Morgonrutiner i förfall

Sen vi skaffade en TV i sovrummet har nya vanor tagit vid. Min morgon tenderar att bli längre och längre.

Morgonrutinerna har tidigare varit att stiga upp, gå och sätta sig vid frukostbordet med en tallrik müsli, fil och banan samt en kopp kaffe. Frukosten intogs tillsammans med gårdagens nyheter ur dagens morgonblaska. Hela proceduren tog väl ca 15 minuter

Göteborgs-Posten ligger oläst på köksbordet

Numer tassar jag upp, hämtar müsliskålen och smyger tillbaka i sängen under täcket. Pallar upp kuddarna, knäpper på tv:n och njuter av både frukost och sköningarna på tv.

Kaffet tar jag numer när jag kommer till jobbet. En bra grej som spar magen. Värre är det med allmänbildningen. Känner att jag börjar tackla av - att jag borde skärpa till mig - kanske återgå till tidigare vanor.

Fototävling

En kul grej som Morrongänget har haft under ett par veckor, är en fototävling där de har bett tittarna att maila in foto på hur de ser ut när de tittar på programmet. Varje fredag har de lottat ut en liten Finepix. Det är långt ifrån några högkvalitativa fotografiska mästerverk som skickats in. Men de är absolut roliga och intressant vardagsdokumentation.

Nej, jag har valt att absolut inte delta i tävligen. Att slita sig från sängvärmen och pallra sig tilljobbet är illa svårt nog - utan att behöva visas upp för hela Göteborg med omnejd.

Hmmm - borde kanske skaffa en köks-tv ....

Digital bildbehandling, 7,5 hp

Gjorde slag i saken och anmälde mig direkt, när Moderskeppet skickade ut mailet om att läsa 7,5 poäng digital bildbehandling på distans.

1000 platser finns det visst så nu håller jag tummarna att jag kommer med. Vem vet kanske det är några fler som tänker söka härifrån FS?

Tänk i så fall - om man blir antagen - då får man en hoper virtuella klasskamrater. Vilka nymodigheter :-D

Snopet ...

Visst borde man veta bättre - Visst borde man vara beredd

Varför blir man då så förvånad och besviken när snön ligger vit. Den som hållit sig borta hela denna mörka långa vinter. Den dyker upp nu. När den är som minst önskvärd.

Det enda raka är väl att gå ut och och föreviga eländet och forsätta vänta på våren och värmen. Känner någon sorts gemensam längtan med krokusarna och allt annat som knoppat.

Skulle aldrig sagt det där i stallet igår. Stod och pysslade om hästen och när jag kratsade hovarna tänkte jag högt. Vad skönt att få bort dom där snösulorna. Dom har jag inte haft nytta av en enda gång i vinter. Och så vaknar jag idag och visst - då var inte den investeringen helt värdelös i allafall.

"Inget ont som inte har något gott med sig" 

12. Táta från Sundsby

Självklar no. 1. Den vänligaste och den trevligaste häst jag någonsin träffat. Helylletjej utan att vara tråkig eller lat. Bara vänlig, väluppfostrad och tryggheten själv.

Táta betyder lilla tösen på isländska 

Sist men inte minst - hon é  min :)

Tátas hemsida
http://www.sundsby.se/hastar/tata.shtml

Nr 12 i min serie om islandshästar.

Spara, fota eller slänga?

Framtidsinvesteringen som gjorde hål i min ungdoms plånbok sätter bryderier i min vuxenhjärna

När jag var ung och fortfarande bodde hemma, någon gång i början av 80-talet, rådde min mor mig att gå med i Bra böckers bokklubb.

"Ett uppslagsverk har man alltid nytta och gläjde av. Dessutom är det en vacker prydnad i varje hem".

Sagt och gjort från det jag var 18 är köpte jag varje bokpaket. Köpte dem enbart för att var tredje gång få det där eftertraktade paketet som innehöll ytterligare en del av uppslagsverket.

Sen kom den där moderna fluga ...

Nu står dom där och varje gång det är städdags så står jag i valet och kvalet om jag skall låta de gå i sopsäcken eller inte. Någon plats i bokhyllan har dom inte sedan läge. I mitt rådvilla tillstånd hör jag min mors röst och jag faller till föga och inser att jag inte har förmågan att göra mig av med dom. Utan boktraven hamnar lägre och lägre in i skåpen.

Jag kan lätt räkna gånger som böckerna avänds på ena handens fingrar och ändå kan jag inte förmå mig att kasta dom. Vad är problemet?

Så en dag hände det

Barnen hittade hela bandet och undrade storögt vad det var för en bokhög. Fick äntligen chansen att visa de vackra bilderna och alla kunskaperna som fanns där innanför dom gröna pärmarna på sina fina högblanka sidor. Dom lät sig inte imponeras - gammal otillgänglig inaktuell fakta - varför då, när det finns Internet och fotoböcker med riktiga bilder. Arma ungar som inte kan ta till sig detta kulturarv.

Förklarade den spända väntan inför varje bokpaket och känslan av att få se raden och likadana bokryggar växa på bokyllan och hur den inte helt oansenliga ekonomiska investeringen en gång skulle komma mina barn till glädje. Pyttsan heller. Om man betänker hur mycket pengar man lagt ut på detta då är det helt obegripligt.

Sen kom digitalkameran

Har en teori om som jag ännu endast prakiserat ett par gånger. Det är ju minnet jag vill bevara. Om jag fotograferar det jag vill "bevara" kan jag då slänga det med gott samvete?

Kan ett foto ersätta uppslagsverket?

Visst har fler obegripliga onödiga investeringar har gjorts genom åren men denna är nog absolut den sämsta.