Fattigmans tröja
I folkmun är det en gammal benämning på skogen och det är inte så svårt att förstå. Skogen gav den fattige bär, svamp, örter, ved och i bästa fall kött. Där släpptes också kreaturen på bete under sommarmånaderna. Spår av att skogen varit betad kan man finna än idag där gammal välskött skog står kvar. Det visar sig i större gläntor där det fortfarande växer frodigt gräs och ofta är det gott om blommor.
Där kan man också vandra på stigar som folk och fä använt i hundratals år.
Samma stig, en tidigare favorit, som bar långt, långt in i storskogen. Idag är den här skogen skövlad och trots lag på att stigarna måste bevaras är sanningen den att även om de sparas växer de igen inom några år.
Så många timmar jag vandrade omkring i den här skogen och njöt, både av trädens skugga och sus, samt det lilla under trädens kronor.
Något av det man kan finna i en gammal skog. Precis som med träden försvinner mångfalden med det moderna skogsbruket och frågan är om det någon gång kommer tillbaka. Det blir de få % naturreservat som skall stå för den mångfalden. Då är det synd att jag inte har en sådan utanför dörren!
Min kärlek till skogen sitter nog inte i generna, även om det skulle vara lätt att tro det med tanke på mina äldre släktingar, som alla varit skogstokar. Speciellt min Morfar, som var något av en livskonstnär och skogskarl. Min Morfar och Mormor hade ett småjordbruk och fick dryga ut hushållet med det som naturen bjöd på, men Morfar födde också upp jakthundar för en extra inkomst. Sven Rosendahl skriver om min Morfar och hans hundar i sin bok "Jakten går bland bergen", där han påstår att Morfar hade bättre spårsinne än sina hundar. Inte så konstigt kanske då Morfar kände till skogarna milsvida omkring som sin egen ficka. På gamla dar blev han rejält senil, men i skogen sprang han och gick aldrig bort sig.
Morfar längs bak tillsammans med sin Mor och lillebror Anders. De var en syskonskara på elva och tio av dem utvandrade till Amerika.
Morfar blev kvar i Sverige och träffade min Mormor, de fick sex barn tillsammans. Min mor är den lilla flickan som sitter tätt intill sin mor. Som ni ser har även intresset för husdjur följ med i generationer!
Slutligen en bild på mig (till höger) och en kompis hos Morfar och Mormor någon gång 1957-58.
Det märks att jag har semester för oj vilket inlägg det blev!
Krama ett träd och lev väl därute!
Samtliga dina bilder skulle bli bättre om de var mindre gultonade/varma.
Se det inte som kritik utan bara ett vänligt tips. En profilerad bildskärm är första steget till bättre bilder.
det passar bra. Vet en donation om skog här i Göinge till fattiga boende i en församling här. Det var för de skulle ha ensamrätt på att plocka bär med mera och pinnar elda med.
Så stigarna skall vara kvar bra det.
Ett fint dokument över skogen samt
De helt underbara gamla bilderna som du är ägare till på ditt ursprung samt på
Dig och kompisen. Jag gillar så mycket se dessa bilder. Känner igen
Klädstilen.
Mysigt det är
Ha fin lördag
///Gun-Inger
Kika in på Dustin Home
Gia
Gillar den tredje bilden med stigen som slingrar sig vidare in i skogen. Tråkigt att se den försvinna på några dagar. Mer behövs inte för dagens skördare att förvandla skogen till ett ödelagt hygge. Tallarna på bilden är säkert en bit över två hundra år. När jag sedan tänker på pengarna man får ut av en sådan här avverkning används till chefernas lyxliv blir man riktigt förbannad.
För många år sedan var jag och visade bilder på en lokal naturskyddsförening. Bland åhörarna var en man som hade varit förvaltare på kyrkans marker där jag håller till. ( under 50 talet ). Han berättade att nästan all mark hade dom fått till skänks eller mycket billigt. Man intalade gamla människor som bodde där att ge skogen till kyrkan så kommer den i rätta händer. Dom blommor du visar tar vi för givet att hitta i skogen. I framtidens skogar är det inte säkert. Önskar dig en fin helg !
Sten
/Ulla
Hälsningar Lena
Ha det så bra!