Ris och ramen - del 13

Tokyo Sky Tree, tempel och parkliv.

Vi tog tunnelbanan till Asakusa som är kvarter med nöjeskvarter som funnits länge.

I Templet Senso-ji finns det handskrivna originaldokument från 600-talet som beskriver två bröder vars nät fastnar i en staty av Kannon vilken de sedan började dyrka. Templet kallas också Asakusa Kannon Temple.

<sup>Rökelsedimman ligger tät här

Den här lyktan är särskilt stor och betydelsefull så här vill alla fotograferas under.</sup>

Asakusa är riktigt mastiga turistkvarter, turistbussarna har en helt egen avdelning i området bara för avsläppning av passagerare. Massor av krims-krams-affärer men samtidigt finns flera kvarter med “riktiga” affärer och en gata med nästan bara köks- och husgerådsprylar samt restaurangutrustning. Där hittade vi lite praktiska saker att ta med hem. Tyvärr fanns det inte plats i bagaget för kakmaskinen men det skulle vara nåt att ha inför torsdagsfikat på jobbet, kanske var det en sån som gjort Fika-kakorna.

Efter Asakusa styrde vi oss till Tokyo Skytree som är en spektakulär byggnad där man kan åka upp till 445 meters höjd och se på utsikten, bl.a. syns Mt Fuji därifrån. Barnbarnen och deras föräldrar åkte upp men vi morföräldrar hade ju redan varit rätt högt dagen innan så vi avstod, dessutom skall vi på dagstur till Fuji snart.



^{Många turister och 35-gradig hetta vid Tokyo Sky Tree men här går det att svalka sig i de kalla dimmorna som strömmar ut från munstycken i väggen. Mycket uppskattat.}

Otaru-don (risskål med sashimi på lax, tonfisk, vitfisk, pilgrimsmussla, sjöborre och lite annat), misosoppa med musslor i och en Sapporo öl. Mycket gott. Otaru-don har fått sitt namn från staden Otaru på Sapporo där vi ju var och åt en sådan tidigare under resan.

Yoyogi park. Här fanns den olympiska byn under OS i Tokyo 1964. Idag är det mest sportiga nog rockabillydansarna som samlas varje söndag och dansar till 50-talsmusik som spelas upp i högtalare på den stora platsen vid Harajukuentrén.



<sup>Lotusblommor i parken.

Alla vill ju ta sin egen bild, det svårt att vara ensam i parken en söndag i Tokyo.</sup>

^{Jag tror det var hundförbud i parken men anka verkar vara okej.}

Rockabillydansare som samlas varje söndag. Uppskattat av parkbesökarna.

Avslutade söndagen en trappa ned på restaurangen Hana Gakoi med en intressant sashimi, vet fortfarande inte riktigt vad de små runda skålliknande sakerna på tallriken är.

Nu återstår bara Mount Fuji innan vi påbörjar hemresan...

Danströtta hägrar

Här vilar Råstasjöns hägrar efter att ha dansat färdigt inför Lenas kamera.

Ris och ramen - del 12

Tokyo megacity. Höghus, låga villakvarter, svensk fika, trängsel och kejserlig procession.

Vi blev lite oroliga när vi skulle åka från Nagano till Tokyo men så ändrade sig skylten från endast japanska till engelska. Puh.

Vi tog en taxi från Tokyo station till det 3-våningshus vi hyrt mitt i smeten mellan Shibuya, Shinjuku och Roppongi. Nära till tunnelbanan och nära till en fantastiskt bra vanlig matvaruaffär där de har massor av färska grönsaker, frukt, fisk, skaldjur, kött och allt annat som behövs. Rätt okej whiskysortiment också.

<sup>Gatan vi bodde på

Huset vi bodde i.

Köket</sup>

Eftermiddagens promenad i stan gav oss en chock, efter att ha turistat runt i Japan i flera veckor och några lugna dagar på landet var vi inte beredda på Tokyos megaintensiva människomassa, trafiken, ljuden, värmen. Hur ska detta gå, en hel vecka i Tokyo! Obligatoriskt är ju också att gå över korsningen i Shibuya på kvällen när "alla" är där för att gå över den. Trodde aldrig att det skulle vara så mycket folk som det var. Observera fotograferna mitt i gatan som skall ta BILDEN! som ingen tagit förut.

Tunnelbanan i Tokyo är ett under av effektivitet, kom och gick på sekunden. Flera stationer hade denna typ av "vägg" som öppnades precis framför dörrarna när tåget stannat.

Av misstag gick jag och hustrun på första vagnen en morgon. Undrade varför det bara var kvinnor på tåget men förklaringen fick vi lite senare när vi upptäckte denna skylt. Lite skämmigt men de förstod säkert att vi var turister för ingen sa något.

Lilla Dalarna väntade vi inte att finna i Tokyo men här är det. Fast jag vet inte om torsklever i olja med rågbröd är speciellt Dalarna.

På ett av varuhusen hittade vi askar med Fika Kaka Sortiment. Hallongrottor fanns med både jordgubb och aprikos. Vi försökte prata med de som sålde dessa men de kunde ingen engelska, inte svenska heller.

Barn och barnbarn var till Sanrio Puroland vilket är Hello Kitty i megaformat med live show, båttur i fantasilandskap och en massa annat som gjorde 4½-åringen lycklig.

Vi åldringar tog en tur på stan. I Roppongi, där svenska ambassaden ligger, finns också Mori Art Museum och Tokyo City View. Från 52:a våningens observation deck var det en hänförande utsikt och härifrån förstod vi hur stort Tokyo är och det syns att det inte bara är skyskrapor.

