Av hjärtat saknas det en bit

Har idag begravt min far. En vacker tillställning med mycken värme från hans nära och vänner.

Det har regnat varje dag sedan pappa hastigt och oväntat insjuknade på midsommaraftonsmorgon.

Så idag på morgonen strålar solen, friska och varma vindar blåser. På kyrkbacken slås vi av en häpnadsväckande vacker utsikt över samhälle och ett glittrande hav.

Cermonin var ljus, vacker med värme. Vad mer kan man begära. Saknaden är stor men visst orkar vi gå vidare. Allt annat är otänkbart och skulle göra pappa så besviken.

Inte var det väl regn som föll, alla dessa dagar?

2007-07-13 21:52   Ingela Ring

Känner med dig. Min far gick bort i augusti för två år sedan (om än inte oväntat). Minnet från begravningen är ett finnt minne. Intrycken har etsats sig fast extra starkt. Din blogg fick mig att minnas. Tack..

Och du,livet går vidare hur det än känns..

Svar från Allis 2007-07-14 16:11

Tack för dina ord. Det är svårt när den som gav en livet, själv plötsligt en dag inte finns längre. Minnen berikar och fördjupar livet sägs det. Även om det är svårt att intala sig själv just nu, så hyser jag en förhoppning om att gå vidare i livet - något starkare.