Det 1,5 år innan Sony sänkte priset på A7R II eftersom den var så populär. Men sen kan enskilda handlare sänka sin marginal när de det är lätt att få leveranser.

En dslr går väl också i viloläge? Mina Sonykameror har dött på ett par timmar om de inte stängs av, då de vägrat gå i automatisk vila. Har inte det problemet med Fuji, men den vaknar inte så snabbt. För mig funkar ser bäst att stänga av kameran och slå på d e n när jag lyfter upp den för att ta en bild.

DSLR går kanske också i viloläge men inte så att jag någonsin har störts av det eller ens märkt det. Problemet som jag upplever med alla spegelfria är att batterierna tenderar att dra ur väldigt snabbt om man inte håller på och slår av och på kameran hela tiden. Dessutom tycker jag fortfarande att en optisk sökare är överlägsen, använder nästan aldrig den elektroniska på min X100F tex.

Alf: Batteriproblemet hör till de saker som gradvis håller på och försvinna. Se på Sonys tre senaste småbildsmodeller, A9, A7R III och A7 III (i den ordning de dykt upp) så har alla tre mycket bra batteriprestanda - något som vi bland annat påpekar i testet av just A7 III här ovan. De här kamerorna kan nog de flesta fotografer gå omkring med en hel dag utan att riskera tomt batteri.

Sökarupplevelse är ju subjektiv och personlig, men även där tycker i alla fall jag att de senaste årens kameror tagit stora steg framåt i att ge en sökarbild som i praktisk mening är utan fördröjningar och som ger en naturlig och direkt känsla när man fotograferar.

Jo jag är lite intresserad av de nya Sony just för att jag vill komma ned i vikt när jag går hela dagarna med kameran runt nacken. Vet du om det är några kompakta och bra gluggar på gång (eller kanske finns det redan)?

Alf: Det är än så länge inget stort utbud av kompakta och lätta objektiv, Sony själva har hittills prioriterat stora, ljusstarka och högpresterande proffsobjektiv (och jag kan förstå varför de resonerar så). I följande uppräckning finsn några genuint lätta och kompakta objektiv och några som i alla fall är måttligt stora och tunga: Sony FE 28/2,0, Sony Zeiss FE 35/2,8, Sony FE 50/1,8. Sedan har du Zeiss Batis-serie med autofokusobjektiv: 18/2,8, 25/2, 85/1,8 och 135/2,8. Kan du tänka dig att skippa autofokus finns den ännu kompaktare (men inte lättare) serien med Loxia-objektiv från Zeiss. Tamron har precis nyligen släppt en lätt och kompakt normalzoom, 28-75/2,8 Di III RXD som verkar väldigt trevlig.

Med tanke på att kameran är ungefär lika stor (eller till och med lite mindre?) än Fujis "motsvarande" apsc så skulle det säkert finnas en marknad för kompakta gluggar av hög klass. Nu blir gluggarna givetvis större om de skall teckna ut en småbildssensor, men å andra sidan gör ju stabiliseringen och de fina brusprestandana att man kan offra lite i ljusstyrka. Det är ju också "lättare" att konstruera en glugg om man kanske gör den ett bländarsteg ljussvagare. Jag tycker det är en lite tråkig trend faktiskt att alla ofta verkar lägga krutet på de ljusstarkaste då en ljussvagare glugg med samma omsorg skulle ge bättre optiska prestanda och med dagens kameror knappast medföra några begränsningar för många av oss.

Moderna objektiv är ofta stora. Större än de behöver vara?

Kollar man både manuella Pentax SMC, Olympus Zuiko och Konica Hexanon AR från 70-talet så var de ju ultrakompakta i jämförelse med dagens objektiv trots att de var för småbild. Så jag har svårt att se att man inte skulle kunna göra kompaktare objektiv än man gör idag om man ville. Är inte dagens formfaktor den den är av andra skäl? Formfaktorn kanske även den till stor del är ett mode som ändras över tid.

Minoltas gen 1 AF-objektiv är ju ofta väldigt kompakta de med TROTS att dessa objektiv har AF. Exempel från den serien är exv. 24mm/2,8 och "normalerna" kring 40mm och 50mm. Flera tillverkare gjorde 40mm pannkakor som var så små att de faktiskt är klart mindre än dagens motsvarigheter även MED adapter!

