Höst eller vår - det är frågan

Våren har tjuvstartat i gruset framför rosenrabatten.

Solskugga

Strax efter 7 på morgonen går solen upp nu och gör sig påmind långt in i huset.

Köksdörren har fått en soldekoration


Här anledningen till köksdörrsdekorationen.

Långt i fjärran, i sydost där solen går upp, ligger Uppsala 75 km fågelvägen.

Ölands fornborgar och lite fåglar.

Äntligen tar vi oss tid att rundtura bland Ölands forgborgar. De mest kända är ju Eketorp och Ismanstorp men det finns många fler som är värda ett besök. Som resesällskap har vi diverse poddar som berättar om borgarna och de utgrävningar som gjorts, kul att vara lite påläst.

Hoppas du står ut med en lång berättelse och många bilder.

Fornborgarna på Öland.

Som alltid gäller det att passa på att stanna till på andra ställen som inte besökts förut och ett sådant är faktiskt Oskarshamn. De kulturminnesmärkta kvarteren ovanför hamnen är mysiga att promenera i och vi äter en god lunch där.

Väl över Ölandsbron så blir det en fika hos Mormors i Stora Rör innan vi checkar in på Hotel Borgholm.

Vi hastar ut och ger oss iväg på utflykt. Först till Karlevistenen som är en runsten med runor på alla sidor. Det finns mycket att läsa om den på Statens Fastighetsverk som har vårdansvar för den, www.sfv.se.

Karlevistenen

Efter stenen beger vi oss till Eckelsudde som är en fågel- och sällokal en bit söder om Mörbylånga. Höstdimman ligger tät över Kalmarsund så spanandet blir lite otydligt. Det är inte direkt någon vadarsäsong med vi ser många sälar som ligger och vilar i det grunda vattnet och verkar ha det ganska mysigt.

Eckelsudde. Det är väldigt långgrunt så sälarna ligger på botten och skvalpar i vikens vatten.

Vid återkomsten till Borgholm är det klart väder och vi ser hur solen färgar hela staden.

Kvällssol över Borgholm.

Morgon igen och denna dagen bjuder oss på tjock dimma. Vi är på väg till Ottenby.

Morgondimma över Borgholm.

Mysinge hög är en plats med vidunderlig utsikt över alvarets vidder som tyvärr döljs av den tjocka dimman. Vi deppar inte för det utan njuter av de fantastiska spindelnäten som förgyller morgonen.

Här har vi den fantastiska utsikten över Ölands Alvar.

Det var spindelnät överallt, i träden, i gräset t.o.m. på stängsel och grindar.

Framme i Ottenby är det fortfarande tjock dimma men redan fullt med bilar på parkeringen. Uppenbarligen många fågelskådare med tub och stativ men också många fotografer. Vi hänger på en guidad rundtur, bara 6 personer, med en otroligt bra guide som tar oss runt udden och ger oss väldigt mycket information om platsen och om fåglar och deras beteenden. Trots dimman är det roligt att skåda fågellivet med havsörnen som sitter på sin sten i dimman och övervakar alla änder, gäss, svanar och skarvar. Mellan träden kring Naturum flyger sparvhöken på jakt efter småfåglar. En möjlig sällsynthet i trädgården bakom fyrvaktarbostället lockar några som ihärdigt spanar men det blir inget napp medan vi är kvar. Efter några timmar ute är vi hungriga och äter en god lunch på restaurangen Fågel Blå.

Det var vindstilla och tät dimma så vi behövde inte använda vindskyddet.


Även här är det långgrunt så sälarna vilar på botten, ligger där och gungar lite när vågorna kommer. Ser rätt mysigt ut.

Här satt havsörnen i flera timmar innan den lyfte och flög iväg.


Skarvkolonin vid Ottenby.

Havsörnen kommer flygande i dimman.

Ett besök i Långe Jan är ju ett måste så vi tar de 197 trappstegen och njuter av utsikten så långt vi nu kan se i dimman.

Vy mot norr.


Vy mot sydväst.

Långsamt bilar vi oss upp efter östkusten till Eketorps borg. En redig turistattraktion men så här på hösten är det inte många besökare där, ändå har de en del aktiviteter på gång så vi bakar medeltidsbröd och strosar runt inne i borgen. Förra gången vi var här, 1984, så hade de grisar som gick fritt omkring inne i borgen. De kunde alla besökare klappa och gulla med. Men det var då, nu finns varken grisar eller andra husdjur för de blir väldigt stressade av alla besökare som kommer och "jagar" dem för att få närkontakt.

Så här mysigt hade vi det 1984 på Eketorp.

Nutid.


Turistaktivitet som uppskattades mycket av de holländska turisterna som var där. Brödet blev gott med hemgjort smör och honung på.


Vy över det inre av Eketorps borg.

