Fattigmans tröja

I folkmun är det en gammal benämning på skogen och det är inte så svårt att förstå. Skogen gav den fattige bär, svamp, örter, ved och i bästa fall kött. Där släpptes också kreaturen på bete under sommarmånaderna. Spår av att skogen varit betad kan man finna än idag där gammal välskött skog står kvar. Det visar sig i större gläntor där det fortfarande växer frodigt gräs och ofta är det gott om blommor.

Där kan man också vandra på stigar som folk och fä använt i hundratals år.

Samma stig, en tidigare favorit, som bar långt, långt in i storskogen. Idag är den här skogen skövlad och trots lag på att stigarna måste bevaras är sanningen den att även om de sparas växer de igen inom några år.

Så många timmar jag vandrade omkring i den här skogen och njöt, både av trädens skugga och sus, samt det lilla under trädens kronor.

Något av det man kan finna i en gammal skog. Precis som med träden försvinner mångfalden med det moderna skogsbruket och frågan är om det någon gång kommer tillbaka. Det blir de få % naturreservat som skall stå för den mångfalden. Då är det synd att jag inte har en sådan utanför dörren!

Min kärlek till skogen sitter nog inte i generna, även om det skulle vara lätt att tro det med tanke på mina äldre släktingar, som alla varit skogstokar. Speciellt min Morfar, som var något av en livskonstnär och skogskarl. Min Morfar och Mormor hade ett småjordbruk och fick dryga ut hushållet med det som naturen bjöd på, men Morfar födde också upp jakthundar för en extra inkomst. Sven Rosendahl skriver om min Morfar och hans hundar i sin bok "Jakten går bland bergen", där han påstår att Morfar hade bättre spårsinne än sina hundar. Inte så konstigt kanske då Morfar kände till skogarna milsvida omkring som sin egen ficka. På gamla dar blev han rejält senil, men i skogen sprang han och gick aldrig bort sig.

Morfar längs bak tillsammans med sin Mor och lillebror Anders. De var en syskonskara på elva och tio av dem utvandrade till Amerika.

Morfar blev kvar i Sverige och träffade min Mormor, de fick sex barn tillsammans. Min mor är den lilla flickan som sitter tätt intill sin mor. Som ni ser har även intresset för husdjur följ med i generationer!

Slutligen en bild på mig (till höger) och en kompis hos Morfar och Mormor någon gång 1957-58.

Det märks att jag har semester för oj vilket inlägg det blev!

Krama ett träd och lev väl därute!

Spöken finns dom?

En kväll för fem år sedan tog jag ett foto på strandpromenaden i staden. När jag så småningom tittade igenom bilderna på kortet fann jag detta! Spöken i mängder!

Förstora gärna!

Fulufjället

Semester och busväder utanför dörren och det passar utmärkt att få ordning i bildarkivet. Det är faktiskt roligt när jag ger mig tid! Följande bildsvit är från en fjällvandring som jag och en kollega gjorde med några elever i slutet av maj 2010. Mycket packning att bära på så det blev lilla Lumix som fick föreviga turen.

Första stoppet och vandringskartan får en sista granskning innan det bär iväg.

I början vandrar vi i fjällnära skog, men efter ett tag tar kalfjället vid.

Det är härliga vidder och strida forsar som skall forceras.

Ibland är det läge för en paus för att vila rygg och ben. Bell, min saknade hund, var med på vandringen och hon fick själv bära sin mat.

Utefter vandringslederna finns det ordnade rastplatser där man kan laga sin mat och ta det lugnt för en stund. Vi är ute i tre dygn med eleverna vid dessa tillfällen och bokar övernattningar i stugor uppe på fjällen.

Många timmars vandring blir det och alla är bra trötta när vi når övernattningsstugorna.

2010 var det fantastiskt fint väder och bitvis vandrade vi i linne och shorts. Inga myggor, men sista dagen kom svalorna så myggen var nog inte långt borta.

I slutet av vandringen når vi Njupeskär och sedan är det inte långt kvar till minibussen och hemfärd.

Ovansidan av fallet och därefter följer en ganska så mödosam klättring nedför innan vi får se fallet i dess helhet.

Lätt att längta dit igen!

Ha det bra därute!

I backspegeln

Orden kan vara beteckningen på en fysisk backspegel, men är också ett uttryck för att blicka tillbaka i livet.

Bilden kan få symbolisera båda! Inte bästa kvalitet då den är tagen genom köksfönstret samt två bilrutor. Såg speglingen när jag kastade en blick ut genom fönstret i går kväll och medveten om vad snabbt förhållanden förändras grabbade jag kameran och tryckte av.

Gårdagen bjöd på en långpromenad till en av sjöarna i området, Grundsjön. Sjön gör skäl för sitt namn då det varma och torra somrar går att gå tvärs över sjön förutom några få simtag. Kunde också konstatera att en del vattendrag gått upp i det sista blidvädret.

Ingen snö tyngde heller trädens grenar, så lite av vårkänsla var det.

En gammal jordkällare som får stå några år till med hjälp av stötting.

Grundsjöns gamla skola som nu är fritidshus, liksom så många andra hus i trakten.

Idag första dagen på en veckas semester och utanför fönstret yr snön, det har utlovats 0.5-1 dm nysnö och jag kunde gärna varit utan. Är ganska less på snöskottning och halka och längtan efter vår blir inte mindre när jag tar del av alla vårtecken här på bloggarna.

Bara att gilla läget!

Ha det bra därute!

A trip down Memory Lane

Det är vad jag hamnar i när jag rensar bilder och som jag skrev i gårdagens inlägg, den vägen vandrar jag även när det gäller naturbilder. Jag minnes känslan och stämningen vid fototillfället och var i livet jag befann mig. I drygt 20 år tillbringade jag mycket av min lediga tid i en natur knappt fem mil från där jag bor idag. Trots den korta vägsträckan ser naturen ganska olika ut! Naturen jag omges av idag påminner i mycket om inlandet i Norrland och mycket av skogen i omgivningen ägs av skogsbolag eller privata ägare som har skogen som huvudsaklig inkomstkälla. Det är vackra trakter, men inte så varierande som uppe vid stugan. Markerna däromkring ägdes av fristående bönder med inte bara skogen som inkomstkälla och det märktes i landskapet. Det var också nära till flera naturskyddade områden. Ett av områdena är Knuthöjdsmossen som jag bara hade 5 km till och snabbt kunde nå när vädret och omständigheterna passade.

Favorittallen på mossen, som jag tror är en av de äldsta inom området.

Tyckte mest om att besöka mossen från höst till vår då jag oftast fick vara helt allena. Området är välordnat med spångar i en rundslinga, men har man rejäla stövlar på fötterna bjuder området många överraskningar om man ger sig bort från slingan.

I närheten slingrar sig gamla Svea älv!

Utöver våtområdena finns det också berg och dalar!

Många fina morgnar har jag haft i dessa trakter och i sinnesro sett solen gå upp!

Några av bilderna som inte hamnade i papperskorgen denna gång!

Ha det gott därute!