Dagens fyndfunktion

För ett par dagar sedan hittade jag en sak jag inte sett tidigare i Photoshop.

Har efter en testperiod av ett Vivacity-filtret länge funderat på att göra slag i saken och köpa plug in'et. Döm av min förvåning när jag satt och lekte med en bild härom dagen och hittar ytoskärpa. Den har säkert funnits både länge och väl men först nu trillade poletten ner hos fru Svensson.

Öppnade genast bilden "I stallets ro" som jag gillar men som jag långt ifrån varit nöjd med. Labbade lite med inställningarna och här är resultatet.

För den nyfikne ligger båda versionerna i mitt album Islandshästar.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/534767.htm

Hagbygge under lövens tak

Brittsommar från sin bästa sida. Tänk att vi hade turen att boka in stora hagfixardagen just idag.

I förmiddags samlades vi på stallplanen för vidare färd upp till vinterhagen som skullle ses över inför den oundvikliga vintern.

Våra islandshästar går vintertid i en stor kuperad hage i skogen som är full av variationer som inbjuder till allehanda påhitt och förströelser. Under sensommaren har stormfällda träd tagits bort och högst upp i skogen har det beretts en härlig solglänta. Där hästarna kommer att kunna och stå och njuta soliga vinterdagar. Skogsarbetet innebar att staket och stolpar nu måste få en ordentlig översyn.

Efter några timmars bankande, skruvande och lindragning njöt vi av en välförtjänt och härlig fikastund i solstrimmor under taket av höstlöv.

After Work med båtlyft och sälsafari

Klockan tre stod han utanför mitt fönster. Det var bara att logga ut och ge sig iväg.

Min far hade bokat in den 4 oktober, kl 16.30. Står plötsligt inför något helt nytt. Vad innebär ett båtlyft? Var gör man av båten när den väl är på land? Tusen frågor virvlade runt i huvudet.

Andra besöket ombord

Det var en märklig känsla att stiga ombord. Första och sista gången jag var ombord var när flickorna var små och jag och min syster och hennes son fick följa med ut på en badtur till en av de närliggande öarna. Nu fick jag en stund där ensam på min fars båt. Övergiven och aldrig riktigt iordning för sommarturer stod den där. Där fanns verktyg och typiska mekargrejor. Inte en handduk, duk eller något annan ombonande intredning utöver dynorna. Det enda tecken på att han varit där var hans noggranna anteckningar på vad han gjort med båten i reparationshandboken och ett par badbyxor på en krok.

Anade han att denna sommaren inte skulle bli som andra eller brukade han alltid vara lite "sen" i starten? Vilka funderingar och tankar fanns i hans huvud när han satt där i båten? Får man en föraning om att något inte är riktigt som det ska? Det finns saker som tyder på det. Varför gjorde han inte en enda tur ensam denna vår/sommar som han brukat göra tidigare? Ville han inte vara ensam? Ett par turer i sällskap var allt han hann -  i år. Jag kan bara spekulera, sanningen lär förbli en gåta.

Vi hade förberett oss på att bogsera båten in till lyften, eftersom startmotorn låg nedplockad i minsta beståndsdelar i garaget. Döm av vår förvåning när motorn efter ett par envetna och idoga försök startade. Det visade sig att när de lyfte motorlocket så fanns där redan en startmotor. Vid närmare eftertanke är vi inte helt säkra på att det faktiskt är en startmotor i garaget.

Nu vet jag hur ett lyft går till och båten har fått en uppställningsplats. Nästa steg blir att ta hem dynor och tömma båten samt göra den klar för vinterförvaring.

När allt var på plats låg havet kav lugnt och en härlig höstro vilade över vattnet. Vi blev bjudna på en båttur på kvällskvisten som jag sent skall glömma. Det var så vackert. Så lungt. Så blått. En blåton som jag aldrig någonsin upplevt. Halva havet låg under täta moln där vattnet speglades mot molnen och de fick en fantastisk vacker ton där horisont nästan smälte samman och ändå var så tydlig. Andra halva av havet var också molnigt men här och var bröt den nedgående solen igenom och gjorde havet glittrande vackert just där. Men ljuset gjorde också att den molniga delen fick ett fantastiskt vackert ljus som trots molnigheten inte kändes ett dugg mörk.

Vi hade även den stora turen att se en säl simma nära vår båt. Nyfiken i stillheten vred den på huvudet och bevärdade oss med en blick simmade vidare en kort bit till innan den dök. Hann inte köra många meter förrän säl nummer två dök upp.

Tack kära vänner, för hjälpande händer. Vad skulle jag göra utan er.

Inte hade jag kameran med mig inte - jag skulle ju bara se till att en båt kom på land.

Konstigheter på gravfältet

Går och väntar på det rätta höstljuset nu för tiden och det verkar inte vilja infinna sig. Eller rättare sagt kommer ljuset är jag upptagen och när jag har tid är det grådis.

Så imorse fick jag ett infall och  lastade in kameran i bilen. Det såg lovande ut men molnen hopades under dagen och vid lunchtid var det högst osäkert om solen skulle titta fram.

Bestämde mig ändå till sist för att köra iväg till Pilane. Lite frisk luft skadar aldrig. Tänkte att jag kan iallafall försöka att hitta lite roliga vinklar om nu inte vädrets makter var på min sida.

Sagt och gjort - iväg bar det. Det ångrar jag inte. Vädret blev inte vad jag hoppats men gravfältet med jätteskulpturerna gav både lugn och ett djupt intryck.

Pilane sten av Knut Wold (Norge) i bakgrunden skymtar Pater Noster av Claes Hake (Sverige)

Imponerade och trivsamt

Kom i samspråk med ett danskt par, några barn och skolelever på min vandring mellan konstverken. En guidad bussresa äntrade fälten. Trots att där var ganska mycket folk fanns det gott om plats för alla och man upplevde ingen trängsel alls.

Box av Tony Cragg (Tjörn/Storbrittanien) Årets pristagare av Preamium Imperiale

Möt hösten på Tjörn

Pilane gravfält är definitivt värt ett besök en plats att återvända till. Glädjande nog har utställningen förlängts.

Läs mer om Pilane gravfält

Blek höstdag - en i mängden

Borde ta tag i det där hemmafixarprojektet. Tapeterna handlade vi för ett halvår sedan, taktvättmedel är inhandlat liksom takfärg. Vad väntar jag på?

Istället sitter jag här och surfar runt bland bloggar och bilder och försöker hitta inspiration. Längtar ut med kameran idag när jag lyxigt nog har en hästfri dag. (Har lånat ut vår islandshäst till en blott femårig ung dam för tävling. De har avlagt rapport om att allt gick över förväntan och de är nöjda både häst och den lilla ryttarinnan och inte minst medföljande föräldrar och fan-club.)

När jag tittar ut genom fönstret ser jag ut mot en gråtrist, odramatisk och fisblek höstdag. Ger mig inte ett uns inspiration eller lust att gå ut och leta motiv.

Kanske lika bra att ta tag i den där köksrenoveringen. Vi får se - kanske borde jag fota åtminstone det. Den som lever får se ...