Stefans Fotoblogg
Foto förr och nu
Förr var det inte alls ovanligt med sådana här uppställningar. Man ville ha med så många som möjligt av sina vänner på en enda bild, för filmen var dyr och likaså framkallning och kopiering. Längst till vänster sitter min farmor ofh farfar och bilden är tagen 1950.
Idag knäpper man vilt. Det är inte ovanligt att det kan gå 40 bilder på en dag. Men å andra sidan blir de sällan till något man avnjuter i ett album, utan det blir en massa skröfs som ligger på en hårddisk och skräpar.
Var allt bättre förr då? Tja miljömässigt är ju fotograferandet renare nu, man släpper ju inte ut en massa silver i samband med framkallning. Fast om man gör en livscykelanalys så är jag inte så förbaskat säker för vi samlar på oss en himla massa elektronikskrot efterhand som modellerna byts i räcerfart.
Och trenden att det blir svårare och svårare att leva på foto står i sig.
Höstfunderingar
Det är höst efter ett år då jag känt att inget riktigt fungerar. Fotosidan känns mer och mer främmande också, men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vet att bara idioter klagar och därmed har jag utsett mig själv till idiot. Mitt sätt att fotografera känns föråldrat.
När träden känner att det blir höst tar det vara på allt magnesium som finns i klorofyll, för klorofyllet ersätts med karotenoider och det är därför löven blir gula och röda. På samma sätt drar samhället in viktiga resurser.
Dessutom flödar media av bilder och intryck. De flirpar förbi i en takt högre än vi tar in i vårt medvetande, men smart placerade produktplaceringar tar vi in undermedvetet. Tidningarna skriver hellre om kändisarnas utsvävande sexliv, än de skriver om saker som är viktiga för oss.
Alla vill vi göra något som betyder något för någon, men i själva verket struntar man i vad andra gör, såvida man inte ställer till med skandal eller gör bort sig rejält på något annat vis.