Treby borg, nära Segerstad, är vårt nästa mål och promenaden från bilen till själva borgen går genom stora majsodlingar. Odlingen av fodermajs är något som exploderat på senare år och vi är rätt oförberedda på det eftersom vi inte turistat något i sydligaste delarna av Sverige på många år. När vi närmar oss borgen möter vi ett par som berättar att det pågår arkeologisk utgrävning där. Vi hastar framåt och ser några bilar och en arbetsbod. Längre bort bland de nedrasade murarna pågår arbetet med utgrävningen för fullt och en vänlig kvinna tar sig tid att berätta vad som pågår. Det är ett stort projekt som skall gräva ut samtliga kända ringborgar på Öland och pågå i 8 år, de startar just här på Treby borg. De använder drönare och fotograferar utgrävningen från ovan för att sedan skapa 3-dimensionella bilder. Vi går runt i hela borgen innanför de rasade stenmurarna och känner verkligen historiens vingslag.

Redan på avstånd ser vi att det är aktivitet på platsen.


Jorden skrapas försiktigt av och sållas för att hitta alla föremål som döljs. Husmurar och stenläggning friläggs och ger en bild av hur det såg ut när det begav sig.


Försiktigt skrapande friläggs forntiden.


Den stora jordhögen är all sållad jord som grävs upp.


En nyfiken gulsparv övervakar att allt går rätt till.

Triberga borg ligger ute på alvaret väster om Triberga på östra kusten. En halv kilometers promenad på alvaret där vi hela tiden långt borta ser en svag förhöjning i landskapet, det är borgen. Den användes under 1000 år och ligger strategiskt nära några av Ölands största tidigmedeltida byar och med många vägar som gick via borgen.

Platt landskap så borgen var nog imponerande när murarna stod upp oförstörda.


Ingången till borgen. Det har nyligen varit kor på besök här.

Sandby borg, en ruggig historia. Inte långt från Triberga, vid kusten utanför Södra Sandby ligger resterna av Sandby borg. Omkring år 480 skedde en massaker här där alla kroppar bara lämnades på platsen av förövarna. Platsen blev tabubelagd och ingen gick dit så kropparna ruttnade och husen rasade ned över dem och allt förföll under drygt tusen år innan de uppdagades vid utgrävningar på 2010-talet.

På väg mot Sandby borg, vi går i strandkanten i mjuk skön sand men inte direkt något badväder.

Så här ser det ut nuförtiden. Inte mycket mur kvar, mest jordkullar.


Notera vajrarna som håller fast informationskuren så den inte blåser iväg när östanvinden stormar in från Östersjön. Förmodligen har den gjort det nån gång och därför anordningen.

Ute i vattnet sitter skarvarna och gömmer sig i dimman.

Efter en lång dag belönar vi oss med ett restaurangbesök i Borgholm och sussar rätt gott till dagen efter.

En strålande molnfri morgon möter oss, vi som skall till norra udden idag. Vi börjar med Byarums raukar som en del gotlänningar fnyser åt men vi tycker de är rätt spektakulära och miljön med Blå Jungfrun i bakgrunden är härlig. Fel årstid för häxor dock.

Blåkulla, häxornas ö.


Byarums raukar.

Efter en färd till nordost så vandrar vi genom murgrönsbemängda träd som vi hör ett intensivt surrande från. Det är murgrönan som blommar nu i slutet av september, till glädje för bin och blomflugor och allehanda insekter som svärmar runt dem. Vi går genom Trollskogens förvridna torrfuror och kommer fram till Ölands nordöstra udde. Härifrån har vi en tjusig utsikt mot fyren Långe Erik. I solens värmande strålar så har mängder av sländor piggnat till och fyller nästan luften när vi tar oss längs med Grankullavikens strand tillbaka till Naturum som av någon underlig anledning inte är öppet på lördagar.

Nästan varje blomma har besök.


På östsidan ser vi storskrakar.


De knotiga torrfurorna i Trollskogen.


Vy mot Långe Erik på Ölands norra udde. Tagen med mobilkameran.

Vy mot Långe Erik tagen med med teleobjektiv.


De här gynnarna svärmade omkring oss i mängder när vi gick utefter Grankullavikens strand.

Vi rundar Grankullaviken till norra udden och fyren Långe Erik. Hustruns vingliga fotleder gör att jag ensam får gå de 138 trappstegen upp till den magnifika utsikten. Härifrån ser jag också Oskarshamns kärnkraftverk i det fjärran diset.

Undrar om skraken har lärt sig torka vingarna av alla skarvar som finns här ikring.


Utsikt från Långe Erik. Udden längst bort är Ölands nordöstra udde där vi stod tidigare och tog bild på fyren.


Den här trappan ned i fyren är inte att leka med, väldigt brant och smala trappsteg.