Den offentliga delen av Kejserliga palatsets trädgård var vårt mål men de har stängt på fredagar så vi surade lite innan vi upptäckte en massa färgglada människor i en parad. Det var The Ceremony of the Presentation of Credentials welcome newly appointed ambassadors to Japan. Ackreditering av diplomatiska sändebud. Det var en lång och färgglad procession som är på väg till kejsaren för att presentera sig. 20 - 30 såna här processioner sker varje år så vi hade tur att råka gå förbi när det pågick.

^{Observera bäraren av låda med skor. Vi lyckades aldrig lista ut varför.}

Tokyo suger musten ur oss. Det är varmt och fuktigt och väldigt mycket folk överallt. Forts följer...

Ris och ramen - del 11

Lugnet på landsbygden, mera nallar, äcklig! mat och Shinkansen till Tokyo.

Ett hus på landet. Här bodde vi ett par nätter och ägnade oss åt att njuta lantluften och inte stressa runt på turistattraktioner. Gick runt i byn, lekte i lekparken, åt på lokala restaurangen.

I huset hade vi tvättmaskin och elektrisk talande toalett.

Grannen är ute och påtar i sina odlingar.

På nätterna kväkte grodorna i risodlingarna omkring oss hela tiden. Gick inte att stänga ute.

Furumachi ligger mitt i alperna i den bördiga dalen utmed floden Yoda som har sina källor på 1600 m höjd i bergen nära Mount Chausu och går ihop med en större flod i Nagano. "Vårt" hus vid markeringen på flygbilden som visar en bråkdel av odlingarna som täcker dalen på båda sidor om floden.

^{(bild från Google Maps)}

Skolbussen kom och åkte.

Barnbarnen gillade lekplatsen med den långa rullbanan och klätterställningen.

Jag och svärsonen tog en åktur för att se om det fanns något roligt att upptäcka och hittade då skyltar till Lake Shirakabako som skulle ha en massa roligheter för barn så vi skyndade tillbaka och åkte dit. Tyvärr lite sent så vi missade sista barntågsturen, ett fint tåg som hade lok med rök. Svanbåtarna på sjön hade också precis stängt så det blev lite ledsamt. Hotel Okura såg väldigt stängt ut. Såg lite ut som en bedagad turistort när vi var där men tydligen är det populärt och rätt välbesökt med camping, vandring och andra aktiviteter.

Men vi hann med kaninklappning och Tateshinas Nallebjörnsmuseum. Undrar varför det finns flera nallebjörnsmuseer här i alperna? Men vi var rätt glada ändå och gjorde och en väldigt god kvällsmat med lite olika saker från bygdens 7Eleven.

Kengo Oikawa, chef på nallebjörnsmuseet, var hjälpsam och generös och bjöd in mig och hustrun gratis, vi tyckte det räckte med ett nallebjörnsmuseum och hade inte tänkt gå in med de andra. Han var också en riktig spelevink och ställde upp på bilder och lite tokerier.

Nästa dag lämnade vi alperna och bilen återlämnades i Nagano där vi åt en hemsk lunch en halvtimme innan Shinkansen tog oss till Tokyo.

Östra huvudstaden med sina 9-10 miljoner invånare väntar på oss...

Ris och ramen - del 10

Del 10 av resan till ris och ramen. Skansen, nallebjörnar, samurajslott.

Varje morgon är det marknad i Takayama. Miyagawa morning market. Frukt, grönsaker, allt möjligt i stånd efter gatan och de ordinarie affärer som finns där. Miyagawa är floden som genomflyter Takayama. I den finns det karp och öring. Vi köpte fiskfoder på marknaden som vi matade fiskarna i floden med, de verkade vana vid det.

Hida no Sato - Hida Folk Village, är som Skansen. Många tradionella hus som flyttats dit, hantverkare som visar sitt arbete, aktiviteter beroende på årstid. Utsikten härifrån var fin.

Gamla brandstationen i Hida no Sato. De brukar ha en särskild brandövning för gamla hus i november.

Ett typiskt gammalt hus med halmtak.

Här på Hida no Sato finns en unik rund risodling. Det sägs att det bara finns två sådana i hela världen.

Hida Takayama Teddy Bear Eco Village. Ett tusental teddybjörnar i olika scenerier. Många kramhörn med nallar att mysa med.

お食事処 大喜 Restaurang Daiki. Vi satt som vanligt på låga kuddar eller stolar. Fem- och sjuåringen hade låga stolar med "pruttkudde" som pep när de satte sig på den, de hade väldigt roligt. Maten var utmärkt.

Vi hade ju hyrt en 8-sitsig Mazda Biante för att få plats med 6 personer och bagage. På vägen över alperna var det avgiftbelagt och det var inte helt lätt att förstå automaterna trots att det stod "bill", "change" och "receipt" på engelska för allt annat var på japanska. Även personen i luckan som kunde hjälpa till var på japanska.

I den här dalen rinner floden Azusa som är uppdämd med 5 olika dammar, vi stannade till vid Nagawadodammen. 155 m hög, 356 m bred, byggd 1969. Svindlande perspektiv när vi tittade över kanten.

Matsumoto castle. Ett gammalt samurajfäste. I dammen runt slottet simmar hungriga karpar. Inne i byggnaden finns utställningar med rustningar, svärd och andra historiska prylar. Byggdes nån gång på 1500-talet.

Vi söker oss nu mot lugnet på landet...