After Work med båtlyft och sälsafari

Klockan tre stod han utanför mitt fönster. Det var bara att logga ut och ge sig iväg.

Min far hade bokat in den 4 oktober, kl 16.30. Står plötsligt inför något helt nytt. Vad innebär ett båtlyft? Var gör man av båten när den väl är på land? Tusen frågor virvlade runt i huvudet.

Andra besöket ombord

Det var en märklig känsla att stiga ombord. Första och sista gången jag var ombord var när flickorna var små och jag och min syster och hennes son fick följa med ut på en badtur till en av de närliggande öarna. Nu fick jag en stund där ensam på min fars båt. Övergiven och aldrig riktigt iordning för sommarturer stod den där. Där fanns verktyg och typiska mekargrejor. Inte en handduk, duk eller något annan ombonande intredning utöver dynorna. Det enda tecken på att han varit där var hans noggranna anteckningar på vad han gjort med båten i reparationshandboken och ett par badbyxor på en krok.

Anade han att denna sommaren inte skulle bli som andra eller brukade han alltid vara lite "sen" i starten? Vilka funderingar och tankar fanns i hans huvud när han satt där i båten? Får man en föraning om att något inte är riktigt som det ska? Det finns saker som tyder på det. Varför gjorde han inte en enda tur ensam denna vår/sommar som han brukat göra tidigare? Ville han inte vara ensam? Ett par turer i sällskap var allt han hann -  i år. Jag kan bara spekulera, sanningen lär förbli en gåta.

Vi hade förberett oss på att bogsera båten in till lyften, eftersom startmotorn låg nedplockad i minsta beståndsdelar i garaget. Döm av vår förvåning när motorn efter ett par envetna och idoga försök startade. Det visade sig att när de lyfte motorlocket så fanns där redan en startmotor. Vid närmare eftertanke är vi inte helt säkra på att det faktiskt är en startmotor i garaget.

Nu vet jag hur ett lyft går till och båten har fått en uppställningsplats. Nästa steg blir att ta hem dynor och tömma båten samt göra den klar för vinterförvaring.

När allt var på plats låg havet kav lugnt och en härlig höstro vilade över vattnet. Vi blev bjudna på en båttur på kvällskvisten som jag sent skall glömma. Det var så vackert. Så lungt. Så blått. En blåton som jag aldrig någonsin upplevt. Halva havet låg under täta moln där vattnet speglades mot molnen och de fick en fantastisk vacker ton där horisont nästan smälte samman och ändå var så tydlig. Andra halva av havet var också molnigt men här och var bröt den nedgående solen igenom och gjorde havet glittrande vackert just där. Men ljuset gjorde också att den molniga delen fick ett fantastiskt vackert ljus som trots molnigheten inte kändes ett dugg mörk.

Vi hade även den stora turen att se en säl simma nära vår båt. Nyfiken i stillheten vred den på huvudet och bevärdade oss med en blick simmade vidare en kort bit till innan den dök. Hann inte köra många meter förrän säl nummer två dök upp.

Tack kära vänner, för hjälpande händer. Vad skulle jag göra utan er.

Inte hade jag kameran med mig inte - jag skulle ju bara se till att en båt kom på land.