Snuvad på helgen

Snuvig och förkyld, har legat däckad hela helgen. Urtrist. Jag som äntligen hittat tillbaka till ridningen och viktväkteriet igen fick spendera helgen i sängen :-/

Bouppteckningen krävde en insats så det var bara att pallra sig i duschen och fräscha till sig så gott det gick. Sen bar det iväg. Det gick bra trots snuva och oro.

Det är ju faktiskt inte prylarna i sig som man vill ha, egentligen. Det är minnet. Har därför bestämt mig för att fotografera av saker som jag är osäker på. Måste inte ha grejorna men vill gärna fota dom jag har ett minne förnippat med. Eventuellt sparas vissa saker ca ett år (det kan vara någon annan som faktiskt vill ha dom). Vill någon annan nära anhörig ha dom är det helt ok. Sen vill jag släppa taget. När jag vill minnas skall jag plocka fram fotot. Jag tror och hoppas att det kan fungera.

Gillar inte att spara och samla på mig massa grejor samtidigt som jag vill vårda minnet. Därför har jag svårt att slänga. Något jag inte kommer att slänga är de två kamerorna som får ta plats i skåpet brevid vår RollieCord. Det är något speciellt med gamla kameror.  Är uppriktigt glad och tacksam för dom två plåtmanicklarna. Får vid ett senare tillfälle ta reda på vad det kan vara för kameror en Canon och en Kodak är det iallafall.

Kan inte riktigt påstå att det känns skönt att helgen är över trots att förkylningen övergår till en mer normal förskylningsstatus. En hemsk måndag väntar ge besked som jag kanske inte vill höra. 

Tisdag bjuder på 25-årsfest som jag inte vet om jag kan deltaga i. Känns lite snopet om  jag missar den, det lär ju inte inträffa någon mer gång. Men vem vet så länge det finns liv finns det hopp.

Förra helgen bjöd på en underbart minnesvärd ritt och denna helg var inte fullt så underbar. Det går upp och det går ner.

Nästa helg blir nog bättre - vem vet kanske kommer kameran fram. (Om tid finnes i adventpyntningen)

Snart kommer ljuset

Ljussken i fönstren lyser upp kvällarna och om en månad går vi mot ljusare tider.

Uterittdebut med ung islandshäst

Ráni från Sundsby

Solen strålade idag och termometern visade +6 grader. Hu vad ridsuget sätter in sådana dagar. Sitter med näsan i datorn och väntar på att dottern skall ringa. Vi bestämde igår att vi skulle rida ut tillsammans, om jag fick låna en häst.

Visst ringde dottern och visst fick jag låna en häst. Ráni är en charmig, trygg ung valack. Har följt honom  sen han föddes och nu skulle jag få rida honom för första gången.

För första gången sen inridningen skulle han få följa med ut på en riktig uteritt här på hemmaplan. Det är så himla kul att få rida dessa unghästar och se hur dom reagerar och hur dom är att sitta på. Ráni är en trygg kille som gillade att få följa med ut på tur.

Unghästen får ryttaren att se omgivningen nya ögon

Nyttigt att rida unghästar. Dom får en att se omgivningarna med helt nya ögon. Det gäller att förutse alla "faror" som ett flyktdjur eventuellt kan komma att se som ett hot eller skrämmande.

Vi passerade en öppen eld, en skällande schäferhund, grävskopa som var i gång, red genom uppställda båtar med lätt fladdrande presseningar, parkerade bilder, jättestora plastbalar och en otal får. Allt detta klarade han med glans. Han traskade tryggt förbi alltihop. Fåren tyckte han var mest spännande så dom kastade han uppmärksamma blickar på utan att skygga eller sakta farten. Jätteduktigt för en så unghäst.

Den här gången mötte vi inga bilar, så riktigt hur han reagerar på dom får vi se någn annan gång. Skulle dock tro att han tar dom med ro men det får se. Trötta och nöjda och lyckliga var vi tillbaka på stallplanen.

