29. Gosa från Sundsby

Gosa är en av dom hästar som jag tyvärr för sent upptäckt att jag missat att fotografera. Här följer iallafall hennes berättelse.

Gosa var som ung nyfiken orädd och vänlig. Hon och Disa kom alltid fram och ville prata i hagen. Uppfattade henne som lite trög när hon inte direkt flyttade på sig när man bad henne. Men det handlade förmodligen mer om att hon såg oss människor som trevliga filurar än som ledare.

Som inriden unghäst blev hon som förvandlad. Hon blev en känslig, alert, framåt, intelligent och lyhörd dam med finfina rörelser. En mkt lovande tävlingshäst.

Med dom egenskaperna hittades hon naturligtvis snabbt när hon blev till salu. Kommer inte ihåg vem som köpte henne men jag hoppas att vi kommer att få se henne på tävlngarna framöver.

Gosa från Sundsby

28. Tindra från Sundsby

Egensinnig och bestämd var hon som ung. Minns när man hämtade henne i hagen hur hon, när man minst anade det, slängde sig bakåt och ryckte grimskaftet ur handen på en. Glatt galopperade hon tillbaka till flocken, själv stod jag där med en förvånad min och fattade vad som hänt i ungeför samma ögonblick som brännmärket i handflatan gjorde sig påmint.

Visst lärde vi oss att hon kunde göra så, men hon var en riktig ögonkännare och så fort man släppte uppmärksamheten bara något lite var hon mycket på passlig.

Minns även att hon var en mycket trevlig och otroligt snäll att pyssla med som unghäst. I dom lägena kunde man inte ana att det fanns en sådan liten jäkelfia inombords.

Några år senare var hon med på en kurs och hon hade utvecklats till en jättefin ridhäst. Hennes ägare har verkligen gjort ett bra jobb och verkar stortrivas med sin viljestarka islänning.

Tindra från Sundsby

Vandring på islandshingstarnas ö

Igår när värmen dallrade mellan husen bestämde vi oss för att fly till svalare trakter. Min och syster jag tog barnen med på en utflykt.

Vi (nåja, rätt ska vara rätt, stallvärdinnan) har fem islandshingstarna som går på sommarbete ute på en egen ö. Dom behöver tittas till då och då och vi bestämde oss för att hälsa på och kanske ta ett bad när vi ändå där.

När vi kom ut på ön kom genast Skelmnir skrittande mot oss.

Skelmnir är 4 år och äldst av unghingstarna.

Det dröjde inte länge förrän alla fem unghingstarna slöt upp och inspekterade oss med nyfiket nosande mular.

Inget buffande eller bråk, bara nyfiket hälsande.

Islandshästar har ett fantastiskt lynne. De är så trygga i sin flock och sin rang att det mycket sällan uppstår några dispyter. I alla fall när vi människor är där. Det är en otroligt tryggt att röra sig ibland dom, även om det naturligtvis är viktigt att ha i minnet att trots deras goda psyke så är de är trots allt både unga och hormonstinna. Så det gäller att vara på sin vakt.

När vi hälsat färdigt bestämde vi oss för att leta upp ett bra badställe. Eftersom ön är liten bestämde vi oss för att gå längs strandremsan tills vi hittade en bra plats.

Inte kunde vi ana att det skulle ta sådan tid. Vi gick och vi gick. Stränderna visade sig vara dyiga och leriga.

Ungarna tyckte det var jätteskönt när leran sipprade mellan tårna när de gick i vattnet längs strandkanten.

Någon riktigt bra badplats hittade vi inte.

Ungarna vadade istället ut till rumphöjd medans jag själv nöjde mig med att betrakta "badandet" från land. Ute på ön friskade vindarna i, stark men ljum. Ungefär halvvägs utan att hittat en badplats hittade vi allafall en klippa att fika på.

Sen fortsatte vadningen tillbaka genom vatten, skog ...

... och gräs ... 

... tills vi var tillbaka hos hingstarna igen.

Varför gå i lera och sörja när man har pool, sa lillkusinen ...

 ... och bjöd in till poolparty när badutflykten i hans smak förvandlades till en aning för mycket utflykt för hans smak.

27. Ljufva från Sundsby

Bedårade söt redan som föl. Flickaktigt och feminin.

Som ungsto är hon en något anonym men väldigt trevlig tös i flocken.

Om Raud kommer fram och "pratar" med oss kommer Ljufva strax där på.

Nu är hon tre år och vuxit till sig. Här kommer hon gående emot oss i hagen för en pratstund.

Ljúfva betyder underbar, min skatt på isländska

26. Snerra frá Syðra-Skörðugili

Snerra frá Syðra-Skörðugili det är så hon heter, stoet som så uppmärksam lyssnar till flocken som passerar utanför. Nedanför hennes hovar ligger hennes nyfödda föl - som bara hon vet om - än så länge ...

Hon har även en humoristisk sida som hon sällan visar upp. Hon är den vackra feminina hästen med det vänliga sinnelaget. Därför var det särskilt roligt att det var just hon som bjöd på den här bilden.

Syðra-Skörðugili är en etablerad stor uppfödning på Island varifrån Snerra har direktimporterats. Hon har hämtats hem på rekommendation av Ia och Denni som är mycket duktiga och har ett gott rykte inom islandshästvärlden.

Snerras hemsida