Spara, fota eller slänga?
Framtidsinvesteringen som gjorde hål i min ungdoms plånbok sätter bryderier i min vuxenhjärna
När jag var ung och fortfarande bodde hemma, någon gång i början av 80-talet, rådde min mor mig att gå med i Bra böckers bokklubb.
"Ett uppslagsverk har man alltid nytta och gläjde av. Dessutom är det en vacker prydnad i varje hem".
Sagt och gjort från det jag var 18 är köpte jag varje bokpaket. Köpte dem enbart för att var tredje gång få det där eftertraktade paketet som innehöll ytterligare en del av uppslagsverket.
Sen kom den där moderna fluga ...
Nu står dom där och varje gång det är städdags så står jag i valet och kvalet om jag skall låta de gå i sopsäcken eller inte. Någon plats i bokhyllan har dom inte sedan läge. I mitt rådvilla tillstånd hör jag min mors röst och jag faller till föga och inser att jag inte har förmågan att göra mig av med dom. Utan boktraven hamnar lägre och lägre in i skåpen.
Jag kan lätt räkna gånger som böckerna avänds på ena handens fingrar och ändå kan jag inte förmå mig att kasta dom. Vad är problemet?
Så en dag hände det
Barnen hittade hela bandet och undrade storögt vad det var för en bokhög. Fick äntligen chansen att visa de vackra bilderna och alla kunskaperna som fanns där innanför dom gröna pärmarna på sina fina högblanka sidor. Dom lät sig inte imponeras - gammal otillgänglig inaktuell fakta - varför då, när det finns Internet och fotoböcker med riktiga bilder. Arma ungar som inte kan ta till sig detta kulturarv.
Förklarade den spända väntan inför varje bokpaket och känslan av att få se raden och likadana bokryggar växa på bokyllan och hur den inte helt oansenliga ekonomiska investeringen en gång skulle komma mina barn till glädje. Pyttsan heller. Om man betänker hur mycket pengar man lagt ut på detta då är det helt obegripligt.
Sen kom digitalkameran
Har en teori om som jag ännu endast prakiserat ett par gånger. Det är ju minnet jag vill bevara. Om jag fotograferar det jag vill "bevara" kan jag då slänga det med gott samvete?
Kan ett foto ersätta uppslagsverket?
Visst har fler obegripliga onödiga investeringar har gjorts genom åren men denna är nog absolut den sämsta.
//Micke
De känns värdelösa nu, men om 30-40 år så är de kuriosa i den högre skolan.
Kanske ingen bra investering, men det är inte vanligt skänlitteratur heller och jag skulle inte få för mig att slänga en god bok.
I de där paketen kom många fina böcker. Jag minns när "Varför gråter puman" av Marianne Greenwood kom. Den läste jag många gånger och tittade på bilderna. Häromvällen såg jag dokumentären om denna fantastiska kvinna och blev förvånad över att hon var så mycket äldre än jag. Boken slänger jag aldrig!!
Internet kan aldrig ersätta känslan av att bläddra i en bok, pappret mot fingrarna och doften........inte doftar internet!!
Jodå, jag har också en mamma som värdesätter böcker. Min äldsta dotter som idag är 26, fick i konfirmationspresent Nationalencyclopedien, alla delar. En stor investering för mamma, men som inte uppskattades av barnbarnet. "Jag är faktiskt 15!! Jag vill ha en moped, inte en hög tråkiga böcker!" Ännu ett uppslagsverk som hamnat i garderoben, ännu inplastat och obläddrat. Kanske kommer hon att i framtiden glädjas över mammas present, inplastade och obläddrade kan de bli samlarobjekt ;-)
Vänlig hälsning
Annika