Voightländer gör idag en serie nya FE-objektiv för fullformat för Sony E. Ett antal av dessa är faktiskt små, välgjorda och kompakta.

En av de verkligt stora fördelarna med Sonys E-hus är ju att man snart sagt kan skruva på vad som helst med hjälp av adapters och genom att E-plattformen nu fått ett verkligt bra momentum, så finns intresse från ett antal tillverkare att göra nya objektiv till plattformen. Voightländer är bara en av dessa som gör små fina FF-objektiv och står man ut med manuell fokusering så finns idag mycket att välja på.

En stor fördel med de manuella objektiven är ju att kameran inte behöver ägna sig åt att synka med objektivet. Uppstarttiden med manuella objektiv är försumbar även med EVF numera.

Visst går det att göra kompakta objektiv om man prioriterar det. För egen del gillar jag inte att fokusera manuellt på en kamera som är byggd för autofokus därför går alla manuellt fokuserade gluggar bort för mig.

Sten-Åke: Det som mer än något annat bidragit till ökad storlek är väsentligt höjda krav på bildkvalitet. Vi fotografer är helt enkelt mycket, mycket mer kräsna idag och tillverkarna gör det som (en väldigt stor del av) köparna efterfrågar: objektiv med bra prestanda - och det över hela bildytan. Och gärna ljusstarka objektiv dessutom, kombinationen av stor maxbländare och höga optiska krav får objektivstorlekar att växa rejält. Den här trenden symboliseras rätt väl av Sigmas Art-serie eller, om man vill ta i rejält, Zeiss Otus-serie.

Men det har också introducerats en hel del objektiv som inte är så stora: ett exempel är ju Zeiss objektiv för just Sony FE där de med sina Batis- och Loxia-serier bygger objektiv där de accepterar lite måttligare maxbländare och kan då hålla nere storlekarna. Ett annat exempel är Nikons serie med f/1,8-objektiv (20, 24, 28, 35, 50, 85 mm) där man dels avstått ännu större maxbländare och i vissa fall släppt lite på kant-och hörnprestanda och därmed fått till objektiv som både är måttligt stora och rätt lätta. Det finns liknande exempel från de flesta tillverkare.

Alf: Att Sony än så länge till stor del har prioriterat rätt stora och tunga zoomar till A7- och A9-kamerorna handlar nog mest om att de inte kan göra allt på en gång. De har redan släppt imponerande många bra objektiv på ganska kort tid, men de har tvingats välja vad de gör först. Och zoomar säljer i sig själva bättre än fasta objektiv, och man har dessutom valt att först bygga upp ett bra basutbud av zoomar och utvalda fasta (som 85/1,4) riktade mot proffs. Det skulle inte förvåna mig om de snart börjar kunna ägna sig åt mer kompakta fasta objektiv för entusiaster.

Martin A visst går det att bygga (åtminstone fasta) ljusstarka och kompakta objektiv med fantastiska prestanda, men det blir svindyrt om man är tvungen att hålla igen på storleken. Jag har ju själv både Leica-M Summilux 50/1,4 asph och Sigma art 50/1,4 och en stor del av prisskillnaden beror på storleken alldeles bortsett från att Leica byggs i mycket mindre serier och att varumärket spelar in en del. Nu kostar ju en outus nästan lika mycket trots att den är gigantisk??

Hur som helst så tror jag att även många proffs efterfrågar lättare och mindre gluggar och inte bryr sig så mycket om f/1,4, bevisligen klarar man sig ju med f/2,8 när det gäller zoomar. Men som du säger så handlar det säkert i sonys fall om att först slå sig in på proffsmarknaden. Men jag kör ju själv Nikon idag och tycker att bristen på bra kompakta gluggar är lika dålig där.

Ja Alf det är klart att man vill dra nytta av de nya AF-metoderna vi fått för de är ju fantastiska men redan Minolta visade väl redan på 80-talet att AF-objektiv kan vara små de också.

