Historiens vingslag
Första våren som pensionär och jag förundras över hur mycket jag hinner med på hemmaplan. Veden för året är inne och det mesta trädgårdsarbetet fixat. Det ger tid till upptäcktsfärder i närområdet. Historiskt var det gruvdriften som gjorde att de här trakterna befolkades. Det finns skrifter som visar att gruvdrift bedrivits i organiserad skala sedan 1300-talet. Under vandringarna stöter man ofta på nedlagda gruvor. En del var bara i drift under några årtionden, medan andra gav järn under flera århundraden. Gruvdriften i byn upphörde 1962 då den sista gruvan stängdes ned, man kunde inte konkurrera med de stora dagbrotten på andra håll.
När jag ger mig ut på mina färder brukar jag stanna vid någon skogsväg som ser intressant ut och sedan får jag se vart det leder.
Mycket skog överallt i Bergslagen, men så öppnar sig plötsligt en glänta och ett övergivet torp blir synligt.
Det är en vanlig syn i skogarna med dessa övergivna torpstugor. Denna verkar dock inte stått tom så länge, men förfallet har börjat. Runt om är åkrar och ängar igenplanterade med träd i raka rader.
Även odlingsrösen, stenmurar och lämningar från backstugor finner man rester av. Lite längre upp i skogen finner jag också gamla gruvor.
En del av de gamla gruvorna är vattenfyllda medan andra bara är djupa raviner. Under 1970-80-talen stängslades gruvområdena in vilket är bra för både folk och fä. Under den tidsperioden hade länsstyrelserna gott om pengar och tur var det.
Ett annat påtagligt historiskt arv i området är finnbosättningarna, som startade under 1500-talet. Svedjefinnarna, som sägs, kom framför allt från Savolaxområdet och bröt mark uppe på västsluttningarna. Ett sådant boställe stötte jag på igår och jag blev så glad när jag såg hur välvårdat det var. Stället heter Silverbergsfallet!
Det är lätt att låta romantiken ta över när man ser något så pittoreskt, men livet här var nog inte det lättaste. Långt till närmsta hus och när mörker, kyla och snön låg djup var inte livet enkelt. De här stugorna bestod oftast av ett rum och kök och barnaskaran var oftast stor. Nå, någon känner kärlek för stället och håller det i skick. Utsikten några meter högre upp var magnifik.
Döm om min förvåning när jag insåg att jag befann mig mitt emot bergsidan jag bor på. Det är inget kalhygge på andra sidan dalen utan lövskog som inte slagit ut än. Hade jag haft ett teleobjektiv hade jag kunnat ta en bild av mitt hus. Fin väg tillbaka och jag fick följe av ett antal Tranor som ropade så det ekade över nejden. Tranorna som kommer nu stannar inte utan är på väg norröver.
Älven som leder mig vidare fram till byn börjar sina. För en månad sedan var den fylld av skummande vatten.
Lite om vad som förgyller mina dagar. Idag har jag spanat den svartvite flugsnapparen! Mer om det en annan gång! Sköt om er!
Ha de gott!
Hälsn!
Sten
Mvh/Gunte..
Hälsningar Lena