Snuvad på helgen

Snuvig och förkyld, har legat däckad hela helgen. Urtrist. Jag som äntligen hittat tillbaka till ridningen och viktväkteriet igen fick spendera helgen i sängen :-/

Bouppteckningen krävde en insats så det var bara att pallra sig i duschen och fräscha till sig så gott det gick. Sen bar det iväg. Det gick bra trots snuva och oro.

Det är ju faktiskt inte prylarna i sig som man vill ha, egentligen. Det är minnet. Har därför bestämt mig för att fotografera av saker som jag är osäker på. Måste inte ha grejorna men vill gärna fota dom jag har ett minne förnippat med. Eventuellt sparas vissa saker ca ett år (det kan vara någon annan som faktiskt vill ha dom). Vill någon annan nära anhörig ha dom är det helt ok. Sen vill jag släppa taget. När jag vill minnas skall jag plocka fram fotot. Jag tror och hoppas att det kan fungera.

Gillar inte att spara och samla på mig massa grejor samtidigt som jag vill vårda minnet. Därför har jag svårt att slänga. Något jag inte kommer att slänga är de två kamerorna som får ta plats i skåpet brevid vår RollieCord. Det är något speciellt med gamla kameror.  Är uppriktigt glad och tacksam för dom två plåtmanicklarna. Får vid ett senare tillfälle ta reda på vad det kan vara för kameror en Canon och en Kodak är det iallafall.

Kan inte riktigt påstå att det känns skönt att helgen är över trots att förkylningen övergår till en mer normal förskylningsstatus. En hemsk måndag väntar ge besked som jag kanske inte vill höra. 

Tisdag bjuder på 25-årsfest som jag inte vet om jag kan deltaga i. Känns lite snopet om  jag missar den, det lär ju inte inträffa någon mer gång. Men vem vet så länge det finns liv finns det hopp.

Förra helgen bjöd på en underbart minnesvärd ritt och denna helg var inte fullt så underbar. Det går upp och det går ner.

Nästa helg blir nog bättre - vem vet kanske kommer kameran fram. (Om tid finnes i adventpyntningen)

Snart kommer ljuset

Ljussken i fönstren lyser upp kvällarna och om en månad går vi mot ljusare tider.