag planerar. Skador kan inträffa. Strejker och vulkanutbrott kan orsaka avbrott i flyget. Det politiska läget i Azerbajdzjan bestämmer om eller når jag får tillstånd att bestiga Bazardjuziu. Men som det ser ut just nu verkar det som att jag ska hinna med de 60 bergen på ett år och njuta en massa på vägen.

Tillägg: Nu vet vi hur det gick. Emma Svensson lyckades slutföra sitt projekt och slog världsrekord. Den sista toppen blev Kebnekaise.

Favoritberget. Utsikt från toppen av Mont Blanc i soluppgång. ”Det här är mitt favoritberg hittills. Det har varit roligaste och mest spännande klättringen, och det är så himla vackert! Jag ska åka tillbaka i höst och gå från den italienska sidan via en svårare rutt. Det här berget kommer jag klättra många gånger.”

Av Amy Lagerman

Publicerad 2018-07-27.

Läs mer om

Emma Svensson

Läs mer

Krönika

Varför jag älskar små kameror

Utbildning

Sveriges dyraste fotokurs?

Utställning

Fotospäckat på klubb Closer