Jag kan emellertid fortfarande tycka att det är givande ibland att skruva på helt manuella objektiv. Den tekniska AF-perfektionen med Eye Focus och exv. den nya smarta Lock on AF Expand Flexible Spot (Sony) som ofta själv söker sig till rätt del av bilderna att fokusera på men ändå går att överstyra riskerar att automatisera bort mycket av fotografernas egna initiativ. En del kan kanske som jag tycka att det i värsta fall kan bli lite tråkigt. Foto kan vara kontemplation också och ett gott skäl att ägna sig åt foto - även helt manuellt foto. Den faktorn riskerar att utarmas delvis av den nya AF-tekniken. Som jag ställt in min A7 III idag behöver jag aldrig ställa om något i AF-systemet. Nu väljer jag bara mellan tre förprogrammerade knappar så sköter automatiken resten och då behöver jag sällan tänka på annat än motivet.

Martin: Bra skrivet. Det är säkert så att det tagits stora steg framförallt med de nya zoomarna. Men det hindrar ju inte att en del klossiga objektiv som väl då borde vara just så fantastiska som storleken i så fall lovar men ibland inte håller av olika skäl.

Ett skäl till att jag en gång köpte en A7r var faktiskt att jag kunde få ett rätt litet Sony Zeiss 35mm/2,8.

En fråga till: Varför är lockelsen så stark när det gäller primes att komma ner mot 1,4 eller ännu lägre i bländartal när man tycker det är helt OK med 2,8 för en zoom? Även med ett GM är 2,8 "fantastiskt" men halvuselt för en prime inom samma brännviddsområde. Alla ska väl inte nödvändigtvis ta porträtt med kort skärpedjup eller hur? Det är ju dessutom så att många objektiv är som uslast fullt öppna och det är ju mer regel än undantag. En del är ju så usla fullt öppna att man inte kan använda objektiven så utan att tappa mer skärpa och kontrast än man vill.

Sten-Åke: Både f/2,8-zoomar och fasta objektiv med f/1,4 eller liknande är objektiv som pressar gränser.

f/2,8-zoomar ger flexibilitet, men till priset av att man får nöja sig med en måttlig maxbländare. Medan ett fast f/1,4-objektiv istället offrar flexibiliteten för att istället ge så mycket ljusstyrka och prestanda som möjligt. Det är bara två olika sätt att jaga prestanda.

Att ha en så stor maxbländare som f/1,4 (eller f/1,8, eller f/2) är genuint hjälpsamt i många situationer, dels för att det helt enkelt ger mer ljus vilket ökar möjligheterna att få bilder i marginella situationer. Att gå från f/2,8 till f/1,4 kan ju också innebära att gå från 1/60 där inget som rör sig blir speciellt skarpt till 1/250 då rörliga motiv ofta blir hyfsat skarpa. För att nu ta ett exempel.

Sedan har du kort skärpedjup som dels är användbart i sig själv, men också om en annan sida av myntet som ofta tappas bort: Förmågan att isolera motiv från sin bakgrund. Där gör bara ett enda bländarsteg rätt stor skillnad. Exempel: Jag och Magnus var och fotade bandy nyligen, jag med X-T3 + XF200/2 med 1,4x-konverter och han med Canons nya 400/2,8. Vi hade ungefär samma bildvinkel, men han hade ett steg större ekvivalent bländare, alltså ett steg kortare skärpedjup. Skillnaden i bakgrundsteckning och hur motiven stod ut från bakgrunden är rätt påtaglig.

Tar du bilder av enstaka eller små grupper av människor (mycket vanligt motiv både för familjefotografer och i synnerhet yrkesfotografer) är det en mycket påtaglig skillnad hur motiven (personerna) friläggs från bakgrunden om du har f/1,4 eller f/1,8 jämfört med om du har f/2,8.

De flesta moderna f/1,4-objektiv har faktiskt mycket bra skärpa i mitten och en bra bit ut åt kanterna, det är en av de saker man uppnått att acceptera större och tyngre objektiv. Sedan har de ofta ännu bättre skärpa över ännu större del av bilden när de är nedbländade ett steg eller två, men det innebär inte att de är dåliga vid f/1,4.