Fars dag

Fokuserar på att få till en bra dag här hemma tillsammans med min man och mina döttrar. Det känns konstigt att inte planera dagens bestyr efter kvällens farsdagsmiddag.

Vad gör man när man inte har någon far att fira längre? Borde jag gå till minneslunden?

Nej, varken min far eller jag trodde på det där med grav. Han ville - som han uttryckte det själv - inte bli ett dåligt samvete. Så jag tänder ett ljus vid hans foto här hemma och minns alla stunder ljusa och glada, vardagliga och alldeles vanliga dagar.

Har fasat för den här dagen, trodde den skulle blir riktigt jobbig. Men den blev bra, just nu känns det lugnt och helt ok.

Känner att jag borde hitta på något - till minne av far, denna dag. Men just i dag orkar jag inte planera något sådant. Det är allt för känslomässigt och omskakande fortfarande. Idag gäller det att ta sig igenom dagen och låta det bli en bra dag trots saknaden.

Nästa år, nya traditioner?

Kanske tar jag och min syster en långritt nästa år. Kanske gör vi paus i en dunge någonstans och utbringar en skål. Det hade han gillat.