Ofokuserat bloggande om hästar, katter och livet i största allmänhet och fotografins för mig svindlande mystiska mysterium.

Vandring på islandshingstarnas ö

Igår när värmen dallrade mellan husen bestämde vi oss för att fly till svalare trakter. Min och syster jag tog barnen med på en utflykt.

Vi (nåja, rätt ska vara rätt, stallvärdinnan) har fem islandshingstarna som går på sommarbete ute på en egen ö. Dom behöver tittas till då och då och vi bestämde oss för att hälsa på och kanske ta ett bad när vi ändå där.

Möte

När vi kom ut på ön kom genast Skelmnir skrittande mot oss.

Vind i hårman

Skelmnir är 4 år och äldst av unghingstarna.

Omringad fotograf

Det dröjde inte länge förrän alla fem unghingstarna slöt upp och inspekterade oss med nyfiket nosande mular.

Inget buffande eller bråk, bara nyfiket hälsande.

Islandshästar har ett fantastiskt lynne. De är så trygga i sin flock och sin rang att det mycket sällan uppstår några dispyter. I alla fall när vi människor är där. Det är en otroligt tryggt att röra sig ibland dom, även om det naturligtvis är viktigt att ha i minnet att trots deras goda psyke så är de är trots allt både unga och hormonstinna. Så det gäller att vara på sin vakt.

När vi hälsat färdigt bestämde vi oss för att leta upp ett bra badställe. Eftersom ön är liten bestämde vi oss för att gå längs strandremsan tills vi hittade en bra plats.

Strand

Inte kunde vi ana att det skulle ta sådan tid. Vi gick och vi gick. Stränderna visade sig vara dyiga och leriga.

Fotspår

Ungarna tyckte det var jätteskönt när leran sipprade mellan tårna när de gick i vattnet längs strandkanten.

Fotbad

Någon riktigt bra badplats hittade vi inte.

Halvbad

Ungarna vadade istället ut till rumphöjd medans jag själv nöjde mig med att betrakta "badandet" från land. Ute på ön friskade vindarna i, stark men ljum. Ungefär halvvägs utan att hittat en badplats hittade vi allafall en klippa att fika på.

Skogstroll