Skall man ta till sig kritik eller inte?
Skall jag vara riktigt ärlig är det nog så att de bilder jag lägger ut i forum här på sidan är bilder som jag är ganska nöjd med. Tanken med att lägga ut bilder är ju att man förväntar sig någon form av kritik på det utlagda, men ytterst sällan är det det man får. Om man får respons är den oftast positiv. Hur reagerar jag om jag får kritik och kreativa förslag? Oftast tycker jag att den inte förändrar min syn på bilden, men ibland får det mig att se sådant jag inte tidigare sett! En Aha-upplevelse som är lärorik! Lite vrång tillåter jag mig själv att vara ändå. Jag hade ju en tanke och känsla med bilden och upplever jag i kritiken att den uppfattningen inte finns där vill jag inte bry mig. Känner att min känsla för det jag gör ändå är det viktigaste.
Det här är en bild som jag känner mycket för! Jag har visat den för några av mina vänner som är konstnärer och inte fått speciellt positiv respons. De tycker något fattas! När jag beskrivit min känsla kring bilden har det i någon mån förändrat deras uppfattning. Bilden är tagen i det magiska ögonblick när naturen ristar, vinden tar i, dimman tjocknar och jag vet att inom tio minuter kommer jag ana den första strimman ljus vid horisonten. Det är min upplevelse och kunskap om denna bild, utan den kunskapen är det inte lätt att förstå vad jag vill förmedla.
Vad vill jag ha sagt med allt detta? Synen på bilder är i mycket subjektiv! För att lära måste man ta till sig kritik, men samtidigt våga stå för det man själv vill med sitt fotande, oavsett!
Naturligtvis har du rätt. Man kan naturligtvis inte lära sig nåt, om man inte känner att kritiken är rätt, eller om man inte förstår kritiken. Så därför behöver man bara ta till sig kritiken, i just de fall man inser att den är riktig. Annars kan man lugnt strunta i den ;).
Om man låter sig påverkas av kritik, som man inte känner blir förankrad i en själv, så kommer man ju bara bli en vindflöjel som till sist vet varken ut eller in.
Van Gogh och Vivian Maier behövde ingen kritik. De målade och fotograferade för sin egen skull. Själv vill jag ju gärna liksom öppna mig, ta in, lära mig. Och då kan man ju inte bara sätta näsan i vädret, utan måste lyssna på andra. Men ändå är de på nåt sätt mina hjältar. De gick sin egen väg. Så när jag inte förstår, gör jag likadant.
Man måste köra sitt eget race. Som hobbyfotograf är det ju just därför som man fotograferar. Jag har ingen annan kund utom mig själv.
Ha en fin fotohelg nu ska jag ut själv
Ken//
Men med sådana bilder så tycker jag att det spelar inte så stor roll vilken typ av kritik jag får på den. Vare sig det är av positiv eller negativ karaktär., bilden är lika bra för mig ändå.
Men i början här på fotosidan fanns det några kunniga som lärde mig mycket och lärde mig att se på bilder på fler än mitt eget sätt. Så värdefullt att få den kritiken. Klart jag härsknade till då och då och försvarade mitt verk, men oftast var det bra ord som jag tog till mig och lärde mig något nytt på.
Sen är det riktigt, och viktigt, som du säger apropå din bild här, att man har en egen känsla för bilden, den representerar nånting för dig som man som utomstående betraktare inte vet om och inte kan beröras av. Jag känner igen situationen du beskriver, har varit där, och kan förstå vad du menar.