Morgonrutiner i förfall

Sen vi skaffade en TV i sovrummet har nya vanor tagit vid. Min morgon tenderar att bli längre och längre.

Morgonrutinerna har tidigare varit att stiga upp, gå och sätta sig vid frukostbordet med en tallrik müsli, fil och banan samt en kopp kaffe. Frukosten intogs tillsammans med gårdagens nyheter ur dagens morgonblaska. Hela proceduren tog väl ca 15 minuter

Göteborgs-Posten ligger oläst på köksbordet

Numer tassar jag upp, hämtar müsliskålen och smyger tillbaka i sängen under täcket. Pallar upp kuddarna, knäpper på tv:n och njuter av både frukost och sköningarna på tv.

Kaffet tar jag numer när jag kommer till jobbet. En bra grej som spar magen. Värre är det med allmänbildningen. Känner att jag börjar tackla av - att jag borde skärpa till mig - kanske återgå till tidigare vanor.

Fototävling

En kul grej som Morrongänget har haft under ett par veckor, är en fototävling där de har bett tittarna att maila in foto på hur de ser ut när de tittar på programmet. Varje fredag har de lottat ut en liten Finepix. Det är långt ifrån några högkvalitativa fotografiska mästerverk som skickats in. Men de är absolut roliga och intressant vardagsdokumentation.

Nej, jag har valt att absolut inte delta i tävligen. Att slita sig från sängvärmen och pallra sig tilljobbet är illa svårt nog - utan att behöva visas upp för hela Göteborg med omnejd.

Hmmm - borde kanske skaffa en köks-tv ....

Spara, fota eller slänga?

Framtidsinvesteringen som gjorde hål i min ungdoms plånbok sätter bryderier i min vuxenhjärna

När jag var ung och fortfarande bodde hemma, någon gång i början av 80-talet, rådde min mor mig att gå med i Bra böckers bokklubb.

"Ett uppslagsverk har man alltid nytta och gläjde av. Dessutom är det en vacker prydnad i varje hem".

Sagt och gjort från det jag var 18 är köpte jag varje bokpaket. Köpte dem enbart för att var tredje gång få det där eftertraktade paketet som innehöll ytterligare en del av uppslagsverket.

Sen kom den där moderna fluga ...

Nu står dom där och varje gång det är städdags så står jag i valet och kvalet om jag skall låta de gå i sopsäcken eller inte. Någon plats i bokhyllan har dom inte sedan läge. I mitt rådvilla tillstånd hör jag min mors röst och jag faller till föga och inser att jag inte har förmågan att göra mig av med dom. Utan boktraven hamnar lägre och lägre in i skåpen.

Jag kan lätt räkna gånger som böckerna avänds på ena handens fingrar och ändå kan jag inte förmå mig att kasta dom. Vad är problemet?

Så en dag hände det

Barnen hittade hela bandet och undrade storögt vad det var för en bokhög. Fick äntligen chansen att visa de vackra bilderna och alla kunskaperna som fanns där innanför dom gröna pärmarna på sina fina högblanka sidor. Dom lät sig inte imponeras - gammal otillgänglig inaktuell fakta - varför då, när det finns Internet och fotoböcker med riktiga bilder. Arma ungar som inte kan ta till sig detta kulturarv.

Förklarade den spända väntan inför varje bokpaket och känslan av att få se raden och likadana bokryggar växa på bokyllan och hur den inte helt oansenliga ekonomiska investeringen en gång skulle komma mina barn till glädje. Pyttsan heller. Om man betänker hur mycket pengar man lagt ut på detta då är det helt obegripligt.

Sen kom digitalkameran

Har en teori om som jag ännu endast prakiserat ett par gånger. Det är ju minnet jag vill bevara. Om jag fotograferar det jag vill "bevara" kan jag då slänga det med gott samvete?

Kan ett foto ersätta uppslagsverket?

Visst har fler obegripliga onödiga investeringar har gjorts genom åren men denna är nog absolut den sämsta.

Januari 2008 personligt och rätt ointressant

Kort sammanfattning från månaden som gick, skrivet mest för min egen skull.

Månadens bästa beslut tycker jag var när jag till slut vågade att beställa nya färgpatroner från inkclub. Dom har originalpatroner ju! Ursmidigt och snabbt.

Har börjat ta tag i ridningen igen. Tappade all lust och gnista när min far gick bort i somras men nu känner jag att det finns kraft att ta tag i livet igen. Har fått en bustrevlig unghäst att rida de dagar som dottern rider vår häst. Jättekul med en häst som är helt tvärtemot vår egen.

Annat smått och gått som hänt

- Börjat på en ny design på min stallvärds hemsida.
- Rekrytering av ny kommunikationschef - min blivande chef må hända?
- Turbulent på jobbet med anledning av avdelningens chefslöshet, ovisshet och framtid.
- Fick jättebra tips på stativ och fotografering i ridhus här i fs-bloggen.
- Försäljningen av fars bil går inge bra. Orkar bara inte tjafsa med folk som bara vill pruta.

Bild till nya  hemsidan 

Annars är januari en hektisk månad. En av de två värsta. Fyra födelsedagar varav två inom familjen.

I år har vi ett nytt upplägg. Flickorna bestämde sig döttrarna för att ha en gemensam födelsedagsfirande eftersom de ändå fyller med 14 dagars mellanrum. Den egna födelsedagen ville de fira med restaurangbesök bara med mamma, pappa och syster. En jättebra idé och mycket trevlig.
Tror själv faktiskt att jag ska ta och önska mig ett restarangbesök nästa år om någon frågar.

