Plötsligt blev det en liten aning bättre

Mitt i städningen tog dagen plötsligt en ny vändning. Svepte runt med damsugaren och ... inte kunde det väl vara ... men visst låg där en ring bland damråttorna och alldeles brevid kattleksaken.

För ungefär två veckor sen. Två veckor efter min mors bortgång, hade yngsta dottern en riktig ledsam dag. Mellan två lektioner blev hon knuffad så olyckligt att den nya telefonen gick sönder. Mobilen som hon själv betalat och som hon valt med omsorg och varit så rädd om. Hela flickstackarn rasade samman och mitt i tårbadet där hemma i soffan upptäcker hon att mormors vigselring inte sitter på hennes finger. Om möjligt blir hon ännu ledsnare och ordentligt förtvivlad.

Så idag på självaste månadsdagen är det något som får mig att stänga av damsugaren och kika in under hallbordet. Visst där ligger en ring men inte vågade jag hoppas. Flickorna fick varsin ring när mor gick bort så jag vågade inte hoppas på att det var den förlorade ringen. Men visst i storasysterns rum låg den andra ringen och i min hand den förlorade.

Hjärtat slog en glädjevolt - inte vet jag men det känns som jag fick lite städhjälp idag.

PS
Idag fick vi besked om att skärmen till mobilen kommit in till reparatören och kanske, kanske går den att laga

Allt kommer att bli bra ...

Släntrade sömndrucken ur sängen knäppte på tv:n. Ur högtalarna sjungs ... allt kommer att bli bra, mamma. Tiden stannade för en stund.

Vid 14-tiden för en månad sedan, dagen innan 65-årsdagen, vann cancern kampen. Mor fick vila.

Tillvaron ter sig en smula märklig och det är svårt att dras med i julivern, men nu vänder det. Det är tomt, men det blir inte värre.

Begravning

Vågar knappast men hoppas ändå på lite snö idag. Marken bär spår av frost som med lite god vilja och svag syn kan tolkas som ett snötäcke.

Idag önskar jag mor ett vackert avsked - ett stilla snöfall.

Nu går jag ur Svenska kyrkan

Nu har jag fått nog av trångsyntheten och oförmågan som inte ser till människan utan något helt annat. Gud alena vet vad. Världen förändras och människor utvecklas varför kan inte kyrkans "män" hantera det? Måttet är rågat, det bemötade som min mor fått har fått bägarn att rinna över. I morgon dag begär jag utträde ur Svenska kyrkan.

Första avvisandet

När min mor träffade sitt livs kärlek vägrade prästen att viga dom. Anledning att hon varit gift tidgare.

Andra avvisandet

Idag när vi skulle diskutera hennes begravning ältade prästen om sin syn och sina regler, tyckte att vi skulle välja en annan kyrka. Han frågade överhuvud taget inte något alls om min mor eller om hon hade någon önskan. Om vi hade några önskemål. Vi fick själva ta upp saken och informera prästen om att hon hade en mycket tydlig önskan. Jo den "förmånen" fick vi - hon var en stark kvinna och från den dag hon fick besked om att hennes sjukdom var obotlig talade hon i klarspråk om hur hon ville ha det om det mesta - även sin begravning. Hennes önskan var en mycket enkel begravning. Urnsättning och några ord på vägen i kretsen av de allra närmaste. Döm av min förvåning när hon nekas detta och återigen får "nobben".

Anledning att Svenska kyrkans "regler" inte tillåter en präst att utföra en enkel cermoni utan att urnsättningen föregås av en cermoni i guds hus, dvs kyrkan.

Alla dessa år som min mor och vi alla troget betalat vår beskärda del till Svenska kyrkan. Om detta är kyrkans syn på hur man ska bemöta en människas sista önskan och de anhörigas försök  i en svår att uppfylla den, så kan iallafall jag vara utan den "omsorgen".

Allt blev inte bra

Befinner mig ett vakum, i stormens öga? Tomrummet är avgrundsdjupt och ändå är allt som vanligt. Hon som har betytt allt och som givit mig den största gåvan - livet. Det är ofattbart att hon inte finns mer. Min starka envisa och ordentliga mamma. Trots avsaknad av gudstro beskriver den här texten saknaden och någonstans tacksamheten att tiden gavs för ett farväl.

Stunden är här att ta farväl
Vill hitta ord djupt i min själ
Som säger allt du är för mig
Min dyrbara mamma, jag älskar dig
Fanns alltid där med ärlighet
Som visar livets hemlighet
Och med en sång i evighet
Det är därför som jag vet

Allt kommer bli bra, Mamma
Allt kommer bli bra, Mamma
Ett steg dag för dag och sen
ska vi ses igen när vi möts i himmelen.
Allt kommer bli bra, Mamma
Mitt hopp är hos Gud, Mamma
Vår kärlek ska leva kvar till evig tid
så vila i frid.

Jag gav mitt ord
att allt blir bra
Du tog min hand
Jag minns du sa
Hur ska det gå
för dig mitt barn
Var trogen ditt hjärta
med allt du har
Jag tackar dej för allt du gör
Du älskade guds sol och hav
Och bad om ljus i detta land
För mej och min syster, Susanne

Allt kommer bli bra, Mamma
Jag vet det, att allt kommer bli bra, Mamma
Ett steg dag för dag och sen
ska vi ses igen när vi gläds i himmelen.
Allt kommer bli bra, Mamma
Mitt hopp är hos Gud, Mamma, Mamma!
Vår kärlek ska leva kvar till evig tid
så vila i frid.

Ohh, till evig tid så vila i frid!

 Allt kommer bli bra, Mamma av Carola
http://www.youtube.com/watch?v=HP9pKegZT-o

En liten rosa trösteängel

1:a advent "firade" vi med att pryda mina döttrars och mitt kappslag med en liten rosa ängel.