Nej några bilder blev det inte

Vågar inte ha en kamera i fickan när jag rider unghästar, så den fick stanna hemma. Men för den som är nyfiken så såg han ut så här i somras och när han var ännu mindre.

... och så här när han var 6 dagar gammal

.. och 1 dag gammal

Skrivbordsfunderingar

Det är en alldeles vanlig fredag på jobbet. Utanför mitt fönster håller man på att beskära träden och själv har jag tagit en tillfällig time out på jobbet. Sitter i Sahlgrenskas telefonkö och medan jag ändå sitter här sysslolös passar jag på att surfa omkring bland mina bilder och hittar den här.

Just så här ser mitt skrivbord ut en vanlig dag på jobbet. (oftast dock inte med fs-sidan uppe :-)

Ops nu kopplas samtalet ...

Stolt

Tisdagen den 13 november 2007, första snön nefter hösten

Vad glad jag blev imorse när jag upptäckte att mitt "Husdjur" blivit antagen till Galleri FS.

Inte het säker på om jag törs berätta om "arbetet" bakom bilden när jag ser de andra bilderna i galleriet. Bilden har ett rätt anspråkslöst ursprung. Ingen fotostudio ingen avancerad ljussättning.

Kan säga så mycket som att någon vidare fotograf det är jag väl egentligen inte även om jag älskar att leta motiv och vinklar. Ser bilden jag vill ha i huvudet men det är så svårt att få till det precis så som man tänkt sig. Faktum är att fotograferingens vindlande vägar fortfarande är ett stort mysterium för mig.

Men med Photoshops hjälp lyckas jag ibland att pilla så att bilden blir som bilden i mitt huvud. Den fotokunskap jag saknar försöker jag kompensera med min photoshopande.

Så kom den här bilden till

Det var en oerhört regning och gråtrist dag i stallet när sniglen kommer glidande genom stalldörren. Den var ju en liten rolig krabat med sitt hus och på en så annorlunda plats så plötsligt såg jag bilden framförmig. Raskt ut i bilen och hämtar kameran, inte märkvärdig alls men behändig och som därför alltid är med. Pladask ner på magen, mitt i stallgången, framför snigeln.

Den avancerade ljussättningen består i att jag mer och mindre lägger fingret framför blixten.

Väl hemma får bilden en liten körare i photoshop, svärtar bakgrunden något lite ytterligare klonar bort en fönster i fjärran, liksom stengolvet. En gnutta digital ljussättning och lite minilir med kontrast och intensitet och bortkloning av några sandkorn på skalet.

Och så skjuts in i FS.

Kände mig skapligt dum när en annan mycket smartare snigelfotograf (Anders Lindblom) berättade hur han helt sonika lyft upp sin modell till bekvämare höjder och ljussatt enligt konstens alla regler och dessutom haft en geniala idén att sätta den på en spegel. Och voila fått till en pangbild.

Tack och lov att ingen såg mig där på stallgolvet.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/868430.htm

Fars dag

Fokuserar på att få till en bra dag här hemma tillsammans med min man och mina döttrar. Det känns konstigt att inte planera dagens bestyr efter kvällens farsdagsmiddag.

Vad gör man när man inte har någon far att fira längre? Borde jag gå till minneslunden?

Nej, varken min far eller jag trodde på det där med grav. Han ville - som han uttryckte det själv - inte bli ett dåligt samvete. Så jag tänder ett ljus vid hans foto här hemma och minns alla stunder ljusa och glada, vardagliga och alldeles vanliga dagar.

Har fasat för den här dagen, trodde den skulle blir riktigt jobbig. Men den blev bra, just nu känns det lugnt och helt ok.

Känner att jag borde hitta på något - till minne av far, denna dag. Men just i dag orkar jag inte planera något sådant. Det är allt för känslomässigt och omskakande fortfarande. Idag gäller det att ta sig igenom dagen och låta det bli en bra dag trots saknaden.

Nästa år, nya traditioner?

Kanske tar jag och min syster en långritt nästa år. Kanske gör vi paus i en dunge någonstans och utbringar en skål. Det hade han gillat.