Har du haft en skön jul?

Vad f*n svarar man på det? Jag ljuger och säger ja. Motsatta svaret ger så många följdfrågor och river upp så mycket känslor.

Nej eller jo det blev väl en vacker och fridefull jul

Barnsligt nog fanns förhoppningen men vuxenhjärnan visste ju så väl. Det blev en märklig julmiddag när det obligatoriska julgästen uteblev. Far kom alltid vid tolvtiden och åt en bit mat med oss alla, småpratade trevligt innan vi bytte  klappar och han åkte hem till sitt.

En sorgsen julafton med ett påklistrat leende och "glatt" humör. Inombords fanns ett stort svart hål som bara inte fick lysa igenom. Tack och lov för flickorna. En svalkande paus ut i kylan, tårar som måste ut och prat om den vi alla tänkte på var nödvändigt och välgörande.

Efter tårar och kyla lånade vi gästrummet en stund innan vi var mogna att gå tillbaka till julfirandet igen. Kröp under den varma filten, stängde dörren och fortsatte prata. Ett prat som till sist övergick till vanligt tjejsnack och senare mynnade ut i en liten fnisskavalkad när julklappspjamasarna manekängades.

Tuffaste julaftonen hitills men så skönt att den är över. Förhoppningsvis blir det lite bättre nästa jul.

Varmt tack till alla nära och kära. Nu går vi mot ljusare tider.

Fina fådda julklappar:

Extra ljus till bilen
Choklad
DVD Klick
Smörgåsgrill
Duschkit
Strumpor
Mobiltelefonhållare
USB-värmare
Termosmugg
Väska fr Australien

Årets sista vanliga dag

Kom på att idag är den sista vanliga dagen på detta året. Imorgon är det nyårsafton - knappast någon vanlig dag. Därför tänkte jag berätta om min högst odramatiska och alldeles vanliga dag idag, söndagen den 30 december 2007.

Dagen började som vanligt med frukost

Vid niotiden plingade micron till och risgrynsgröten var klar. Inmundigade den och kaffe i sällskap med dagens GP och make. Vi tar alltid en lång och härlig frukost på helgerna bläddrande i dagstidningar och diverse annat läsbart av intresse. Idag nöjde jag mig med enbart GP och tillhörande reklamblad.

Efter en stund blev gubben rastlös och fick för sig att nu skulle lilla nya TVn installeras. Jo det skall vara snyggt och inga sladdar skall synas så det brukar bli små projekt av det som vänder halva huset uppochner. Så blev det även idag. Under tiden jag satt och surfade runt lite på FS och Fejjan såg jag kaoset sakta eskalera. Beslutet var enkelt och lätt att ta. Bytte snabbt om och begav mig iväg till stallet och hoppades att allt skulle vara färdigt när jag var tillbaka.

På väg till stallet svängde jag in till min syster för att få hennes namnteckning på ett papper. Det dyker fortfarande upp saker efter vår fars bortgång som vi måste ta tag i. Kort shitchat och sen bar det iväg till min väntande islänning.

Hade tur och hästarna var kvar vid "frukostbordet"

Mockningen var klar så det fanns inte mycket mer att hjälpa till med i stallet än med sopning och undanplockning. När stallet var fint och välsopat hämtades Táta in. Ja, hon heter så vår islandhäst. Det uttalas Tauta och betyder lilla flickan på islandska.

Tyvärr tappade Táta en sko dagarna innan jul och hovslagaren kommer inte förrän på fredag så mycket ridning har det inte blivit. Det blev det inte idag heller och det var kanske tur. För som hon såg ut :-/.

Faktum är att hon har en fenomenal förmåga att hålla sig fin och oförskämt blank men idag var hon inte den skarpast lysande stjärnan i flocken. Skiten, blöt och full med ensilagerester i manen hade det lilla trollet. Fram med stora ryktlådan och med piggborste, rotborste, spray, handduk och hovkrats skred jag till verket.

En timma tog det att få rensat ur allt ensilage, få man och lugg fluffiga och genomkammade och hårremmen ren. Helt torr blev hon inte trots frenetiskt gnuggande med handduk. Erbjöd henne lite kraffoder som tack för gott uppförande innan hon ren och nyfluffad, fick gå ut till kamraterna som redan försvunnit iväg ut i stora vinterhagen.

En och en halv timma hade jag tillbringat i stallet. Ovanligt kort men där fanns inte mer att göra så det var bara att pallra sig hem och hoppas på att gubben min var klar med sitt "projekt". Det var han inte.

Huset var i ett ännu större kaos än när jag lämnade det men gubben min var glad

Sladdarna var dragna och TVn fungerade finfint. Vad göra när kaoset är ett faktum? Jo man eller rättare sagt jag tog mig en dusch och kom på att när det ändå såg ut som det gjorde kunde vi lika gärna passa på och rensa ordentligt.

Sagt och gjort. Myskläder på och sen rensades det. Påslakan, örngott, gamla dukar och annat strunt och bra att ha fick ta plats i sopsäckar. Tre stycken urtunga blev det. Kaoset blev än värre och det var dags att sätta på kaffe. Man kan inte röja i kaos utan kaffe i magen. Kaffet smakade gott och dracks i takt med tangentknapprandet på detta inlägg eftersom gubben inte ville avbryta städningen.

Ops, nu  (kl 15.55) kom han. Får ge honom lite kaffe och sällskap under tiden som vi planerar dagens middag.

 Fortsättning följer ...