Svanar från fyrtornet.


Här har vi skarvkolonin och lite andra sjöfåglar.

Vid Neptuni åkrar stannar vi och beundrar klapperstensfälten och vyn mot Blåkulla. Nära kusten är havet helt spegelblankt, himlen är molnfri och solen steker. Åkrarna ifråga har dock blommat över för länge sedan, torkade rester av den giftiga tulkörten tillsammans med strandaster dominerar just nu.

Neptuni åkrar när det inte är "rätt" säsong.


Vindstilla och spegelblankt.


Blåkulla ser verkligen mystisk ut i diset.

Vi åker tvärs över ön till Kårehamn där vi äter en sen lunch på Kårehamns Fisk och Havskök. Mumsigt.

Nu kände vi att det var dags för en borgruin igen så vi styr kosan till Ismanstorps borg. Byggd på 300-talet är den 400 meter i diameter och består av 95 hus vars grundmurar ännu idag är synliga. Det var inga stora hus så grannsämjan måste varit bra. Hur den användes är det ingen som vet och det har bara skett några få utgrävningar tidigare men med den aktuella 8-årsplanen så kanske vi får veta mer framöver.

Många husmurar finns fortfarande kvar på sin plats, visserligen något nedrasade men det ger ändå en bild av hur tätt bebyggt det var innanför ringborgens yttre mur.

Gråborg blir den sista borgen vi besöker denna gång. Även denna från tiden kring 300-talet. Här bodde det människor under långa tider och flera utgrävningar har visat på vad de gjort och vad de ätit.

Genom öppningen ser vi Sankt Knuts kapell.


Gråborg är rätt stort men det finns inga inre murrester utan bara ett stort gräsbeväxt fält.

Kalmar slott byggdes som ett försvarstorn på 1100-talet, samtidigt som flera av Ölands borgar hade sin andra storhetstid. Så ett besök på Kalmar slott är ju nödvändigt, bl.a. så bodde min anmoder, frillan Agda Persdotter, här tillsammans med anfadern Erik XIV.

Vi ägnade flera timmar åt Kalmar slott inklusive en guidad visning. Där finns mycket intressant historia.


Jag kunde bara inte låta bli. Kanske ska justera min skäggtrimning lite.

Vi åker genom natursköna och pittoreska bygder till Kristianopel där vi pausar en stund vid Stadsporten och Norra Bastionen. Enligt informationsskylten så angrep Svenska trupper platsen den 26 juni 1611, sprängde stadsporten, plundrade staden, satte den i brand och skonade endast prästen och hans familj. Det var en hämnd för att danskarna tidigare plundrat Kalmar.

Norra Bastionen i Kristianopel.


Utanför såg vi korna vandra i det grunda vattnet ut till gräset på ön som uppenbarligen var grönare på andra sidan.

Vårt mål denna dag är Torhamns udde som är en fågellokal på sydostspetsen av Blekinge. Tyvärr är här också militär verksamhet med skjutfält som minskat under de senaste åren men som med tanke på händelser i närtid kanske gör att militäraktiviteterna ökar och fågelstationen får stänga igen precis som under perioden 1989 - 1997. Vi skådar havsörn, häger, skarv, gäss, andfåglar och några vadare.

En glada retar upp kråkorna vid Torhamns udde.

Mätta på intryck och rejält soltrötta hamnar vi snart på konditori Fenix i Emmaboda som är en speciell och trevlig upplevelse. Här regerar 50-talet och 60-talet med en helt igenom fantastisk inredning och massor av nostalgiska prylar. Dessutom välfylld kondisdisk och gott kaffe. Rekommenderas för dig som har vägarna förbi.

I Kosta finns det glasblåsare och vi försöker utöka den skaran genom att få en snabbkurs i glasblåsning på glasbruket. Det är riktigt kul men svårt, vi kommer i alla fall därifrån med egenhändigt blåst skål och ölglas.

Kosta Art Gallery


Lite hjälp fick vi förstås, rätt mycket faktiskt. Enormt trevlig herr glasblåsare tog hand om oss på ett förträffligt sätt.

Vi vill gärna hitta en bra fågellokal på vägen hem igen och stannar vid Ryningen som ligger där Emån slingrar sig som mest genom landskapet söder om Målilla. Tyvärr dåligt pålästa så vi hittar inte något bra ställe utan hamnar i ett överväxt fågeltorn långt från ån. Det är säkert full aktivitet just här på våren när ån svämmar över men just nu ingenting annat än några överflygande gäss.

Ryningen.

Via Vimmerby och ett stopp på Konditori Bakfickan tar vi oss hem igen.

(Bilddokumentationen gjord med Olympus OM-D E-M1.3, Panasonic GM-1, Samsung mobiltelefoner.)