Motjärnarna

Motjärnarna ligger en bit norr om byn. De har även gett namn till närmsta by, Motjärnshyttan.

Turen börjar på den gamla landsvägen mot Hagfors! Gamla tiders syn på vägdragning skiljer sig lite från idag. Inte ovanligt att landsvägen delar boningshus från uthus. Trafiktrycket var väl inte lika intensivt som idag och kanske var det trevligt att se lite rörelse ute i skogen.

Efter en bit in på landsvägen korsas den av gamla banvallen och den följer man för att så småningom komma till Motjärnarna. Det är en trevlig vandring med älven på ena sidan och skog samt mossar på den andra.

Lite fågel ser jag på min vandring, men det blir de vanligaste jag hinner med att fota. Sångsvanen som helt tagit över i mina trakter. Knölsvan var det väldigt längesedan jag såg. För 15 år sedan var det lite av sensation när man såg en sångsvan, så är inte fallet idag. Även tranor ser man mycket av. Nu går de oftast en och en så ruvningen är väl påbörjad. Inte speciellt skygga av sig, lyfter inte förrän man är bra nära.

Var dag sitter jag en stund och studerar björkdungen och fågellivet på tomten. Den svartvita Flugsnapparen vaktar noga sitt revir och har också fått sig en fruga.

Hanen har blivit så van vid mig så han kommer nära, vilket är en fördel då jag inte har ett så häftigt teleobjektiv. Har funderat på att skaffa en adapter!

Avslutar med en växtbild som visar att mossan blommar även i år!

Sköt om er!

Den Svartvita Flugsnapparen

Efter gårdagens vandring plockade jag fram vilstolen och satte mig med kameran vänd mot björkdungen. Har satt upp fem nya holkar där i vår, men inte sett något speciellt intresse för dem ännu. För några dagar sedan återvände Flugsnapparen och nu stod mitt hopp till den och mycket riktigt. Det dröjde inte länge förrän den dök upp och sjöng för full hals,

Snart började den undersöka holkarna! Kanske denna?

Eller denna?

Den här föll valet på och det var inget dumt val. Lyxholken byggd av Lärkträd!

Därefter flög den lilla från träd till buskar lockandes efter en partner. Ofta återvände han dock till den utvalda holken för att se till att den fortfarande var i hans ägo.

Mycket roligt i vår natur nu! Sköt om er!

Historiens vingslag

Första våren som pensionär och jag förundras över hur mycket jag hinner med på hemmaplan. Veden för året är inne och det mesta trädgårdsarbetet fixat. Det ger tid till upptäcktsfärder i närområdet. Historiskt var det gruvdriften som gjorde att de här trakterna befolkades. Det finns skrifter som visar att gruvdrift bedrivits i organiserad skala sedan 1300-talet. Under vandringarna stöter man ofta på nedlagda gruvor. En del var bara i drift under några årtionden, medan andra gav järn under flera århundraden. Gruvdriften i byn upphörde 1962 då den sista gruvan stängdes ned, man kunde inte konkurrera med de stora dagbrotten på andra håll.

När jag ger mig ut på mina färder brukar jag stanna vid någon skogsväg som ser intressant ut och sedan får jag se vart det leder.

Mycket skog överallt i Bergslagen, men så öppnar sig plötsligt en glänta och ett övergivet torp blir synligt.

Det är en vanlig syn i skogarna med dessa övergivna torpstugor. Denna verkar dock inte stått tom så länge, men förfallet har börjat. Runt om är åkrar och ängar igenplanterade med träd i raka rader.

Även odlingsrösen, stenmurar och lämningar från backstugor finner man rester av. Lite längre upp i skogen finner jag också gamla gruvor.

En del av de gamla gruvorna är vattenfyllda medan andra bara är djupa raviner. Under 1970-80-talen stängslades gruvområdena in vilket är bra för både folk och fä. Under den tidsperioden hade länsstyrelserna gott om pengar och tur var det.

Ett annat påtagligt historiskt arv i området är finnbosättningarna, som startade under 1500-talet. Svedjefinnarna, som sägs, kom framför allt från Savolaxområdet och bröt mark uppe på västsluttningarna. Ett sådant boställe stötte jag på igår och jag blev så glad när jag såg hur välvårdat det var. Stället heter Silverbergsfallet!

Det är lätt att låta romantiken ta över när man ser något så pittoreskt, men livet här var nog inte det lättaste. Långt till närmsta hus och när mörker, kyla och snön låg djup var inte livet enkelt. De här stugorna bestod oftast av ett rum och kök och barnaskaran var oftast stor. Nå, någon känner kärlek för stället och håller det i skick. Utsikten några meter högre upp var magnifik.

Döm om min förvåning när jag insåg att jag befann mig mitt emot bergsidan jag bor på. Det är inget kalhygge på andra sidan dalen utan lövskog som inte slagit ut än. Hade jag haft ett teleobjektiv hade jag kunnat ta en bild av mitt hus. Fin väg tillbaka och jag fick följe av ett antal Tranor som ropade så det ekade över nejden. Tranorna som kommer nu stannar inte utan är på väg norröver.

Älven som leder mig vidare fram till byn börjar sina. För en månad sedan var den fylld av skummande vatten.

Lite om vad som förgyller mina dagar. Idag har jag spanat den svartvite flugsnapparen! Mer om det en annan gång! Sköt om er!

Ingenting är längre som förut.....

En sanning med en viss modifikation! I naturen fortskrider livet som ingen Corona finnes, men i människans värld har mycket förändras. Valborg och Förstamajfirande blev det inte mycket med och själv sitter jag i självvald karantän sedan sex veckor tillbaka. Tur det är vår vilket inbjuder till uteliv. Skogspromenader, trädgårdsarbete och ved fyller mina dagar. När jag arbetar i trädgården har jag kameran liggandes vid vilostolen och något nytt dyker upp dagligen. I förrgår säg jag en siluett i stora Lönnen, det var skarpt motljus men anade att det var en falk. Var vår återvänder Tornfalken och häckar i närområdet, men har aldrig tidigare sett den sitta i trädgården. För att få till något annat än en siluett fick jag överexponera bilden ordentligt. Den såg trött och lite rufsig ut. Den satt kvar en god stund, sov lite och såg sig omkring innan den flög vidare.

Det är full fart i björkhagen på tomten, blåmesarna kalasar i björkkronorna.

Den svartvita flugsnapparen återkom igår och jag njuter av dess vackra sång.

Rödhaken har varit här några veckor, men det är en favorit som jag aldrig tröttnar på.

I björkhagen har mattor av vitsippor brett ut sig.

Tuppen gör sitt jobb och förhoppningsvis blir det smått i hönsflocken framöver.

Lite av vad som sker i mina lilla värld nu för tiden!

Sköt om er!