Träbåtsfestival

I dagarna två firades det träbåtfestival och tändkulemotorns dag i Skärhamn på Tjörn. På andra dagen höll regnet upp och Skärhamn fylldes av promenerade människor.

I gästhamnen hade en brygga reserverats för träbåtarna och längs hamnstråket låg vackra träbåtar både i och på land.

I Atenes skjul bjöds det på utställningar en med båtmodeller i trä och en förklädesutställning.

På bryggan sålde skolungdomar fika och utanför fanns tändkulemotorernas motorer.

Den stora svarta maskinen var omgiven av grånande män med tindrande ögon.

Själv avslutade vi dagen med en pasta på restaurang Treviso med utsikt över gästhamnen (där f.ö. den första bilden i detta inlägg togs)

Efter regn kommer E-510:an

Väntan har varit lång. Låg och jobbade i solen på altanen och ostindiefararen Götheborg hade just lämnat kajen, när telefonen ringde. Det var fotoaffären som meddelade att "min" Olympus hade kommit.

Gisses vad glad blev! En absolut ljuspunkt denna gråtunga sommar. Det är inte dåligt,  både kamera och strålande sol på en och samma dag.

Ville rusa iväg omedelbart till affären och hämta den. Men jag fiick stilla mig var tvungen att slutföra arbetet på hemsidan, ringa veterrinären och boka vaccinationstid för kattungarna, ringa försäkringsbolaget, ringa begravningsbyrån, tandläkaren o.s.v.

Vid halvfyrasnåret kom jag äntligen iväg. Lyckligt som en barn på julafton klev jag in i butiken. Fick som vanligt snabbt hjälp. Dessutom gjordes kameran iordning för bruk direkt och fick en genomgång hur den fungerar och vad man skall tänka på. Guld värt för en nybörjare som mig.

Nu har tagit några provbilder. Det kändes gôtt. Men har faktiskt inte hunnit (läs vågat) kolla bilderna på datorn än. Det känns ju lite nervöst. För jag vet att om bilderna inte blir bra så beror det inte på kameran - utan bara på mig.

Passade på att köpa lite andra nödvändiga grejor som t.ex. minne, extra batteri, väska och UV-filter. Så nu ligger grejorna bara och väntar på mig. Tror faktiskt att jag går och pillar på dom lite.

Tack för visat intresse :-)

Vandring vid min fars sida

I natt fick jag besök. Min far bjöd mig på promenad. Vi gick tysta brevid varandra längs en lätt solbelyst skogsväg.

Tittade på ditt ansikte och tänkte tacksamt att just så här vill jag minnas dig. Nöjt avslappnat, ett lite smått leende ansiktsutryck med glada vänliga ögon. Visste så väl att du inte finns hos oss längre. Livrädd att glömma dina vänliga ögon och de fina rynkorna, ditt ansikte, kom du på besök i min dröm.

Ett möte så speciell och ovärderligt tröstande.

Minns hur jag satt där vid sjukhusbädden ville så gärna tala med dig men inte vågade/inte kunde med/inte ville inte störa, röra vid din arm och panna.

Så när vi vandrade fram längst vägen. tänkte jag vad sjutton har jag att förlora -  la min hand lätt på din arm. Armen din var lika len och brunbränd som då - när du fanns bland oss - och där i sjukbädden.

 Tack, oändligt tack

Av hjärtat saknas det en bit

Har idag begravt min far. En vacker tillställning med mycken värme från hans nära och vänner.

Det har regnat varje dag sedan pappa hastigt och oväntat insjuknade på midsommaraftonsmorgon.

Så idag på morgonen strålar solen, friska och varma vindar blåser. På kyrkbacken slås vi av en häpnadsväckande vacker utsikt över samhälle och ett glittrande hav.

Cermonin var ljus, vacker med värme. Vad mer kan man begära. Saknaden är stor men visst orkar vi gå vidare. Allt annat är otänkbart och skulle göra pappa så besviken.

Inte var det väl regn som föll, alla dessa dagar?

Ett fruset ögonblick

Inte förrän man mister någon man älskar inser man betydelsen av en bild. Det som förrut var en rolig grej, en kul fritidsysselsättning har plötsligt fått en djupare mening.

Bilden finns där när minnet bleknar. Ögonblicket som fångades, just så som det var då, ger tröst. Tiden upphör och blicken får vila på ett bekant ansikte. Själen får ro när minnesbilden åter skärps.

Tydligt och klart, när helst jag önskar finns du där. 

Tack för allt, kära pappa