Längtan efter ljuset

De senaste veckorna har varit gråaste novembergrått och längtan efter ljuset både ute och i sinnet är påtagligt. Pandemins starka återkomst och med den än mer av social distansering har gjort mig nedstämd. Kameran får mest vila, men jag inser att det är dags att ta tag i de saker som gör livet drägligt innan jag ramlar ned i mörkret och dit vill jag inte. En enda morgon de senaste veckorna bjöds det på lite solsken när morgonen randades så då fick kameran vädras. Tog några bilder av gårdar i byn. Här Västra Haborshyttan!

Dalen!

Gamla bastun som numera med hjälp av ideella krafter också är ett gym.

Vid sjön låg dimstråken kvar längre och bjöd på dubbelsol.

Annars mest gråtoner, som sagt.

Gläder mig ändå åt dunbollarna som växt till sig. Det blev sex hönor och fyra tuppar.

Något som också gläder mig är att älgen har återvänt till trakterna. För första gången på sex år såg jag älg nedanför stugan en tidig morgon. Två fjolårskalvar! Inte bästa kvaliteten då jag fick skruva upp isot rejält, så färgstick och korn, har också beskurit bilden vilket inte gjorde det hela bättre. Visar ändå eftersom det gjorde mig så glad.

Inte så upplyftande inlägg, men ibland är det så!

Ha det!